Det regnar

Jag var på väg ut men ändrade mig. Jag har sneglat på den här datorn i veckor men den har stått på golvet, lutad mot väggen intill en spegel , samlat damm och signalerat misär och brända drömmar

Jag har förändrats.
Jag må vara lika slarvig som innan, glömmer sånt som inte ligger mitt framför ögonen på mig, dagvill och frånvarande, drömmande kanske

men jag tror inte längre att min rastlöshet kommer av några s k diagnoser eller läkarutlåtanden, det här är bara sådan som jag är. Jag har förändrats, jag är räddare numera, och samtidigt modigare. Jag har kört truck, hjullastare och traktor. Det trodde jag inte att jag skulle våga. Men det var någon som spände ögonen i mig och sa att det var viktigt att jag kunde det. Jag tycker det är så roligt att jag överväger att ta körkort.

Det regnar så hårt ute att jag måste dricka en mugg te. Åskar gör det med, jag hörde det nu när jag stängde av musiken. Jag undrar om barnet har regnjackan med sig idag, och om M kom ihåg att ta med extra strumpor till jobbet.

Jag är räddare numera. Jag kommer ur sängen, jag går utanför dörren, men bara om jag måste. Jag vågar inte kolla mailen och är lite glad att min telefon är för gammal för att kunna hantera mitt konto. Jag svarar inte när det ringer om jag inte vet vem det är som söker mig. Den här vagheten är så svag, jag ser inte längre.

På tal om helt andra saker så drabbades jag för första gången i mitt liv av löss. Helvete vad det kliade, och krälade. Jag läste att de gillar sommarvarma huvuden och jag gick ju med hatt mest varje dag, men förändringen, ligger i hela kroppen – jag är i åldern för att misstänka förstadie av klimakteriet, och det märks på huden, smaksinnet, odefinierade krämpor(som jag egentligen alltid haft men tidigare kunde jag ju spåra dem till stress/panikångest och fan vet allt den häringa hjärnan får för sig), plus att jag helt plötsligt fått en sådan lust att dansa mig glad – vilket leder mig in på K-pop och BTS. Min Korea-fling går inte över, men jag har ännu inte funderat på om jag borde lära mig språket, jag nöjer mig med K-dramaspråket som blivit en grej online

Nå, jag är fortfarande på väg någonstans. Även om jag inte ser det nu.

Lämna en kommentar