Som en sammanfattning av helgen(jag har varit ledig sen i torsdags och kom idag tillbaka till jobbet, helt övertygad om att det är måndag men blir glad varje gång jag inser att det faktiskt är onsdag)så var midsommar trevligt i allt regnande. Vi drog till möllan senare på kvällen, och hamnade hemma hos Tompa och drack ren vodka till klockan tre p.
Gör inte det.
Lördagen var jag bakfull(utan att på något sätt glorifiera bakfyllor; jag avskyr att vara bakis och är beredd att aldrig mer dricka alkohol för att slippa det)och muttrade runt i mysbyxor och drack ofantliga mängder vätska samt åt en massa skräp.
Söndagen spenderades på en buss. Två bussar rättare sagt, eftersom vi bytte i [Göttlaborg!]. Så jag vaknade, packade, stressade till svävarterminalen, satt på en buss i fyra timmar och hoppade av i Gbg, köade i toalettkö, handlade godis och köade till nästa buss.
Sen började det regna, sådär att man inte såg något. Busschaffisen var trevlig, men blev ännu trevligare efter att han råkade höra att jag kommenterade hur han försökte smsa samtidigt som han kör buss. Ni ser, syrliga kommentarer TAR skruv ibland, speciellt om man säger att det känns tryggt att chaffisen är uppmärksam på körningen när han bara har 45 personers säkerhet att ansvara för. Och han blev Ms polare efter att de tagit en cigg tillsammans.
När vi kom till Örebro hämtade E upp oss. Vi käkade, drack lite vin och jag somnade och drömde om ett vulkanutbrott i Italien som började genom att lera var frätande syra och spluttade upp i en pojkes ansikte och staden allt hände i var byggt på en höjd och snurrade runt.
Rent drömtydarmässigt har jag fan ingen aning om vad Italien betyder för mig. Rent drömtydarmässigt är det annars en sjukt symbolisk dröm. Om det skulle vara en av de där drömmarna med ett uns sanning i sig så kommer jag att frysa till is om de säger nått om vulkaner och italien på nyheterna snart.
När jag vaknade var det av mamma och pappas mumlanden i köket. De försökte att inte väcka oss. Eftersom det inte lyckades klev jag upp och satte mig i solen på trappen och drack te och bestämde mig för två saker: Jag ska alltid äta frukost i lugn och ro i solen, gärna på en trapp sådär. För det finns en stor dos livskvalitét i att göra det och jag vill inte dö undrandes.
Och jag ska äga skog. Jag har inte ens tänkt på det tidigare; att jag skulle kunna ha en egen skog. Fatta så bra, eller snarare passande och praktiskt: om man alltid vill ha nära till skogen så kan man ju äga den själv.
So be it.
Västerås. Det kändes som hemma. Visserligen har jag bott där i flera år men jag avskydde verkligen staden när jag flyttade. Men nu känns den som hemma igen. Mattias gillade staden med, och jag tänkte att om jag flyttar tillbaka; hur blir det då? Vad skulle jag jobba med, vart skulle jag vilja bo?
Vi får se vad som händer. Vi gillade ju Halmstad med, vi stannade till där på vägen hem, och jag kan egentligen bo vart som helst har jag märkt. Nu tycks jag ju vara något av en småstadstjej eftersom jag inte pallar storstadsbruset, så jag får se vart vi hamnar.
Egentligen åkte vi dit för att gå på bröllop. Det får bli ett eget inlägg. Nu skriver jag bara för skrivandets skull. Tillbaka på jobbet, totalt jävla dagvill, och jobbar bara veckan ut.
