Jag värmer händerna på ännu en mugg te och funderar på det här kulturfenomenet ”Kvinnor kan”. Hur det tydligen är cementerad sanning även om kvinnor inte kan.
Att det hela har blivit ett ryggklappargrupperande med tillhörande gratisätare och ett ” Du är så DUKTIG!” även om tjejen i fråga har klistrat en datautskrift på en kartong och sen kletat röd färg över och hävdar att det symboliserat blodet i det kvinnliga lidandet.
Och jag VET allt det där om kvinnor som hamnar i skymundan för patriarkatet o s v. Jag kan allt det där. Men en lapp på en kartong är en lapp på en kartong. Jag skiter i om skaparen, eller ”konstnären” har en fitta eller inte.
Det jag vill påpeka med det hela är:
När det man skapat hamnar i skymundan för att man är kvinna och skaparen:
Vill man verkligen vara med om ryggklappardunkandet och berömmet och snålskjutsen man kan åka
när det man egentligen skapat inte är det viktiga utan det (fortfarande)är ens fitta som ligger i fokus.
Jag vet i alla fall var jag står i den frågan.