kändisskapet, åh, kändisskapet

Den senaste tiden har jag stött på människor som tycker att de känner igen mig, men som inte kan komma på varifrån. Och jag känner igen dem och nej, de har inte varit på nått av ställena jag jobbat på och bor inte i närheten av värnhem och känner inte nån som jag känner.

Så vad gör man då? Jag funderar ihjäl mig på vart faaaan jag träffat dem förrut. Det känns som om vi pratat dessutom, som om jag vet vilka de är. Tre kvinnor på lite över en vecka är det. De går inte på min yoga heller.

Om jag frågar S skulle hon säkert ha svar på det, nått i stil med själsgrupp(det är det söta fina svaret)och ödesmättnad, och när jag sa det till D sa han att jag ju är en kändis. Yay me.
Undrar hur många saker jag måste muta honom med för att han ska gå och köpa glass.
Hot kanske funkar bättre? ”OM du inte köper glass kommer jag bita av dig pungen när du somnat”?

Hm.. värt att testa.

 

skitenkelt

och jag som tänkte ”Skitenkelt att lägga in ny musik på mobben, jag gör det innan jag lämnar igen den där boken på bibblan och sen medan jag torkar håret så ska jag leta efter en cykelpump så kan jag CYKLA till bibblan, fatta så skönt det är och så snabbt jag kommer hem igen och mitt skavsår på tån kommer tacka mig för resten av veckan och…”. Ja, ni fattar.

En halvtimme senare väntar jag FORTFARANDE på musiken på mobben och jag har inte hittat nån jävla cykelpump och mitt hår har självtorkat till måsvingar men har i alla fall växt ut så pass mkt att jag kan sätta upp det i tofs hallelejuja och mitt skavsår skriar högt så snart jag går ut i hallen och närmar mig skorna. Barfota den femte maj, är inte det lite hybrislikt?

Men om jag går ner på stan så måste jag ju trösta mig och fötterna med en glass.

Hm….

 

men det är inget som inte går att lösa med bivax och terpentin

Jamen, man kan ju inte bara gräva ner sig för att man har ett tillfälligt bakslag av något sort.
Jag orkar inte bekymra mig. Okej, jag väntar på lite cash så att några fler räkningar kan betalas men va fan, det är ju inte så att de ringer och är arga på en om man är sen, de skickar en påminnelse och man säger Oj, den hade jag glömt (alt. ‘glömt’)att jag skulle betala

för det finns ju så mycket pengar där ute. Så jag får garanterat mer snart.

Det ordnar sig alltid.
Saker tenderar ju att göra det.

Oh, nu ser jag att jag har jordens gulligaste grop i låret. Kan man måla en blomma runt den kanske.
Jag undrar om man kan gå ut i sina hemmamålade jeans trots att det är hål mellan benen på dem. Jag har haft en del tid framför teven trots att teven inte har något att erbjuda mig(men jag grämer mig över att jag missade Ugly Betty förra veckan. Fast cider med T på stan var alla gånger roligare än gamla Bettan)och har börjat måla på mina jeans. Det är faktiskt roligt.
Jag vet inte hur Ds kamera funkar med minneskort och allt så jag testar att ta en bild med mobben, ska ändå dra in ny musik i den så va fan.

Det ordnar sig alltid.

Igår köade jag och T i över 20 min för att få glass på Glassfabriken(eller lejonet och björnen, eller älgen och lammet, eller hyenan och hägern, eller…. vad det nu heter). Med tanke på deras hallonsorbet så är det SOOOO WORTH IT. Som di sir["som de säger"]