Otrassel

Nu har jag fått en förklaring till den där roliga söta garngubben som sitter på en stolpe i närheten av Paulikyrkan. Jag ska fota den på vägen hem idag, om den sitter kvar.
Och ja. Den gjorde mig jätteglad.

Uppdrag utfört.

EDIT: Här hamnade fotot jag tog imorse. Min gamla blogg har blivit något av en mobilfotoblogg. So be it.

 

ÅH!

Insåg just att GLAD rimmar med CHOKLAD!

 

Grattiis bejbi

Darling-D fyller alltså år idag och imorse öppnade han sina presenter efter tjat från mig(jamen, jag var ju tvungen att hinna duscha men ville vara med när han öppnade dem ändå).

Och när han öppnade paketet med kameran såg han först förvirrad ut, han trodde det var nån slags man-bag eller neccesär och sa senare att han tänkte ”Jaha, kul present, hur ska jag nu låtsas vara glad” *hahaha* men sen när han befriat hela väskan från pappret så blev han stum, och jätteglad. Och trodde inte på det då heller utan öppnade och tittade och sa ”Men… men….Det är ju en kamera!”

Det gjorde hela min dag.

 

att vara den som

och sen mitt i allt blir jag så trött på att alltid hamna, eller sätta mig själv, i sista hand. Egosim i all ära men när man hamnar sist i kön bara för att man kan, och det sker om och om igen så växer lusten att säga ifrån, lusten att visa att man faktiskt kan göra annat än sitta på en stol och vara förvirrad i all sin ignorans. Man vill visa att man brinner, man vill brinna. Jag vill göra något mer än detta och jag vill bara GÖRA något, brinna, skratta tills ögonen glöder, vill springa eller klättra uppför berg bara för att se vad man ser därifrån. Man vill bara för en gångs skull vara den som får chansen att visa vad man klarar, vara den som klarar av ännu mer.

Men även om jag har den känslan vet jag inte riktigt vad det är jag ska söka mig till. Stressiga jobb; har redan ett om helgerna. Kontorsjobb. Okej, det är inte så illa men jag blir lätt bekväm och sitter bara här och glor. Ibland tänker jag att jag kanske passar som assistent till nån, så att jag får göra lite olika saker varje dag, om det så är att jaga ngt speciellt på stan en dag och klistra etiketter en annan dag, det kvittar. Det skulle vara så skönt om man verkligen kunde jobba sådär fritt.

Hur en ansökan till ett sådant jobb ska formuleras vet jag inte. Ska jag framställa mig som effektiv och pigg? Effektiv kan jag vara. Pigg med, fast inte lika ofta. Glad och trevlig går bort direkt för skulle nån skriva i en ansökan till mig att de var glada, pigga och trevliga skulle jag direkt tänka att de lider av tvångssyndrom eller förtränger allt. Hah.

Så jag ska skriva det där mailet till rekryteringsföretaget och korsa fingrarna för tur när jag säger att jag vill ha ett heltidsjobb, inte längre vill bli omsprungen av mindre vetande 20-åriga nickedockor som traskar förbi en rätt in i heltidstjänster där de lallar runt och kokar kaffe och fnissar när chefen kommer med kassa skämt. Jag är för gammal för att tulta runt och ha jobb bara ibland. Jag känner mig dessutom för smart, och alldeles för cynisk, för att sitta i en reception och vänta på att klockan ska bli Dags att gå hem eller göra posten eller lunch. Inte att alla i receptioner automatiskt klassas som korkade av mig. Knappast. Men det är dags för mig att komma vidare nu. Du känner väl mig, jag är rastlös och vill hitta hem till varsomhelst, göra vadsomhelst som känns som ett ljus i själen istället för taggar, dessa ständiga taggar

och nu gjorde jag det igen: gnällde bort ett inlägg. Fokuserade för mycket på vad jag inte vill ha istället för det jag vill ha.

Så nu börjar affirmationerna igen: Man ska fokusera på det man vill ha. Varför tänka på något annat.

Vad vill du ha?
Jobb kärlek pengar lycka prylar hälsa själ