Av uppenbara skäl har jag funderat över min livssituation igen. Gör jag inte alltid det.
För att inte få total panik – för av nån anledning är jag rätt lugn vad gäller jobb till hösten och sånt, jag vet inte varför jag känner så – så försöker jag hålla det dämpat och coolt och jag funderar på livskvalitét istället för status/karriär/framgång you name it
och, vilket får mig att skratta lite, jag inser att jag har vissa saker som jag skulle vilja kunna göra. Kanske tycker jag att det är livskvalitét, vad vet jag.
Jag vill vara bäst på att baka kanelbullar.
Jag vil lära mig göra is-te som är sådär gott och läskande att man vill dricka flera liter, och jag vill göra världens godaste franska potatissallad och vara bäst på att snickra ihop en hylla lite snabbt. Jag vill bygga en ascool trädkoja och jag vill kunna vända pannkakor i luften och även om jag aldrig har tålamod till att lära mig att jonglera så borde jag kunna det med, har ju redan redskapen.
Det underlättar ju t ex om man har träd och virke när man ska lära sig att bli världsbäst på trädkojor och att snickra, och om jag köper en stor fin tillbringare så kommer jag vilja göra läskande saker i den och jag har ju alltid varit en ‘learning by doing’-människa[vilket egentligen bara betyder att jag lär mig av mina misstag och lär mig saker av livet. Inte lika fancy smanshy som det låter alltså.]
Plötsligt inser jag att jag vill jobba mer med händerna.
Det visste jag inte. Plantera blommor eller träd, baka bröd, snickra, måla.
Vi börjar med att fixa balkonglådorna. Man måste ju inte få hybris bara för att man har fått en idé.
