Jag rensar datorn på bilder och ett års användande och privatgörande av jobbdatorn. Imorrn kommer det en Susanne som jag ska lära upp. Jag. Jag tar det som att de tycker jag är tillräckligt bra på mitt jobb.
det är ändå lite sorgsligt det här
om en vecka är jag långtbortilandet och vad händer sen
hon som saknar mig lika mycket som jag saknar henne, hon sa att jag ska sluta stänga ute saker och sluta stänga in mig, mitt jag.
jag vet det, men när hon säger det sådär som att det står i pannan på mig så ryckte jag bokstavligen till och låter hjärtat prata genom den mun som annars styrs av alla Borden och Måsten och all rädsla och alla Nej
och munnen säger Jag vet att jag klarar av det där. Jag vet att det kommer att ordna sig, att det här sommarjobbet är rätt riktning mot det som jag egentligen vill
Själv stod jag där och var en aning förvånad över att jag inte låtit hjärtat tala fritt på väldigt länge
