ettårsdag

Insåg nyss att jag varit här på jobbet i ett år idag.

YAY ME!

Jag slår på stort och köper mig nog en risifrutti till lunch idag.
Med körsbär.

 

Eventuell höstarbetslös rastlös själ söker tillhörighet

Jag tänkte svara på Lauras mail när jag kommer hem men när klockan närmar sig fyra är jag så tom i huvudet att jag blandar ihop saker när jag ska svara på folks samtal och jag vill inte ens prata mer idag, måste jag det

men sen ser jag på veckonumret och inser att jag inte ska vara kvar här så länge till.
Jag har sagt det i ett år, men den här gången är det på riktigt(vad jag vet)och jag ska ta hem mina saker och rensa datorn och några månader efter det kommer jag att se folk på stan och de kommer undra vart de sett mig tidigare innan de, en stund senare, kommer på att det var här de såg mig ”Var det inte hon som jobbade i receptionen?”

Jag är nostalgisk utan att behöva vara det. Jag har redan sagt till att jag kan komma tillbaka i mitten av augusti om det behövs

Ärligt talat så är jag en smula orolig över vad det ska bli av mig sedan.
nu när jag vant mig vid att ha pengar, nu när jag vant mig vid att ha en egen plats

det kanske bara är det man vill ha, på många sätt:
en tillhörighet vid sidan av sin personlighet; att vara den som jobbar med en viss sak samtidigt som man är sin egen på sin egna tid

Jag hyr ut min tid(har jag inte alltid sagt att arbete på många sätt är prostitution kanske?)till högstbjudande. Enformiga jobb göra sig icke besvär.
Jag vill hitta hem, hitta min flock, jag vill ha möjligheten att stänga en dörr om mig – om jag så själv väljer – och jag slipper gärna svara i telefon ena halvan av dagen.

 

sura vuxna beter sig som småbarn

Och varför blir hon sur nu när jag sa för både två och en vecka sen att jag inte kan jobba den dagen? Jag är glad att hon ringer mig och frågar och jag veeeet att hon inte vill att en del ska jobba för de stjäl som fan och

men det är ju faktiskt inte mitt ansvar.

Det är mitt nya mantra tror jag. Att det inte är mitt ansvar. Att jag kanske stressar upp mig för saker på jobben ibland men sen inser jag ju att jag inte har ensamt ansvar för saker, och att jag faktiskt gör det bästa jag kan.

 

nytt jobb

och jag har fått en egen mailadress och skrivbordet är MITT MITT MITT. I alla fall i några månader framöver. Sen vettefan hur de ska organisera om allt och om jag får mer jobb där men det löser sig alltid på något sätt. Jag har varit där en dag, det är så mycket att hålla reda på att jag på vägen hem tänkte att jag ger mig själv minst en vecka, förmodligen mer, innan jag tycker saker börjar klarna lite mer. Men det blir nog bra, det där.

 

YAY ME!

Nytt kontrakt, mer lön OCH tidsgaranti plus fyra månaders jobb med start om lite mer än en vecka. Ett jobb där det faktiskt händer saker, dessutom.

Jag sa ju det; saker brukar ju lösa sig.

 

AJM BÄKK, eller konsten att lägga ihop femtielva korta inlägg till ett jävligt långt

Eller nått. Jag(moi me myself I) blev inringd på jobb imorse, vilket är underligt att de inte ringde mig direkt på morgonen(dvs innan klockan sju) när jag sagt att jag kunde jobba eftersom jag var här i fredags men det där har ju med konsulten på rekryteringstjafset att göra och hon är inte ens min konsult utan jag är inlånad från en annan; Krångligt? Lite kanske.

I alla fall så letar jag efter numret till min dietist, hon som såg ut som en flicktant och hade hon varit lite evil hade hon kanske sett ut som en dotter till Umbridge. Eller som jag tänker mig Voldemorts mamma. Men hon var söt på ett ’stackars slitna dockan’-sätt. Det hade ju underlättat om jag kunde minnas vad hon heter; ulrikajohannastinahenriettamajamoalisa nånting.
Jag vill ha pengar, glutenpengar. Man får 2700 kr per år av malmö kommun/landstinget(same shit different namn)och de räcker i kanske en månad eftersom man inte lägger dem på glutenprodukter enbart. Men jag har rätt till de pengarna så jag ska ha dem. Påpekas måste ju att det är mycket bättre att bo i Västerås och Örebro som glutenallergiker, för i V-ås betalade man kanske 20% av priset, beställde via apoteket på recept.
I Örebro kunde man beställa en jävla massa och betalade alltid bara 170 kr. Jag tycker bäst om Örebros system där. Heja Örebro!
Men i Malmö får man en summa pengar.
Fast sägas måste ju att jag inte har räknat på hur mkt det kostar att beställa via apoteket i Örebro, hur ofta man gör det, vill säga. Så jag gör det nu: Betalar jag 170 kr i månaden för sakerna där(Ö-o) är det 2040 kr på ett år. Med tanke på hur mycket dyrare allt är i butiken så vettifan: 2700 är ju mer pengar(apparently!)men man får ju inget för det. En köpelimpa(köbebrööö” på skånska)kostar 27 kr. Ett paket pasta kostar därikring med. Glöm makaroner för 10 kr, ett paket glutenfritt sådant, och inte vidare stort heller, kostar över 30 kr. ALLT är dyrare. hallelujajävlahelvete

Att hålla en GI-diet som glutenallerkiger är inte helt lätt, har jag märkt. Folk kommer med goda råd på vad jag ska äta istället men det fastnar inte riktigt. Jag är bara förvirrad. jag vill ha en MACKA, inte en näve nötter till frukost. Eller nötter och en halv apelsin till lunch(eller nått, inte fan vet jag) Jag får väl be en dietist om tips. Inte min umbridgedotterdietist dock. Förra året när jag frågade så visste hon inte om hon kunde hjälpa mig med det.”jag gör inte sånt!”
Jag vet inte vad hon gör på sitt jobb egentligen, så jag får väl boka tid hos nån på umas eller vårdccentralen istället.

På tal om gatukonst i Malmö så ska jag kolla upp när den här utställningen är, så kan man gå runt Malmö och kolla på allt. På en gata(ronneby—- nära folkets park)finns det en gatusten med en bild på en död råtta. Jag tycker om den, inte bara för gatukonst på det sättet är underskattad utan för att det är så underbart när saker bryter av så. Någonstans i stan finns tre gatustenar med bild på en kvinna/docka som jag också gillar, men jag tror tyvärr jag missar allt det andra så en karta(det står i artikeln om en dag i månaden när man får en karta över malmö där all gatukonst är markerad, för att man ska kunna gå runt och kolla på allt) plus promenad en dag är ju lysande.

När liknande försök gjordes i V-ås vill jag minnas att det togs bort ganska snart. v-ås är en mesig stad på det sättet. Man ska inte sticka ut, saker ska inte sticka i ögonen…

Jag har knashår idag. Det står åt alla håll.
Men det luktar i alla fall gott. Om bara alla som ser det knasa åt alla håll kunde komma och lukta på det! Jag kanske behöver en fläkt? Så det sprids. Fast om jag inte luktar gott om resten av mig är ju allt pajat. Hrm! I-landsproblem? Nä, inte alls, bara konstiga saker som far genom mitt huvud.

Mona Seilitz begravningsgudtjänst är nästa lördag här i Malmö. När en del människor dör så blir man märkligt berörd, även om man inte kände dem alls. Men Seilitz växte man ju upp med, och så såg man henne i Ica-reklamen och vips så är hon död. Bara sådär. R.I.P.

Nå, jag lade ihop alla korta inlägg jag hade på skallen. Lika bra det. kram så länge.

 

att vara den som

och sen mitt i allt blir jag så trött på att alltid hamna, eller sätta mig själv, i sista hand. Egosim i all ära men när man hamnar sist i kön bara för att man kan, och det sker om och om igen så växer lusten att säga ifrån, lusten att visa att man faktiskt kan göra annat än sitta på en stol och vara förvirrad i all sin ignorans. Man vill visa att man brinner, man vill brinna. Jag vill göra något mer än detta och jag vill bara GÖRA något, brinna, skratta tills ögonen glöder, vill springa eller klättra uppför berg bara för att se vad man ser därifrån. Man vill bara för en gångs skull vara den som får chansen att visa vad man klarar, vara den som klarar av ännu mer.

Men även om jag har den känslan vet jag inte riktigt vad det är jag ska söka mig till. Stressiga jobb; har redan ett om helgerna. Kontorsjobb. Okej, det är inte så illa men jag blir lätt bekväm och sitter bara här och glor. Ibland tänker jag att jag kanske passar som assistent till nån, så att jag får göra lite olika saker varje dag, om det så är att jaga ngt speciellt på stan en dag och klistra etiketter en annan dag, det kvittar. Det skulle vara så skönt om man verkligen kunde jobba sådär fritt.

Hur en ansökan till ett sådant jobb ska formuleras vet jag inte. Ska jag framställa mig som effektiv och pigg? Effektiv kan jag vara. Pigg med, fast inte lika ofta. Glad och trevlig går bort direkt för skulle nån skriva i en ansökan till mig att de var glada, pigga och trevliga skulle jag direkt tänka att de lider av tvångssyndrom eller förtränger allt. Hah.

Så jag ska skriva det där mailet till rekryteringsföretaget och korsa fingrarna för tur när jag säger att jag vill ha ett heltidsjobb, inte längre vill bli omsprungen av mindre vetande 20-åriga nickedockor som traskar förbi en rätt in i heltidstjänster där de lallar runt och kokar kaffe och fnissar när chefen kommer med kassa skämt. Jag är för gammal för att tulta runt och ha jobb bara ibland. Jag känner mig dessutom för smart, och alldeles för cynisk, för att sitta i en reception och vänta på att klockan ska bli Dags att gå hem eller göra posten eller lunch. Inte att alla i receptioner automatiskt klassas som korkade av mig. Knappast. Men det är dags för mig att komma vidare nu. Du känner väl mig, jag är rastlös och vill hitta hem till varsomhelst, göra vadsomhelst som känns som ett ljus i själen istället för taggar, dessa ständiga taggar

och nu gjorde jag det igen: gnällde bort ett inlägg. Fokuserade för mycket på vad jag inte vill ha istället för det jag vill ha.

Så nu börjar affirmationerna igen: Man ska fokusera på det man vill ha. Varför tänka på något annat.

Vad vill du ha?
Jobb kärlek pengar lycka prylar hälsa själ

 

skum tomte

Fan va skumt!
Igår var här en man och rotade bland sladdarna som jag har under skrivbordet(och jag undrar alltid vad som händer om jag rycker ut några av dem en dag när jag har tråkigt) för att hitta sladden till öppningsknappen till garageporten(den jag ser genom kameran, samma kamera som jag då och då skådar gigantiska fågelrövar i) och nu idag kom han in igen och jag frågade om det löste sig med sladdarna, om han hittade den som styr knapparna, och då vet han inte vad jag pratar om.

Har han en dubbelgångare som är lika lång, har samma brillor och samma tomteskägg och glesnande hår, eller lider han av nån slags minnesförlust och jobbar här som mekaniker för att komma tillbaka på arbetsmarknaden?
Jag vet inte, men jag är, eller VAR, övertygad om att det var samma gubbe. Så det där kommer störa mig hela dagen.
Helst vill jag att han lider av nån slags minnesförlust, det är lite vardagsromantik för åldringar(sorry pappsen men det är din åldersgrupp jag menar…)

vilket påminner mig om att jag glömde tömma historien på pappsens dator när jag satt där och bloggade sist och nu har han adressen hit. NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!

Eller…
Det gör inget. Jag skriver ju inte om sex, knula eller avsugningar direkt. Inte innan nyss i allafall. Haha.