och då kom stunden där det var dags att ta adjö, vända blad och ta sig vidare
Vad glömmer jag kvar.
Alltid är det något. Fjärilen nermonterad, muggen diskad, besticken nerlagda i väskan och datorn rensad.
Vad blir kvar
ett flyktigt ansikte som strax bleknar bort
Men mitt jag då?
Poesi täcker inte den delen av livet.
juli 18, 2009 at 10:52 f m
Ditt Jag?
Det har du ju alltid med dej-innombords.
Poesi kan inte täcka hela livet.
Ger det bara nya dimensioner-insikt..skönhet.
Är kanske det..som kallas -Själen?
MVH Gladiatan