Min farbror ligger döende, i respirator. Magen och tarmarna har visat cancerceller. Hans son har beslutat att han inte ska återupplivas om hjärtat stannar, släkten samlas på det enda sätt vi kan, på Facebook, runt ett mail
och allt jag kan tänka på är en bild jag har av honom när jag är liten, han sitter på vår gård i solen och skrattar tillsammans med pappa, och hur jag noga studerar hans tatueringar på armarna och frågar hur de inte försvinner när han tvättar sig.
Han var sjöman i många år.
och en annan minnesbild av hur han blir generad, 81 år gammal, när en annan farbror frågar om en av hans resor när han var sjöman,
bilden av hur han sett ut sedan jag var liten men bara blivit äldre men ändå densamma
och snart är han bara allas våra minnen
