sådär att allting vacklar

Vi är lika rädda du och jag.
För att det kanske ska gå snett, sådär att man tappar taget om allt, om sig själv, sådär att man måste släppa allt det där som älskas allra mest. Sådär att det mörka under ytan vaknar igen, vaknar starkt

Vi är lika rädda, du och jag, för att vi ska vackla och aldrig hamna rätt igen, för att skillnaden mellan dig och uteliggaren på gatan bara är valmöjligheten

Vi är lika rädda du och jag, för att ge upp för lätt och att kämpa för fel saker, lika rädda att inte höra hemma eller kunna placeras, lika rädda för att placeras i fack som för att inte göra det.

Vi är lika rädda du och jag, för att ha en tro på något som visar sig falskt. För du, liksom jag, vill ha garantier som[...].
Inte liv.

 

Sic!

Igår skrev jag några sidor om vad det är med vissa saker som skrämmer mig.

Jag blev så uppjagad att jag var tvungen att tända alla lampor hemma, nojjig nog att sitta där och reagera på varje inbillad rörelse jag såg i ögonvrån, varje litet knak eller prassel som jag trodde mig höra

…ikväll ska jag nog skriva om söta snälla saker, rosa fluff och pastellfärger.

 

flyttbart

Från och med i lördags kan jag ringa gratis till och med mitten av juni.

Men hallå. RINGA? Jag ringer aldrig. SMS för fan, jag vill skicka GRATIS SMS!!!!!

*muttrar* jävla nya abonnemang.

Nejnej, var POSITIV nu bejbi.

Okej.. eh… Skitbra att jag får ringa gratis trots att jag aldrig ringer!

Var det positivt? Eller.. nähä.

Jag sitter för fan i telefon åtta timmar om dagen. Jag VILL INTE ringa upp folk efter jobbet, jag älskar att smsa dem, älskar att slippa prata och pressa in fler röster i skallen. Jag stänger för fan av ljudet på TVn mest hela tiden, något som retar D som fan för han fattar inte varför jag håller på och mecklar med ljudet hela tiden.

Det är därför.
För att jag har ungefär 450 olika röster i örat varje dag.

Mitt nästa jobb borde vara telefonfritt. Jag märker att jag dessutom utvecklat en slags telefonskräck för samtal utanför jobbet, som att ringa till läkaren och ringa om fakturor. Jag märker att jag dessutom kan läsa av folk ganska snart när jag möter dem, känner igen typen, vet hurdana de är i telefon.

Fast jag saknar min hemtelefon. Mest av nostalgiska skäl. Men nu kan jag ligga i sängen och ringa till Z eller H ikväll. Nämen, KOLLA! Jag på nått som kanske är positivt ändå!

 

Bring me a skygglapp, I´m going for a walk in the woods

Imorse, dvs för en stund sen, höll jag på att ramla av cykeln i ren skräck. Jag visste inte då att det var skräck utan jag reagerade bara med att hoppa av och höll på att repa en bil men det verkade vara en världslig sak i jämförelse.

Det klättrade nämligen en långbent ranglig spindel på min väska i cykelkorgen*. Samma sort som jag avskyr, samma sort som jag emellanåt känner mig förföljd av. Och även jag ser ironin i det; spindel och moder jord och naturkraft och väva tidens väv och alla andra symboliska saker som har med det att göra. Jag har en önskan att bo ute i skogen. Jag hoppas bara att jag hamnar i en skog utan spindlar. ELLER, ännu bättre: de kan finnas där men jag ser dem aldrig annat än på väldigt långt avstånd…..

I nån bok jag har**står det att man ska sätta upp en bild på det man är rädd för och tala snällt till den saken/varelsen/insekten***och liksom komma överens med den och föreställa sig att man älskar dem.
Tillåt mig skratta men ALDRIG I HELVETE att jag sätter upp en spindelbild hemma. Jag är hellre beväpnad med en hårspraysflaska och en tändare dygnet runt.
Men ibland är jag rätt okej med spindlar. I alla fall två procent av året, men nu när det börjar bli kallare så ser man dem ju för fan överallt. Vårt cykelskjul är bostad för säkert halva Malmös spindelbestånd.

*cykelkorg, jag vet, tantvarning men fan, det är så praktiskt även om det ligger spindlar i korgen ibland och jag flippar ur på ett ack så brudigt sätt.
**Jag har verkligen ingen aning om vilken det stod i men nån av dem jag glömde avbeställa från Energiförlaget, eller vad de heter, de med alla newageiga böcker, nån bokklubb jag var med i.
*** Spindlar är inte insekter va? Alltså, det heter något mer, den gruppen av varelser. Det borde jag veta/minnas/orka bry mig om.

 

Lyd mig nu.

Stoppa in er själva i ett nötskal och blogga om vad ni skulle ge för fem olika order till omgivningen om ni kunde. Ju mer egoism, desto bättre!
Suziluz says i led nummer Någonting, och ållrajjtdän, låtomossblogga:

1. Ge mig ett skapande kreativt jobb och mer i lön. 200 kr i timmen, oki?!

2. Köp mig en sommarstuga med el och vatten uppe på en av skånes höjder(jag vet vilket hus jag vill ha så jag skickar en länk när ni har pengarna redo) och var min mecenat i två år så jävlarimig, då ska du få se på produktivitet! John Ayvide Lindqvist, släng dig i väggen med din ”Jag är sveriges konung av skräck”! FNYS! Mig skrämmer du inte!

3. MECENATER; VAR ÄR NI???

4. Jag vill ha presentkort på klädaffärer, minst några tusen på varje affär.

5. Sluta vara så rädda för allt och alla, sluta uppfostra era barn med teven till att de blir våldsamma sajkon, sluta behandla era barn som prinsessor eller prinsar, sluta läsa tidningar som Expressen och Aftonbladet, och läs böcker istället!

Amen.

Den som känner sig manad för utmaningen vidare.