Kärnfull

Tankfull måste inte betyda att grubbla. Jag är bara full av tankar. Från vinden tog jag ner några av mina skrivböcker men det är fortfarande skrämmande att närma sig det där; pudelns kärna, orsaken till sorg och närapå-hysterin. Jag behöver skriva, men jag vågar inte. Det är väl livet antar jag, fast inte som jag vill ha det riktigt.
Man skulle ju kunna få för sig att jag inte mår helt okej. Trots att jag är nära till skratt.  Det är lätt att man får för sig att jag vill iväg igen, att jag är rastlös sorgsen

jag vill ut i skogen
Inte göra något särskilt men stå där stilla och tyst i mitt alldeles egna jag själv utan att vara Lena, mamma, en ålder, ett utseende, utan att vara ensam, sviken, överlämnad och frusen

Det är femtioen veckor sedan jag träffade min pappa för sista gången. I tisdags fick mamma nycklarna till lägenheten hon ska bo i. Jag undrar hur jag ska göra mig av med alla mina saker som håller mig fast på en plats.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s