Jag vill ha ett sommarjobb där man får pengar för att läsa och recensera böcker!

Så, jag var låg igår(inget som inte kunde avhjälpas med cider och choklad)men idag är jag mest trött och förbannad på att bli så uppenbart pissad i ansiktet. Kunde jag fått ett bättre tecken på att jag valde rätt som sa upp mig? Jag tvivlar.
Hur som helst så har jag 18 dagar kvar att jobba här, och jag plockar med mig mina saker innan midsommar och är här sen i tre dagar

och sen, i mitten av augusti, så borde paniken komma med ett vrål, kasta sig över mig med vassa tänder

men tills dess tar jag nog något av en mental semester, tänkte jag.
Jag är så sällan ledig. Jag skulle vilja landa i mig själv snart. Sitta på en strand och sila sand mellan tårna och läsa en bok och kunna göra det i veckor om jag vill.
Fast med betalning.

Det borde finnas ett sommarjobb där man bara läser och läser i flera veckor. Och sen skriver man några ord om boken innan man tar upp den och läser vidare. Och när den är utläst så lägger man den på en hög på bordet och läser lite till.

DET, mina damer och herrar, vore en jävligt bra semester!
Lägg till soliga dagar, regn och åska om nätterna, och en massa mysig idyll och totalt lugn rakt genom kroppen.
Så vill jag leva halva året. Från maj till början av september.
Sommarhus vid havet.

(som jag skrev i ett tidigare inlägg: Allt jag har är längtan)

 

som alla andra

jag köper en ny bok på lunchen. Jag tror det är för att jag för en stund vill känna mig en smula normal där på köpcentrat, jag är en sån där normal en som hinner handla en bok på lunchen och sen snabbt springa in på ica för att köpa en liten burk keso och sedan snabbt slinka förbi Aluma-försäljaren med ett skuldmedvetett litet leende och strax därefter vara tillbaka på jobbet igen.
Jag tänker för mig själv att jag ofta handlar för att vara normal. Som alla andra. Det är som om jag ständigt känner mig utanför i alla affärer och tvångsinhandlar något bara för att kunna vara en del av alla de där andra. De som gör det för att de älskar det.

Missförstå mig rätt nu. Jag älskar att handla. De dagar när jag känner mig som vem som helst så har jag inga som helst problem med att bränna någa tusen på två timmar och sen komma hem och undra ”Is that all there is” med en besviken liten suck. Sakerna som kändes så brännande viktiga där i affären har tappat all sin charm när jag kommer hem, och jag är istället bara medveten om pengarna som jag inte längre har. Ett anfall av snålhet, insikt och den där fallande rädslan igen, den som suger tag i magen och drar en neråt

Jag köper ändå boken, även om jag är medveten om det där redan på vägen till affären. Jag vet att jag kommer att köpa något, jag funderar bara på vad.
Böcker lindrar på ett annat sätt. Köper jag en bok är jag ursäktad, för böcker är viktiga.
Jag har kärlek till böcker.

Jag köper Kärlekens arkitekt av Emilio Calderón, för att de första raderna väcker mig till liv igen.
Jag vill vakna.

 

Mrs Cullen

Nu har jag en sån där hög böcker hemma igen, som bara väntar på att bli lästa. Jag läste såklart den svenska översättningen av Stephenie Meyers ”Breaking dawn” som översätts till ”Så länge vi båda andas”; en märklig titel med tanke på att de är vampyrer och inte behöver andas. Dessutom hittade jag direkta fel i den, så jag undrar hur stressade de varit vid översättningen och korrläsningen av den.

Det känns som om det saknas stycken av originalet, men det kanske är för att jag läste den engelska versionen långsammare än den svenska, och för att jag läste den svenska lite hafsigt(men inte så hafsigt att jag inte märkte felen, märk väl)och med tanken ”Jag har ju redan läst den här boken tre gånger på engelska”.

Och Bella Swan, pardon me, Bella CULLEN är en mycket intressantare person när hon är vampyr, men det kan ju kvitta eftersom serien är slut nu….

 

”The Host” – Stephenie Meyer

Jag har inte varit kontaktbar på flera dagar. Jag sträckläste boken och nu saknar jag dem. Karaktärerna. Jag vet att de inte är verkliga, men ändå.

Det är det som jag gillar så mycket med Stephenie Meyer. Hur hon skriver så att man fastnar för karaktärerna, att det känns som om man känner dem så snabbt.

The Host handlar om Wanderer som är en utomjordisk själ som kommer till jorden för att göra som de andra av hennes ras: uppleva mänskligheten genom att ta över en människokropp. Wanderer placeras i Melanie Stryders kropp och kan genom det ta över hennes minnen och känslor. Men Melanie-i-huvudet vill inte ge sig av bara för att någon nasty alien inkräktar på kroppen. Men eftersom hon ändå råkar lämna ifrån sig minnen och känslor så får Wanderer reda på att hon har en bror och en pojkvän som inte blivit tagna ännu, och Wanderer avslöjar detta till sin Seeker – som har som uppgift att hitta människor och sätta en alien-själ i dem.

Men Wanderers egna Seeker är en otrevlig figur. När Wanderer upptäcker att hon inte tycker om sin Seeker inser hon att hon har egna känslor på sidan av Melanie-i-huvudets, och det går emot hennes harmoniska natur, för hos dem existerar inte sådana omdömen, så hon vill inte låta Seekern veta mer, men går ändå med på att träffa en Healer(deras läkare) som ska se om Wanderer kanske måste byta kropp eftersom de forna ägarna till kroppen inte ska märkas alls.

Men på vägen dit(hon bilar genom öknen) inser Wanderer att hon gillar Melanie-i-huvudet och att hon vill hjälpa henne genom att hitta brodern och pojkvännen, så genom ledtrådar som Melanie-i-huvudet har börjar de leta efter en plats där de tror att Melanies släkt kanske gömmer sig, för att se om brodern och pojkvännen hittat dit.

Det här är boken där man ganska snart sympatiserar med huvudpersonen, som inte är en person utan beskrivs mer som en silvrig substans i form av en insekt med tentakler, som satts in i skallbasen på människan, för att h*n är en trevlig varelse, och det snarare är människorna som til en början beskrivs som monster. Dessutom tycker man om Melanie-i-huvudet ganska direkt med.
Jag vet inte vad det är Stephenie Meyer gör som får en att tycka som man gör om karaktärerna i boken. Det är mycket med minspel och hur de säger saker som hon styr en med. Men man gillar dem ändå. Det är samma sak med hennes andra böcker; man tycker [någonting]om karaktärerna. Direkt.

Översättningen vet jag inte mycket om eftersom jag bara läst en av vampyrböckerna på engelska, den svenska versionen av den är den jag hämtar ut i eftermiddag, men hon har ett flyt i språket som jag tycker om. Mycket. Så även om man inte gillar vampyrer eller science fiction(som jag antar att the Host ska placeras under” så tycker jag absolut att man ska läsa något hon skrivit.

 

bokenkät

Det här är i själva verket två enkäter som jag hittade och slog ihop för det kändes inte vidare viktigt att göra två inlägg av det. men som med allt som har med bokfrågor att göra så blev jag sådär boksjuk igen. Boksjuk som i ”Jag saknar mina böcker och vill hämta hem dem och ställa dem i ordning så att de kommer till sin rätta, för finns det nått bättre än ett rum med fullproppade bokhyllor?”-sjuk.

Senaste bokköp: Joe Hill ”Våldnader”, Ulrika Kärnborgs ”Myrrha”, och två vars namn jag faktiskt glömt men jag uppdaterar när jag kommer hem(note to self, inte till er

Senaste bibblolånen: Minns inte, tror det var nån bok om dockor, dockhistoria.

Senaste utlästa boken: the mammoth book of vampire romance. Innan det; behöver min bokhylla för det.

Favorittidning: jag vet inte om jag har nån. Jag gillar inredningstidningar. Jag gillar en del serietidningar. Fasen, jag kanske inte ens gillar tidningar…

Plats där jag helst läser: Jag ligger i soffan eller så sitter jag vid matbordet om jag ska göra anteckningar eller understrykningar.

Så sorterar jag min bokhylla: Författare och hur mycket jag gillar boken. De sämre hamnar utom blickfång eller i raden bakom. Bokrasist, javisst.

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Allra käraste syster av Astrid Lindgren. Jag grät och grät. Till slut ville inte mamma låna boken mer för jag blev så ledsen av den.

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Bröderna lejonhjärta, Ronja Rövardotter.
Fick dem innan jag fyllt tio.

Vad ser jag mest fram emot att läsa i vår: Åh, jag vet inte men bring it on!

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
J.K Rowling. annars är jag ett STORT fan av pocket.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
hrm. J. K Rowling, Anne Rice, Stephen King.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg? Tror det var en nätbekant som tipsade om Joe Hills ”En hjärtformad ask” som jag sträckläste och tyckte mycket om.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
Minns inte det heller! Fan, jag borde föra bok över det där. Men ska jag ge bort en bok snart så blir det till min systerdotter och hon ska givetvis få Twilight-serien av mig.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?
Nej

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?
Myrrha av Ulrika Kärnborg (vet inte vad jag ska tycka om den även om jag läst nästan halva) och jag sneglar på en av de nyinköpta vars namn jag glömt men framsidan minns jag. Adlibris, here I come. Monika eller Mona heter författarinnan i alla fall.

 

sucker

I´ve got mum-hair idag. Liksom mjukt och oformligt och mesigt liggande(inte som de coola mammornas hår alltså). Jag gör desperata försök att puffa till det eller vadfansomhelst men ger upp och ser bara ut som Alfa-alfa med en tofs som sticker rakt upp i pannan och resten platt.

Nedstämd cyklar jag till jobbet och lyckas komma i tid. På jobbet är det bil-kaos, felparkeringar och någon har tagit någon annans bokade bil och fan vet allt. Jag sitter nere i mitt hörn och ser obekymrad ut för jag har ingen koll och är bara innerligt glad att något sånt inte hände när jag satt här ensam i somras. Jag vet inte ens om jag hittar ner till garaget härifrån(men hur svårt kan det vara att gå neråt).

I torsdags skippade jag jobbet på teatern och stannade hemma. Mest för att jag hade en begynnande halsvärk och början på vad som kunde ha blivit en NASTY blåsa i munnen. Stressfaktorer hos mig som inte går att ignorera lika bra som sömnlöshet, magvärk och stissighet. Dessutom hade jag ingen kraft alls, ingen energi.
Efter jobbet, när jag skulle ha stressat iväg till nästa, så kunde jag istället lägga mig i soffan och läsa en bok. Jag sträckläste den. ”Om jag kunde drömma” av Stephenie Meyer. Det är en romantisk vampyrbok som antagligen är en ungdomsbok* men jag älskade den så mycket att jag igår beställde hem de två böcker som kommer efter bara för att jag inte kan vänta på att få veta vad som händer sen(Nå, den hopplösa romantikern i mig visar sig ibland. I helgen bläddrade jag i den där boken igen, och kunde inte låta bli att läsa för att när allt klarnat i slutet så fattar man ju saker som antytts i början och bara en sån grej visar att jag gillar den. Nej, är besatt snarare. Dessa jävla vampyrer, jag är så galet svag för dem när de håller sig till några klassiska riktlinjer. Jag är en sucker helt enkelt. Pun intended.

och jag som beställde hem den bara för att den kostade 39 kr och jag ville testa nått nytt. För att jag som vanligt tänkte ”Äh va fan, gillar jag den inte så ger jag bort den till nån bara”.

När jag tänker efter är jag dålig på att ge bort böcker. Jag tycker om dem. Jag tycker om att äga böcker. Det får mig att känna mig oändlig på flera sätt, eftersom jag när som helst kan ta mig någon annanstans. Eller återvända hem till de karaktärer och platser jag gillar.
Ikväll (när jag diskat den där disken som jag vägrade ta itu med i helgen)ska jag sortera ut de böcker jag inte läst ännu och ställa dem på stora byrån. Det är som ett litet äventyr i sig; alla dessa världar jag ännu inte besökt.

* f ö banalt beskriven i länken, men men…

 

bok bok bok

I lördags läste jag ännu en bok och eftersom jag knappt såg vad den hette när jag köpte den så måste jag googla på handlingen för att hitta den.

Ta daa: The Traveller av John Twelve Hawks.
Inte jättebra. Att han har med Herr Mumie på universitet-Bentham är lite roligt. Eftersom det var nått jag satt och skrattade åt under de få filosofilektioner som jag faktiskt var närvarande på. Annars vetti fan. Jag antar att mina syskonbarn kan gilla den så jag tror jag skickar den till dem tillsammans med några andra böcker som jag också råkade hitta(Läs: tvångshandlade)på SF-bokhandeln.

OCH så säger tjejen i kassan att Anne Rice inte finns på svenska.
Eh. Okej. Så mina Anne Rice-böcker hemma är en illusion. I get it…. Vad hon kanske istället skulle ha sagt är att DE inte har det på just den bokhandeln. Att de inte trycks längre är väl inga underligheter heller.
Nevermind, jag vet var jag kan hitta dem om det kniper. Mina egna ex ger jag inte bort även om jag har dubbla(jaja, Moi le vampyrnörd, oki?!)men de böckerna är ju så snyggt skrivna (POESI godammit!)att alla borde läsa dem. Helst i tonåren. Pick them when they´re young.

 

bokutmaning

Jag har blivit utmanad av darkangel å mumma:
“Ta den bok du har närmast. Slå upp sidan 123. Skriv den sjätte, sjunde och åttonde meningen i din blogg.”

Jag är på! Tilläggas bör väl att jag sitter vid bokhyllan. Jag väljer tre av böckerna där. Egentligen vill jag välja fler men jag stannar där.

”Jag kanske fortfarande bara har en negativ attityd, men denna kollektiva företagskram känns ungefär lika tom idag som den gjorde när jag var en tröjvikare på väg att bli arbetslös. I synnerhet när man stannar upp och funderar över vad som ligger bakom all denna massproducerade känslosamhet. När Pirisi berättade om Shoppers Drugmarts nya märkesidentitet för Financial Post sa han: I en tid när folk blir alltmer misstänksamma mot storföretag – WTO-protesterna är bevis mig för det- och när sjukvårdssystemet inte är vad det en gång var, insåg vi att vi måste förmedla ett budskap om samhörighet till konsumenterna”.”

(Naomi Klein ”Stängsel och öppningar – Rapporter från globaliseringens frontlinjer”.)

”Han fick tårar i ögonen och körde blint i ett strimmigt dis under några sekunder. För att säga något och få bort bilden av Edwards ansikte ur hjärnan frågade han: ”Vad var det hon sa som överraskade dig så till den grad?”

(Peter Straub – ”Gengångare”.)

”Hon följde med dem foglig som ett lamm, satte sig lydigt till rätta i sätet och tittade inte ut en enda gång när hästarna långsamt travade nedför vägen mot grindarna. Oberörda ritade tvillingar cirklar med tårna i gruset på infarten. Charlie stod på trappan och såg hur vagnen blev mindre och mindre”

(Diane Setterfield – ”Den trettonde historien”.)

Själv utmanar jag Ozzy, Suziluz, och Puman.

 

en riktigt bra bok

eftersom jag alltid kollar efter vad folk sökt på för att komma in hit så har jag knappast missat att folk ofta söker på bokrecensioner, som idag på Kate Mosses ”Labyrinten”, som jag av många anledningar inte lade ut på min boklista som nån jag tycker ni måste läsa. Jag har kommenterat det på den sidan men såhär i efterhand har den inte satt sig fast, inte på långa vägar lika mycket som många andra böcker(se listan) så varför inte.
Kanske för att den påminner mig om något jag läst förrut. Kanske för att den är otydlig på många sätt där jag hade önskat att det bara var rättframt. Jag kanske inte borde sett fram emot att läsa den så mycket, kanske hade jag inte blivit besviken på den då.

Kanske ska man närma sig böcker på samma sätt som vilda djur

Kanske ska man närma sig böcker just för att det är böcker.
Någon satt i timmar och skrev på den, men du måste ändå förbehålla dig rätten att tycka det är skit, det de gjort under alla de där timmarna, om det är skit du tycker det är

eller så lämnas man bara med ett enkelt ”Jaha”. Var det inte mer? Jag undrar ju inte ens vad karaktärerna gör efter bokens slut, är det inte det man ska undra och våndas över? Då har författaren lyckats?!

det må vara ego eller narcissistiskt men om en bok inte blir intressantare än vad ens egna fantasi och tankebilder blir, då kan jag inte gärna säga att författaren lyckats.
Jag vill vakna av det jag läser. Eller vaggas in i trygghet. Jag vill tänka på boken i veckor efter att jag läst sista sidan.

Annars är det inte en riktigt bra bok.

Just nu har jag en bok i min bokhylla som jag var tvungen att läsa några sidor i innan jag insåg att jag hade läst den. För bara några veckor sen. Jag glömde den så snart jag ställt tillbaka den i hyllan. Jag har en dammig efterkänsla och en gulnande bild av en solbelyst pool i skallen av den. Inte mer.
Inte en riktigt bra bok. Jag har andra böcker som väntar på läsning som inte heller lockar mig. Jag vet inte vad det beror på. Kanske för att jag väntar på ännu en upplevelse. Bara i år har jag haft flera sådana böcker; upplevelsen inlevelsen och den där känslan efteråt, känslan att man inte ville att boken skulle sluta riktigt ännu. Diane Setterfield – ”Den trettonde historien”, Marisha Pessl – ”Fördjupade studier i katastrof-fysik” och Audrey Niffeneggers ”Tidsresenärens hustru”. Det kan ha varit förra året med, det har gått så snabbt, så jag tar med Haruki Murakamis ”Kafka på stranden” med. Och Eva Rices ”Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet” som jag köpte trots att omslaget på pocketutgåvan har en mintgrön färg och färgglada fjärilar.
Och Brontes ”Jane Eyre”, inte att förglömma.

För tillfället står jag utan boksug. Jag började läsa på ”Mörkrets väg” av Michael Cox men tröttnade väldigt snart på språket och stilen. Jag köpte den bara för första meningen i boken, men när jag ganska snart ramlade på högtravande meningar tröttnade jag. Nu kommer jag kanske läsa klart den någon dag ändå, jag vill inte göra samma misstag som jag gjorde när jag sågade Danteklubben(författarens namn borttappat nu) vid fotknölarna eftersom jag tyckte den var jobbig men senare insåg att den faktiskt var riktigt undehållande och läste klart den och därmed inte kunde ändra mig utan att tappa ansiktet(på tal om krångliga meningar… ta daaa!)men ändock måste krypa till korset nu: Danteklubben var en bra bok. Bättre än vad jag misstänker att Mörkrets väg kommer att visa sig vara.

Om jag mot förmodan skulle vilja avsluta den någon dag.

 

flugan på väggen

och jag kommer på mig själv med att betrakta böckerna i hyllorna omkring mig som vänner: de jag har läst, och okända, lite skrämmande, ansikten; de böcker jag inte läst. Jag stryker med fingertoppen över ett exemplar av ‘Kafka på stranden’ och minns hur jag tyckte om boken. Jag ser skeptiskt på ännu en blingbling-roman och vägrar röra vid den, som om den kommer vara flottig, eller föra med sig att jag stinker parfym om fingret och det går inte att tvätta bort, som sagan om den lilla nyckeln som blöder och jag orkar inte läsa om mer blod för det har[...]

Jag går ifrån bokhandeln med två nya böcker men när jag kommer hem läser jag en bok jag läst flera gånger förrut. För att man för en stund vill ha ett möte med en gammal vän, eller är det gamla tankar man vill nosa sig tillbaka till, säga till sig själv att minns du den där gången du läste det här och kom att tänka på det där om [...]fast du senare kom på att det faktiskt inte kändes alls
…eller minns du att den där sidan höll på att ramla ut för att du ställde en temugg på och den klibbade fast och höll på att riva ut allt och hur hjärtat stannade för en sekund som om det var en världsbild som föll isär, något om odödlighet i orden och kanske att Allt är förlorat, allt är förbi, det finns ingen väg tillbaka när du tagit steget, vänd dig inte om, det finns ingen väg tillbaka varifrån du kom
och hur allt det där storslagna universella kunde rymmas i en sådan liten tanke, som ett universum i min hand, eller snarare fastklibbad under min favorittemugg och hur enkelt det är att rubba cirklarna, man sitter där i sin lilla värld och tror att man rubbar cirklarna fast det i själva verket handlar om att man själv inte har fäste

kanske inte ens i en boks värld
eller under en klibbig temugg

 

o-skam

Hur många böcker man kan köpa på en vecka utan att skämmas; det funderar jag på när jag köper den tredje boken för dagen och om det är femte boken för veckan. Jag borde räkna ihop hur mycket pengar jag lagt på böcker, och ändå har jag inte överdrivet många böcker, jag köper dem som fyller mig med nyfikenhet eller längtan. Och när jag hittar en fetpocket för en hundring, en bok som jag vet kostar mer på andra bokhandlar(och därför givetvis måste köpa direkt), så tänker jag på det där: Borde jag skämmas? Eller inte? Andra människor lägger ner sina pengar på smink eller kläder och tycker att det fyller dem med lycka. Jag köper böcker. Det är min lycka, min eskapism. På bokrean, eller snarare de svagt flämtande resterna av vad som kunde ha varit en slående bokrea, hittar jag två böcker* som jag inte hade köpt om de inte kostat 34 kr styck. Inga andra böcker lockar mig just där. Allt känns så främmande, så förfulat och glättigt.

Jag känner mig emellanåt vilsen i bokaffärer, vet inte vart jag ska börja bläddra, vilken bok som är värd att plocka ner från hyllan. Jag ratar bok efter bok på grund av omslaget, för man kan, tro det eller ej, döma en bok från omslaget.
Och jag chansar, köper Middlesex av Jeffrey Eugenides och tänker att jag ger bort den om jag inte gillar den, och det blir Vad ser du nu av Cilla Neumann som jag fastnar in när jag kommer hem eftersom jag inte kommer över känslan av djupt dolda hemligheter som är på väg att avslöjas, kanske på nästa sida, eller nästa efter det?

PÅ SF-bokhandeln ser jag den så snart jag kommer in. Jag har slutat tro på tillfälligheter. När jag kliver in genom dörren dras jag till den boken längst in i butiken och när jag kommer fram ser jag texten på boken och skrattar lite för mig själv.

Det är ”The Complete Works of WILLIAM SHAKESPEARE”.

När jag nämner det, och det låga priset på 198 kr, för D när vi ses en stund senare så köper han den till mig.
Well, are you in for a treat….

* Jane Austen-klubben av Karen Joy Fowler. Hur man närmar sig ett träd av Eva Dahlgren

 

Till min smala lycka hittade jag böcker som jag glömt att jag köpt och sen lyckats gömma i bokhyllan bakom annat tjafs och nu vet jag inte var jag ska börja läsa

I min tro om att jag inte har något att läsa hittade jag nyinköpta böcker i bokhyllan som låg för högt upp för att jag skulle se dem; och se på fan, jag har fyra böcker som jag inte läst klart och ytterligare tio som jag inte läst ännu.

Så när jag avslutat Mästaren och Margarita – det kan ta ett tag för jag tror inte jag tycker så mycket om den även om den har stycken som är riktigt snygga – och läst klart Anne Rices Armand – som jag lade ner efter sexbeskrivning – och läst de sista sidorna i Caroline Myss Kraftens osynliga väg så har jag följande böcker att läsa/sjunka in i:

Never let me go – Kazuo Ishiguro(läste början men språket är rätt stelt så jag läste vidare på Bulgakov istället)
Kvinnan med de vackra händerna – Hanne-Vibeke Holst
Emma – Jane Austen (har läst den men nu kostade den TVÅ kronor och jag kan ju inte lämna en fin billig bok på ett illaluktande antikvariat sådär. Den är på engelska dessutom. ”Att ta sig vatten över huvudet” börjar klarna betydligt för mig nu….)
Berättelsen om Pi – Yann Martel(den verkar trist men det var fyra för tre-pris och jag drogs till den så va fan…)
Ashimas bok- Caroline Giertz(började på den men nått kom emellan)
Frukost på Tiffanys- Truman Capote (visste inte att jag hade köpt den! Yey me!)
Rovfåglarnas tid – Elisabeth Nemert(tveksamt men hon har skrivit nått annat som jag gillade för flera år sen)
Flyga drake-Khaled Hosseini(vet inte varför jag valde den)
Saffransköket- Yasmin Crowther(Titeln låter så fin)
Ingen i världen- Hisham Matar.

Igår var det nån Kicki på radio (P3 populär kanske?)som pratade om sin nya chiclit-bok med krognamn från huvudstaden. Det lästes ur boken. Jag tyckte den lät som totalt bajs. Jag skrattade högt när jag hörde det, av ren häpnad.
Sedan sa hon med sin drogade stockholmsdialekt att nån Jessica på Elle hade sågat boken totalt och kallat den nått, jag minns inte vad men jag skrattade för jag tänkte att jag skulle kunnat omnämna den ungefär likadant. Var det ‘litteraturens soptipp’? Nå, roligt var det i alla fall. Men det fick mig att tänka på vad jag söker efter i en bok.
Och det är i alla fall inte handlingen ”X antal framgångsrika chica tjejer pratar knulla och killar på en krog i Hufvudstaden”.

Aldrig.
Har boken ett bjärt omslag med ett martiniglas på framsidan blir jag inte det minsta förvånad. Eller kanske ett par trosor slängda på parkettgolv intill sidenlakansbäddad säng. Wow, såspännandedenbokenverkarvara….