plutt

T försökte lära mig spela Backgammon i lördags. Hon vann. Hon sa att det är ett strategispel.
Jag tyckte det var att flytta pluttar och räkna steg.

perspektiv. jag är tacksam för alla perspektiv. Nu vill jag lära mig spela shack och biljard. Frivillig? Nån?

Jag kan inte släppa det där huset jag blev så kär i.
Vad ska jag göra åt det. Det är sålt nu.

pilutta mig

 

jag är kär

i ett hus och ett hus till och tänker att anledningen till att man skapar kärlek på det sättet är för att man kan göra sig en självbild av någonting på utsidan. Det kanske är samma slags kärlek vad gäller vovvar och prylar. I alla fall prylar. Vovvarna är roliga för att de är personligheter. Fast om man har en bra vovve så tycker andra att man är en bra matte och tvärtom. Det har med självbild att göra men inte med kärlek.

I ALLA FALL så kom jag ifrån vad jag skulle skriva så mycket att jag glömde allt.

Eh…

Antagligen har det med huset att göra. Det jag vill ha. Jag är nöjd med det andra fina huset med, men det här andra huset… Ni vet, en sån där ögonblicklig kärlek och Aha-upplevelse ”Där är det ju!”. Så var det för mig igår. Sen när jag visade det för D sa han samma saker som jag reagerade på ”Jamen, kolla hallen!” och ”fatta så bra med sånt där hus på gården*!” och han gick igång på det nästan lika mycket som jag gjorde. Ljuset och rummen och gården och läget. Korta planer om vavar man kan ställa vad och ‘där skulle man kunna ha ett jättestort bord och där inne skulle jag ha alla mina böcker’(jag saknar mina böcker så mycket att det svider i magen).

Det kanske är dags för oss att lämna Malmö. Jag kanske bara skulle bo här ett tag för att plocka upp D på vägen ut, vem vet. För även om man gillar en plats så behåller den platsen charmen bättre om man kan betrakta den med andra ögon istället för att alltid ha samma. Kommer man till stan en gång i veckan eller för att jobba så ser man inte på stan på samma sätt som nu: människorna och ständigt ljudande sirener, hundbajset och ständiga nyheter om att någon blivit skjuten eller mördad eller något allvarligt har hänt, vilket man redan visste eftersom man hört sirenerna. Man kanske kan komma in hit för att handla och äta lite, ta en öl eller två, och tänka att Malmö är en jävligt schysst stad de där timmarna innan människor tycks flippa ur och galna** till sin världsbild.

Annars trivs jag bra.
Men ibland önskar jag mig en timme eller två av total tystnad mellan 22 och midnatt, inga bilar, inga grannar med teve, ingen gående som pratar i mobilen på väg hem, inga brummande elektriska apparater eller fläktar på ett hustak långt borta.

*Av flera anledningar vill jag ha ett hus på gården, typ ett gästhus eller bara ett hus som ligger där på tomten och hör hemma där. Dels för att jag känner att jag vill komma hemifrån för att skriva varje dag och ett sånt hus är ”home is never far away”(jaja, det är rippat från Vänner men jag misstänker att det ‘är nån jävla usa-isk reklam för ett flygbolag med) plus att om man har vänner som behöver komma bort lite eller ha någonstans att sova ett par nätter så har man ett hus på gården att erbjuda dem. Och om mamma och pappa hälsar på så har man inte dem i samma hus för de stiger upp innan FEM på morgonen och kan göra sitt kaffe och inte störa innan man själv behagar stiga upp. Und so vidare(jag kan inte stava till [:vait er]på tyska. weiter? ). Så jag letar helt enkelt efter hus med ett extra hus på gården. Mycket vanligare i Skåne än andra län kan jag tycka.

**Oj, nu har jag spontanmyntat två nya ord i inlägget! Och klockan är inte ens nio på morgonen. Yay me!

 

hus, bitte

okej, nu har jag hittat huset jag vill bo i för resten av mitt liv. Tre mille. Som hittat. Speciellt med tanke på hur mkt jag har på kontot just nu.

men det är läskigt likt det där huset jag affat på.
Eller…inte läskigt. Bara märkligt på ett svindlande sätt.

Jag ser lite gravid ut i min tröja. Det ger mig en ursäkt att gå och köpa godis, eller hur?