…men så vill jag skriva om livet som flödar, och hur jag sneglar mot böckerna och skrivböckerna medan jag fortsätter min te-avvänjning. Jag borde söka jobb. jag borde vara snällare, speciellt mot mig själv. jag borde vila, jag borde ringa CSN, pappa, läkaren och boka en klipptid. Jag borde laga mat men är bara sugen på päron, kött och röd paprika.
Jag har röd paprika hemma. Och kan göra sallad.

Jag borde laga mat.

Jag väntar på ett sms från Hemköpsposten om att mina tre böcker har kommit.
Jag borde betala räkningar och sluta vara besviken på lönen från bokhandeln. jag borde gå ut i solen men det är skitkallt och jag ska ändå vara på pub ikväll halv sju så jag måste ändå gå ut senare. När det antagligen är ännu kallare.

jag borde skriva ner allt som rör sig i huvudet på mig, speciellt skriva ner det som stelnat till och bleknat. Jag borde stöka till mer i världen, bre ut mig, ta mer plats, höja rösten och säga ifrån. Jag borde be vuxendagiset dra åt helvete, men jag behöver pengarna.

jag borde verkligen skriva. Det försvinner ju inte för att jag ignorerar det, allt Skriv samlas i magen, i drömmarna och jag vaknar orolig varje natt. Jag drömmer om spindlar, om vatten och om konstiga rum dit jag inte vågar gå in. jag kunde lika gärna drömma om någon som står och skriker till mig: “SKRIV!”

Jag är rädd för att skriva för jag vet inte vad som kommer dyka upp. För att det som dyker upp kanske är för tungt och jag har inte direkt någon stark nog att luta mig mot, någon som kan hålla mig uppe, eller ta emot. Alla har så fullt upp med sitt, jag behöver ta mer plats än så.

Jag borde skaffa mig fler vänner men jag minns inte hur man gör.
Jag borde posta Lauras brev innan fredag.
Jag borde vattna blommorna och rensa frysen.
Jag borde leva istället för att bara låta mig överleva. jag borde skita i vad andra tycker och bara köra mitt egna race, dansa min egen dans som om ingen ser mig(Utopi har alltid varit ett vackert ord).