Jag visste inte

Jag visste inte att det var så ensamt att ha sorg. Att tvingas bära för ingen kan dela eller hjälpa, ingen distraherar, inte ens kärlek eller glädje, inte nyfikenhet på andra

jag visste inte att det var så snårigt att ha sorg, att allt svindlar mellan andetag och steg rakt ut

jag visste inte att nostalgi kan bränna sådana djupa spår

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s