Budbärare

jag tänker ibland att när jag får en tanke eller en idé som känns viktig men inte känns som min egen så är det för att jag bara är budbäraren. Jag är det kärl som idén färdas i för att jag är på väg åt det håll där den kan komma vidare. Den kom till mig för att de tidigare budbärarna avvek. Och nu är det jag som bär den i medvetenhet om synkronicitet och s k tillfälligheter för att snart lämna den vidare.
När jag förklarar det på det här sättet så låter tanken-idén som ett virus eller en demon som hoppar mellan värdar. Det finns kanske goda demoner, Ljusbärare, som är någonstans mellan väsen och änglar. De som bär gnistor i sina kupade händer

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s