M åker iväg för att rensa ut sin farmors saker från rummet på ålderdomshemmet, och jag stannar hemma med någon slags eftertänksamhet närvarande i luften omkring mig, som ett eget väsen som vill få mig att tänka efter, tänka klart. Mina fingrar lyder mig inte på tangenterna, de vill skriva egna ord vid sidan av så jag reser mig, lämnar, plockar saker lite överallt med en rastlöshet, beslutsamhet, förändring i tanken
kaffe på det, jag dricker sällan kaffe numera, blir så stirrig av det, och smaken sitter kvar för länge för att jag ska känna mig bekväm
