det här med tro

Så okej, det här att statsminister Reinfeldtska träffa muslimska ambassadörer för att diskutera rondellteckningen:

Jag undrar ju då: Vad är det de tänkt att de ska säga? ”Nej, förlåt förlåt oss, du har rätt, vi ska för er skull GIVETVIS inkräkta på varje svensk grundlag gällandes yttrandefriheten” eller kommer Reinfeldt stå på sig och säga att det är som det är?

Jag skiter i religionerna i stort men varför dessa hyssjande med just islam? Är varje lands regering rädda att om de kommer på kant med en muslim så kommer fanatiska muslimer att spränga in i väl vald betydelsefull byggnad och sen bränna landets flagga inför förfärande TV-journalister?

Vart är de muslimska röster som INTE är fanatiska utan istället står för mångfalden och acceptansen som islam står för? För jag vet ju att de finns.

Och vinner inte media en hel del på att framställa jordens mest utbredda religion som enbart fanatiker som måste bekämpas? Absolut, alla gånger att de gör.

Frågan är ju då: ska man reagera överslätande, be om ursäkt för att någon ritade deras profet som en rondellhund, visst det är respektlöst, men är det inte minst lika respektlöst att ständigt kräva ursäkter för att människor har olika åsikter?
För alla har det.
Jag tycker det är respektlöst att äta kött t ex. Men bombhotar jag köttfabriker och grisproducenter för det? Nej. Man väljer sina strider. Varje människa gör sina egna val och tar sina egna vägar.

När ska vi istället för att påpeka andras fel och misstag bara försöka att acceptera dem för att de människorna inte är en själv och därmed har de en hel värld av färger åsikter, minnen och tankar i huvudet som vi aldrig någonsin kommer få tillgång till. Mångfald, kärlek, acceptans, respekt. (och det är klart man drar sig för att skriva sådana här inlägg för det drar orubbligen till sig diverse rassar som nu får vatten på sin kräkiga kvarn och kan komma med nått putslustigt ”vad var det vi sa!”.
Men det betyder ju inte att de har rätt. Det betyder ju inte att någon har rätt.
Det är bara som det är.)

Samtidigt dras världen med den stora skulden. Judarna hyssjar man också om för det ligger i allas historia att känns skuld för utrotningen, och det var ju fruktansvärt att det fick gå så långt att det ens passerade förbi en gansla låg och hemsk idé, och de kristna hängdes i sina inälvlor så snart de nämnde Jesus namn då för några tusen år sen och…
Religoner föder skuld. För religion innebär regler, och så snart du går över en gräns som reglerna nämner skapar det skuld och synd och..

Det tar tydligen aldrig slut.