Min handled är paj igen.
Där ser man. Jag har satt på mig stödet idag och det är rätt skönt för då kan jag inte böja handleden så mycket.
Att jag i samma veva börjar bli sugen på att skriva för hand är bara lägligt. Saker låter bättre när jag skriver dem för hand. Sen när jag skriver rent dem blir det inte samma sak. Det är mer känsla i handskrivet, det är när jag skriver för hand som idéerna flödar.
och plötsligt minns jag att jag lovade mina vänner handskrivna brev för ett år sen ungefär. Innan jag flyttade ner hit men i samma veva som jag började bo här och hade lägenheten kvar.
En av dem har fått brev. De andra skriver jag ju till på nätet hela tiden så att skriva ner samma händelser och tankar till dem två gånger om känns ju lite lamt. Men det är lite tråkigt, jag saknar brev på hallmattan när man kommer hem. Brev som inte är räkningar eller nån smygreklam som är reklam hur många gånger de än skriver mitt namn.
Jag funderar på att skaffa brevvänner igen, sådär som man gjorde när man var liten, innan internet fanns och när man fortfarande kunde acceptera att folk stavade hamburgare till ”handbörjare” och det var viktigt att folk inte var religiösa(”rellisjösa”). Det var något som jag och Tove hade fått för oss, att religiösa människor var lite konstiga. Det var ungefär i samma veva som nån sekt avslöjades i Sverige där det fanns en massa barn som farit illa. Och vi tänkte att människor som är religiösa(kristna) verkade vara lite knasiga.
Ah, se där, jag visste väl att jag skulle få användning av det ordet ändå. Knasig.
v a n d r a r v i l d 