v a n d r a r v i l d

vad vet man
detta kolsvarta ljus du faller undan
denna hårslinga du vrider på för att se, vad vet jag, mer än de höga träden och vinröda skuggorna, de påminner om oxford, mimar du, men varför

och du, med dimma och kalla andetag, intill vattnet
de man dyker efter för att hans bottenlösa grå har ett hest skratt

jag vet inte varför det skrämmer mig så, för du är här med mig
du
en strosande dag över gröna gräs påminner mig om varför jag älskar dig lika storslaget
kanske som himmelen rakt ut i universum, kanske som vattnet

och när du somnar med huvudet lite på sned

Kära kunder: Va fasen, kan ni inte tajma era samtal MELLAN mina spelomgångar istället för att ringa mitt i?! Jag förlorar ju tid!!!

Jag funderar på vad som hänt under året men jag måste nog kolla mina dagböcker. Fast bloggen borde räcka.
Hursomhelst så funderar jag på få saker idag:

*Hur i helvete kan klockan bara vara halv TIO, jag har ju suttit här jättejättejättejättelänge!

*Vem är den där personen som egentligen tycker om körsbärslikörchokladen i Alladin-asken? Inte ens min pappa tycker de är goda. Det är ju alltid de bitarna som blir kvar. Alltid. Inte ens hunden ville ha dem när det begav sig men det kvittar för hundar ska inte äta choklad. Alls.

*Har jag möjligtvis en sammanfattning av filosofers tankar och teorier om kärlek och livet hemmavid eller måste jag LETA efter en sån bok som så självklart borde vara nått jag absolut borde ha i hyllan? Och om jag äger en sån bok: har jag den i källaren(jag kollade ju igenom alla böcker där dagen innan jul!)eller ligger den hos syrran.
Enklast är väl att jag bara går och köper en ny.
Att besöka bibblan för första gången sen i maj kan ju vara en idé men det är ju ändå nått visst med nya böcker som knarrar när de öppnas för första gången.

*Tröjan jag har på mig idag: vart fan har jag fått den ifrån. Jag tror inte jag köpt den, eller har jag det? Det är en enkel svart indiska-tröja i bomull, med rundad hals. Den är inte urtvättad så det är inte den jag först trodde det var.
Nå, den passar ju i alla fall. Det kanske är ännu ett impulsköp som inte kändes bra då men som jag drog bort lappen på eller bara inte orkade lämna tillbaka. Numera är jag väldigt duktig på att byta eller lämna tillbaka kläder. Fast jag vet inte om det är för att jag är medveten eller bara snål…

* Mina jeans är för stora. Ska jag köpa en storlek mindre eller vänta lite till med att köpa kläder. Får jag inte jobba efter januari så finns ju risken att jag får gå i säckiga kläder ett tag. Eller vänta lite. Att jag inte får jobb HÄR betyder ju inte att jag inte får jobba nån annanstans. Det är klart jag kommer jobba.
Men ska jag köpa nytt eller vänta? Man känner sig ju finare i bätre sittande kläder. Men de nya kanske sitter löst om några veckor igen.
Hm. Är det här månne dagens I-landsproblem?

* Varför ska det vara just i chokladmilkshaken(mjölk-skak)som det ska vara gluten i. Jävla fugging mcdånaldsskitföretag. Det enda jag gillar på mcdånalds är chokladmilkshaken. Fast de är ett asbajjigt företag ändå så och jag gillar inte att äta där. Dessutom är milkshakemaskinerna det som alltid är trasigt. När de på Mcdånalds även sa det i ett klipp från ”Super size me” så skrattade jag högt.

*Jag tror veckans ord är GROGGHAGGA. Såhär lagom till nyår.
Jag frågade D om jag skulle bli en. När han sa att jag då får bära mina(tunga)systempåsar till fester själv så ändrade jag mig. Ciderburkar är kompakta och enkla. Och vem fan vill vara en grogghagga

meeeh, nu har nån sökt igen på ”min häst gula öron” och NATURLIGTVIS fick jag den låten på skallen direkt.

GAAAAAAHHHHHHH!

Har nån glömt hur den går? Ska jag påminna er? Nå, jag hittar den inte på nätet nu men tills vidare kan ni ju ta en kortare nostalgitripp tillbaka till 1982nånting och kolla in det här.
(jää, jag är på tredje plats på den googlesökningen.)

Nu när jag såg det igen kom jag på att jag ÄLSKADE Pulver och Nicko. Vi brukade leka det på soffkanten så att man kunde ramla bakåt utan att slå ihjäl sig.

Igår när jag hade bölat klart på jobbet gjorde jag en mindmap till en av bokarna(jaja, ‘böckerna’ då)och kom på jordens jävla grej. Jag är fan ett GENI. Moa hahahhaaaaaa. I alla fall vad gäller det där. Andra genialiska saker snuddar jag inte ens vid men varför skulle jag. Orka.

dagens självboots.

…and feeling good

Suzilus har definitivt en poäng med att gråt betyder överflödig vätska i kroppen. Alternativen är att gråta eller ta vätskedrivande. hepp.

Föresten: Är det helt sjukt att bli hungrig av att se intorkade matrester på en tallrik? Eller är det bara… hungrigt.

FAn vad jag BÖLAR.
Jag skulle ju sluta med det.
Jag lovade mig själv det. No more böling. Utböling.

Nu är det lunch och jag måste gå och köpa te. Eller, egentligen måste jag inte köpa te men jag vill ut och gå lite, och ska våga mig till Pundarslyna-affären a k a Konsum.
Kanske träffar jag en söt liten hundvalp på vägen. Eller så lyssnar jag på musik och så får jag en sån där snabbkick av en sångtext som ger en lätt knuff inne i huvudet och ett andlöst ”Ah!” med trygga armar runt tanken sen. För jag glömmer så snabbt universums äldsta lag: Du är älskad. Du är aldrig ensam. Ber du om hjälp så får du den.

Så enkelt är det.

Nu ska jag ut i dimman och kallrusket (ett ord som i motsats till ‘varmrusk’ är ett ord. Varm-rusk låter som att bli runkad tills huden blir irriterad. Eller är det bara i mitt huvud som det spinner vidare. Hm. Njae, kanske det)

Ikväll ska jag ta mig tid till det där som jag tänkt på. För jag måste ju inte se repriser av Vänner. Jag har sett de avsnitten massor med gånger redan. Det finns andra sätt att komma hem på.

I rest my case tills jag slutat böla ytterligare.

//Utbölningen

Nej nej NEJ. Vi vänder på det.
Att falla är att flyga en smula. Kanske vet jag inte vad som kommer härnäst men det betyder ju inte att det inte är något som är bra, underbart, storslaget

Så, om vi tänker såhär: Vad är det allra BÄSTA som skulle kunna ske?
Jag får en fast anställning(med höjd lön, för det är jag värd) på en plats där jag pratar med så många glada människor att jag aldrig eller sällan känner att människor är dumma i huvudet och att jag tröttnar så kopiöst på att prata i telefonen. Eventuellt pratar jag inte alls i telefonen. kanske jobbar jag inte ens med människor, och jobbet är något helt annat än vad jag alltid jobbat med förrut. Jag trivs jättebra där och tycker det är roligt att gå till jobbet varje dag. Jag slipper tjata om den där jävla grejen av Darling-D och kan sluta känna mig som en desperat hagga med kontrollbehov.

eller såhär:

Jag får ett roligt välavlönat underbart jobb och känner mig tillfreds och nöjd med livet i stort.

Eller är det för allmänt, för mesigt?

Hm.. det bästa som skulle kunna hända.

Jag vinner eller ärver så mycket pengar att jag känner att jag kan köpa det där huset vi vill ha och att jag dessutom kan jobba hemifrån i några år utan att behöva bekymra mig för pengar. Jobba hemifrån = skriva böcker.
Jag gör något av alla de här idéerna jag har och känner mig levande.

Det är nog pudelns kärna: Jag vill känna mig glad och lycklig. Levande.
Jag vet inte varför jag inte gör det nu. Jag känner mig statisk och inrutad.

Fast det enda som brukar behövas när jag känner mig sån här är en biltur på några mil utanför stan. En kortare resa, eller lite färg och vällukt och en liten söt sak som är väldigt mycket Lena, något som får mig att minnas mig själv igen. Den sista tiden har jag varit omåttligt grinig. Jag brukar ha så klara mål för mig själv, rycka på axlarna och tänka att saker ordnar sig på alla möjliga sätt, men nu har jag fräst och surat och varit bitch upphöjt i hundratusen och stackars D har fått stå ut med mig
och jag har inte ens kunnat sätta ord på vad det är som känns fel. Jag kan ju inte ens göra det nu.
och då faller jag igenom igen: om jag inte har orden då, vad har jag då

vem ska jag då vara

Nej nejNEJ: Vi vänder på det, vänd på trenden.

Jag är glad och tacksam för allt jag har, jag älskar världen och världen älskar mig, min rikedom kommer nu, allt jag sänder ut är kärlek och hopp.

*puh*

Nå. Det löser sig. Jag kanske bara behöver gråta i några dagar. Det var enklare att göra det när man bodde ensam, för nu måste man förklara varför man vill gråta, och vet man inte varför föräns efter gråten tagit slut så blir det ju svårt.
Det kanske bara är en utrensning innan året är slut, ut med det gamla innan nyår, och sen börjar jag om igen.

Så snabbt man vänjer sig vid att vara hemma och lunsa runt i myskläder, jag försökte att inte vända på dygnet för mycket och det gick väl ändå rätt bra.

och nu idag; jobbar, men det är lugnt. Jag svarar på två mail som väntat ett tag, och sitter hela tiden och sträcker på mig för att vara vaken. Jag vill inte ha något mer. Men ibland faller det ner i magen, den där tomheten som drar ner mig, det känns som om jag faller rakt ner och inte ens verkligheten kan stoppa mig.

Jag tror det är rädslan. Jag vet inte för vad, kanske för alltinget. Jag har fastnat i nått och vill ta mig ur det.

För länge sedan skrev jag en kort novell om hur en man hittar ett huvud i sin toalett en dag. Bara sådär. Det ligger ett avhugget huvud i hans toalettskål och han stirrar på det och blir inte ens rädd. Han rycker nästan på axlarna. ”Jaha, hur hamnade det där där, och ska jag lyfta upp det; i öronen eller i hårtofsarna på sidan. Kan man kanske få upp det genom att stoppa fingrar i näsborrarna, och tänk om han skulle hosta till mitt i allt och avbryta sitt stirrande på mig genom att blinka förvirrat. Vad ska jag då ta mig till?”

Det bisarra i sakers tillstånd slår mig även en dag som denna. Jag är oförmögen att se vad det är jag har men ibland slår det igenom som varma torra hjärtslag mot bröstet och fladdrande lycka inifrån. Jag känner ljus i ögonvrån men ser inte källan. Jag känner hjärtat dunka, jag känner pulsen i händerna och halsen, hör mina andetag, känner magen kurra när det närmar sig lunch

och faller ändå rakt igenom
fort nu, skynda på, lär mig att flyga

Lena gnäller på vädret: jag ironiserar ständigt över att de på TV-vädret säger att det kommer att vara blåsigt i Malmö. Jag ironiserar över att de säger att det kommer att bli mulet. Idag är malmö mulet och blåsigt. Idag igen. Igår var det åtninstpne kallt som fan. Jag tycker väder-snubbarna kan säga till när det INTE blåser eller är mulet.
Dessutom stämmer väderrapporterna på dansk teve alltid mycket bättre.

Lena hyllar julmaten: GOTT! Och jag har mot all förmodan inte gått upp nått alls trots irish coffees och cheesecake och såsåpotäter. THÄNKJOOOO. Men det slutligen tystade matmonstret i magen satte igång igen. Inte bra. Jag skulle kunna äta dygnet runt märker jag. Ätstörning, vad är det….
Iförrgår kollade jag på större delen av Super size me , som en liten avrundning på det där.

Lena lyssnar på musik: Jullåtar med Ertha Kitt(R.I.P) och Frank Sinatra. Inga jävla wannabefasoner här inte. Ska det va så ska det va ordentligt. banne mig. dingelingeling ding ding a dingring. Som vi sjunger medan vi vickar energiskt på huvudet och tycker vi hör bjällrorna och känner lukten av snö. Man kommer snabbt tllbaka till verkligheten när låten bytes ut mot ”Mer jul”, och jag tvingas kaskadkräkas mot kylskåpet.
En gång var jag på lucia på Örebro universitet och då sjöng de fjorton eller sexton versioner av Staffan var en stalledräng.
Det var lätt det sämsta lucia-firandet jag varit på. När jag hör Staffan-tonerna igen mår jag en smula illa.

frukost kanske skulle sitta fint nu. så kanske ironin lättar lite. men jag återkommer!

ibland blir jag så rastlös av film som jag tycker är dålig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Som nu när D tittar på Meet the fockers, som jag tycker är vansinnigt fjantig, men jag vill inte sätta mig i sovrummet och glo i väggen utan sitter snällt här och stör mig på filmen och vet inte vad jag ska hitta på. Jag skulle kunna byta plats med D och läsa, skulle kunna diska men hur roligt är det, läsa är bättre. Vi har vänt på dygnet här efter att julaftonen blev sen.

Jag hade en bra julafton. Hade ni?
Jag är hes som fan efter timmars sjungande, mätt efter all mat(D är en superb kock som gjorde glutenfri cheese cake till mig igår med)och nu ska jag byta till min turkosa fina lolloparddress och softa. Klockan är elva på kvällen (natten?)men det känns som om den kanske är sju åtta och jag misstänker att jag kommer vara vaken flera timmar till. Imorrn funderar vi på en lång promenad och sen filmmaraton. Jag njuter för fullt av min ledighet.

måste jag ju önska er.

Julafton.

Jag sneglar på kalle och chokladfabriken årgång 1980-nånting och strax ska vi gå till Ds farmor och dricka kaffe, Jag försöker komma på all det där andra som borde göras här hemma men det är nog bara disken. Och jag själv som ska fixas till, lite smink, lite hårmeckande, lite kläder(men vilka?). Jag fick en såndär skrivbok av D i julklapp och sen en lollopardmysdress i turkos velour som jag kommer att ha på mg senare.

D går runt och sjunger Oompalompa-sången. Jag inser lite snabbt att jag inte orkar måla naglarna, och borde dricka mer vatten.

sen… sen blir det bilder och vänner och julmat och kalkon med stuffing(eller fyllning…) och D ska få sin julklapp och ljusen ska tändas och godiset hällas upp i skål.

men nu. Nu är det samma väntan som vanligt.

dina ansikten som blänker i vatten, ett träd lutar sig trött över dig och du har brett ut purpurfärgade tyger på marken, bland döda löv och stenar. Du talar om sanning, din mun rör sig knappt alla de osanningar man har om sig själv, ser du igenom dem på egen hand

hur ska man veta

men madre, din revolt mot tunga tankar, de krig du för mot död och glömska, vem vore du utan kampen att fylla mig med liv och varsamhet

silverfärg genom molnen, och en viskande utandning

sitt hos mig tills jag vaknar

och hela morgonen fyller mig med en lätt sorg.
Kanske för att jag fick jordens mest opersonliga julkort av min mamma, som om jag är en gammal affärsbekant till pappa, och så Darlings namn inom parentes som om han bara delvis är inbjuden på ett julkort som skickas hem till oss.

jag vet inte vad det är med henne. jag önskar jag hade en mamma som kunde skicka härligt långa babbliga brev om allt och inget alls flera gånger i månaden, som kunde ramla in helt överraskande en dag och säga ”Jag tog tåget. Det var trevligt!” och som tar in på hotell och stannar några dagar. Som kunde vara genuint intresserad av ens liv och saker som händer runtomkring en. Som kunde säga JA till saker.

jag vet hur det kommer att bli. De, nån ur familjen, ringer imorrn och säger ”God jul, vi ska äta nu, Simon fick en XXX i julklapp som alla leker med nu. Pappa muttrar som vanligt, och vill åka hem. Måste gå nu, herrå” och mer än så är jag inte med i familjen.

jag får göra mig en egen.
En man alltid kan komma hem till, som alltid undrar hur man mår och vad man har funderat på under dagen, hur saker känns

Inatt drömde jag att D fick en röd bil av nån(det betyder något helt annat, rent drömtydarmässigt, det vet jag ju. Det handlar om energi och fokusering, om en energi som är riktad men jag satt där och vågade inte släppa taget, kom med förnuftiga råd om att sakta farten och ‘tänk om polisen kommer’. Det handlar inte ens om D utan om min egen energi som han får ge ansikte åt.), och jag vågade inte ge honom min julklapp. så nu sitter jag här och undrar vad mer jag ska köpa, men jag orkar eller hinner faktiskt inte ge mig ut. Jag köper honom nått fint i mellandagsrean istället.
Idéer har jag ju. Men pengarna kommer ju idag. och nu hinner jag inte

…och måste en present fås på julafton, går det inte lika bra några dagar senare?
|
|
|

…Jag är orättvis så klart. Jag tror min familj älskar mig på något sätt. På sitt sätt.
Men jag tror inte de förstår mig. Inte på riktigt. Jag tror inte de förstår min trygghetslängtan och tvära kast, min rastlöshet efter något mer. De verkar så nöjda med att vara där de är, de anpassar sig mycket lättare. Jag tror säkert att de älskar mig.
Jag önskar bara att de kunde visa det på andra sätt: Önskar att min mamma kunde älska mig för den jag faktiskt är, inte för den som jag aldrig blev men som hon fortfarande önskar att jag kunde vara; något annat. Någon man kan ge andra klara besked om. Min dotter är en sån som skriver, t ex. Min dotter är journalist eller läkare eller jobbar med att boka det här bandet på turné. Min dotter bor i ett stort hus på landet. Sådana saker. För sånt förstår hon, det kan hon greppa. Det kan hon säga till andra. Hon förstår kanske längtan, men förstår hon tiden, förstår hon att släppa taget om något som dött och gå vidare med en axelryckning. Förstår hon att jag kanske verkar stark inför dem, eftersom jag klarar mig själv och jag flyttade så långt bort att det måste vara ännu ett tecken på att jag står på egna ben, men förstår hon att det inte innebär att jag vil tappa kontakten med dem och andra?

Lena kliar sig i pannan och kommer på ”Just ja. Jag skulle ju lösenordsskydda inläggen… *suck* Jaja. Nå. Skitsamma. Nu borde ju i alla fall E bli nöjd.”

Jag hade gärna pladdrat ur mig en massa idag. Jag har det behovet. Jag fick sms av Z som berättar att hon är nyförlovad och att de ska gifta sig i juni. Det ska bli roligt att åka till dem då. Och jag skickar äntligen presenten som legat hos mig i veckor och väntat på att jag ska komma mig för att lägga den i kuvert och posta den.

Nyss skrev jag ett långt surt inlägg om att äckliga gubbar flörtar med en bara för att man har bröst och fitta men så rann all irritation av mig när jag skrivit det och det kändes meningslöst och utagerat.

Jag är matt och konstig idag, har ont i magen och njurarna. Ni vet hur obehagligt det är att känna av njuraMen dagen har gått snabbt, och allt det där som jag har i huvudet och vill skriva ur mig, det får vänta, jag hinner inte. Som jag skrev till Tove imorse; det förvånar mig inte om jag har tid att skriva mail till henne, ett långt svar på det mail jag fick, på julafton. Vi får se. Idag ska jag hem och lämna väskan, sen gå och handla och hoppas på att D vill följa med och hjälpa till att bära. Sen ska vi på julfesten på Volym. Jag vet inte vad som händer där. Vi kanske bara får köpa glögg och antagligen är det nått julklappsbyte eftersom man skulle ha en julklapp för 20 kr med sig: det var typ inträdesavgiften.
Antagligen blir jag inte långvarig där eftersom jag jobbar imorrn.
Men man vet nu aldrig, livsandarna kanske vaknar till liv framåt femtiden igen, och sen skiter jag i om jag somnar kl ett inatt igen. Vi får se.

Idiot-varning i receptionen nu. Jag ser verkligen fram emot några dagars ledighet nu…

och jag funderar över det här som Åsa Linderborg skrivit och över det ständigt stängda munnarna och ögonen man möter i slätstrukna ansikten.

Som om folk på allvar tror att saker kommer att ordna sig om man bara håller käften och följer resten av fårskocken, och kanske passar på att ta en shoppingrunda på vägen dit-vart det nu är de är på väg. Utför, skulle jag tro.

Det här med att vara en av de få som jobbar dagarna innan jul har ju sina fördelar. Men även nackdelar. En av dem är att folk som ringer inte kommer fram mer än till: mig. För den de söker har alla gånger tagit ledigt idag. en man säger förorättat ”Men de kan ju inte ta semester nu, jag är ju mitt i ett ärende!”.

Jo. Det kan de visst det.

Så jag sitter här, kopplar samtal och tänker ”Lycka till med det, för ingen är där, de har bara glömt koda telefonen” och till frukost äter jag en trillingnöt med motiveringen att nöt är från växtriket och därför är det nyttigt. Och om en nöt är nyttig så är tre nötter ännu nyttigare. Hepp.

Helgen har varit bra. I fredags ‘firade’ vi att D avslutade en praktik(på en restaurang) så T och jag gick dit och käkade och när D slutade hade jag sugit i mig några drinkar och allt började kännas finfint och bekymmerslöst. jag började prata med två killar när jag var ute och rökte och de hängde med oss sen. Jag lämnade dem med T när jag och D skulle hem och glömde fråga efter deras efternamn och så men det där fixade T sen ändå så det ordnar sig. Och en av dem ska på julfesten idag.

Hur det nu blev så ramlade vi hem framåt ett-tiden, jag var skitbakis hela lördagen och förbannade mig själv i vanlig ordning men sov till halv tre och stirrade frånvarande på allt resten av dagen. Vi flyttade om. Darling har som vanligt en massa idéer som han funderade på. Jag var bakis och sa att vi kan väl testa allt. Fast jag hade från början sagt en idé som jag tyckte verkade skitbra. Mest för att jag fick en vision av det. På riktigt, hahaha, jag fick en bild av lägenheten och hur den skulle se ut och droppade den för Darling som inte gillade den.

I slutänden var det jag som ‘vann’. Om det nu någonsin var en kamp om nått. Men jag var så säker på att min vision av det hela var rätt så jag väntade ut honom och ta daaaaa: nu är vi skitnöjda.
Sen får vi se hur det blir när vi ska göra köket. Har haft visioner om det med och det är fint som fan i mitt huvud.

Fast många saker är fina i mitt huvud. Färglada och vackra och roliga. Struttande gullegubbar som ramlar runt i sin fluffighet och skuttande katter med pälskrage

Jag undrar om jag kanske fortfarande är full?

Paper cut på insidan av pekfingret. Jag försökte beskriva känslan av det för mig själv, men konstaterade bara att den är densamma som när sår läker, och det är ju alldeles YPPERLIGT. Men den där kliandesvidandebrännande känslan kombineras med ett stramande över huden. Nå, tills ikväll är det läkt.

Jag vill inte ha mer choklad för jag har ont i magen idag igen. Men för att inte vara taskig mot de chokladbitar i fint papper som ligger utvalda på mitt bord så tar jag med mig dem hem och lägger i kylen. Till en annan dag. Dessutom är de alldeles smälta för det är varmt här inne.
Jag skulle sitta i linne om jag fick visa brösten mer.

Julfest på Volym på måndag. 20 kronors julklapp? Eh. Okej. Ajm ånn itt.

Ingen julmacka hos I på söndag för han är cancersjuk och har kasst immunförsvar så det kanske är lika bra att det blev inställt. Man vill ju inte smitta honom med vinterkräksjukan utan att vara medveten om det.

Min näsa kliar. Klockan går jäääättesakta idag. Kanske beror det på att jag tittar på den hela tiden. Kanske är det bara en långsam dag. Jag ska hämta mer vatten. Kanske te. Vad som helst, men ingen mer choklad! Mår illa.

Brandlarmet på ett hus längre bort ringer men jag vet inte vilket. Det har inte hörts några sirener eller nått så det kanske bara är test. Hoppas jag.

Lantz på radion pratar om att hennes tunnelbanetåg åkt fel. Underligt

…som om slöjan faller och en vind blåser bort dimman framför mina ögon

Saker jag tycker om:

Höst där luften är krispig och himmelen klarblå och det känns som om den sträcker sig rakt ut i rymden som ett allseende öga

timmar vid lugnt vatten

hur en del liksom lägger båda händerna runt temuggen när de dricker. det ser så filmiskt ut, och jag tycker om deras händer vilandes där, hur de värmer sig och hur de håller om

nya skrivböcker som andas aningslöshet och förväntningar i allt de lovar mig, löftesfyllnaden i oskrivna rader

människor som plötsligt beslutar sig för att lämna murarna lite på glänt

vatten när jag är törstig och munnen och halsen fylls av det klara kalla som en plötslig insikt och igenkänning

Jag gillar dig

Mina vänner. Vi tystnar emellanåt för vi bor så långt ifrån varandra men när det gäller vet jag att de finns där. Även om det inte är att komma hem till dem och krypa upp i soffan i raggsockor och randiga stickade tröjan och läga händerna runt en temugg[Jag har en något idealiserad bild av det där märker jag. Jag har läst det någonstans när jag var liten, om nån som hade en vän som var rufsig i randig tröja och bilden finns kvar hela tiden. Litteraturen har förstört mig, tagit över mitt liv och mina tankar].

gröna äpplen som har de där prickarna i skalet

Insikterna, även om de är smärtsamma när de kommer så känner jag hur själen expanderar i ett jag är inte min kropp och jag har levt på den här planeten tidigare och många liv har varit mycket mindre och ynkligare än det som jag är nu, det som jag ser och förstår och tar till mig och är de kärleksfulla vilar det lugnet kvar i mig i flera timmar

att gå vandringsleder. Antagligen är det vad som är det mest friluftiga med mig men jag gillar kombinationen av gående, klättrande, skog och porlande vatten, ev. utsikt och sen de där mysiga fikapauserna med mackor och frukt och dricka te ur termosmuggen och hur lugnet sprider sig när jag sitter i bilen på väg hem igen. Men jag skulle inte vilja sova i skogen en natt. Tror jag.

Att hitta pengar i en ficka eller väska, även om det bara är fyra kronor eller en tjuga

Att göra sig förstådd

Barn och hundars entusiasm över livet och småsaker

varma och torra fötter

hur natten plötsligt tystnar och mörkret sveper in mig som i en välbekant kram

Moln

vackra ord som stannar kvar(som sagt, litteraturen har förstört mig…)

mörkröda färger. Färger över huvudtaget (utom beige men jag ska nog skriva en avhandling om meningslösheten i den ”färgen”).

”Jag gillar dig”

Madre, jag tycker inte om livet när det gungar, jag vill vila trygg i åtminstone någontinget, veta att jag alltid har något kvar att hålla fast vid även när det stormar eller kommer en isande kall vind som letar sig upp till magvärken och tankarna spinner på så fort att det tar timmar innan jag hinner ifatt och förstår.

Jag vill inte klamra mig fast. Jag vill att lyckan kärleken tursamheten och ljuset kommer till mig för att jag är värd det

är det nyckeln:
För att jag är värd det.Hur ska jag stå ut med att det finns någon eller flera som inte tycker det.

Hur vänder man sig från det?

jag vet
min ensamhet,
kärlek,
att stormen är över men jag behöver ånger och kärleksfulla dolda meddelanden jag kommer till dig med klarhet, och aldrig dimma, vi börjar om

vi börjar om igen
I mig själv är jag.
Jag är den enda jag kan lita på. Så är det(uppenbarligen).
Men vi börjar om

I mig själv är jag.Alltid bara jag själv

får vara ordet för gårdagen. Jag vet inte om det är för bristen på kommunikation; men det tror jag. Jag hade gärna velat ha lite mer prat, eller, åtminstone initiativ till förklaring.

Dessutom fick jag en shit ass ugly(på svenska säger man nog SKITFUL) julklapp av rekryteringsföretaget. Men den jag fick som tröst för att de missade att ge mig en julklapp förra året, den julklappen var åtmnstone användbar.

Och kladdkakan jag bakade blev nog lite torr för min timer ringde aldrig så den stod nog inne för länge.

BESVIKEN!

Så. Nu gick det nog över. I alla fall besvikelsen över de två senare sakerna. Kladdkaketorrhet kräver mer grädde. Fula julklappar kan man slänga.

Musiken på mobilen. militärväskan. Ingredienser till lussebullar. senap.

och nu slutar jag för dagen. WO HO!

Insåg just att GLAD rimmar med CHOKLAD!

Jag vill göra som suziluz och skriva en gladlista men så kliar jag mig i håret och minns att det är flottigt. Inte för att det är skitigt utan för att jag satt i hårinpackning som luktar godis. Och det är skillnad på flottigt hår p g a att man inte tvättat det på tre veckor och att ha det för att man geggat klet i det.

Fast det vet ju inte de som ser mig. Det är väl för det jag måste hävda mig ”Jag tvättar håret. Men inte imorse, och det är INPACKNING!”.

Det är ju en liten tröst nu när jag sett ut såhär hela dagen. Som om jag är inte-tvätta-håret-flottig. Men om folk kommer närmare känner de hur gottigt jag luktar.

jag har ont i magen av chokladen nu. Det var crisp i två av bitarna. Crisp innebär nästan alltid gluten.
nå, shit happens. Oftare om man är glutenallergiker som vägrar fatta.

och nu slutar jag om en kvart så nu hinner jag inte skriva den där glad-listan. Kanske ikväll. Om jag inte ska baka lussebullar. Orkar jag det? Det känns som ett helt företag att handla och gegga och vääääänta på att det ska jäsa och sen vääääänta på att detr ska ugnas och svalna och ALLT ÄR SÅ JOBBIGT. Närå. Men jag har liiite julpanik, mest för att jag tjatat på D om den där jääävla kalkonen i veckor(fem veckor!)men nu skiter jag i kalkonen, jag skiter i maten, jag ska dammtorka och dammsuga, sen skiter jag i julen, åt helvete med allt, det är ändå bara en jävla dag och när man väl är där känns allt så meningslöst ändå.

Oj då. Nu måste jag arbeta upp en julstämning igen. Jag borde skriva den där glad-listan, helt klart.

Inte helt oväntat eller för den delen ovälkommet så kommer en man förbi med en julklapp till företaget.

Choklad.
And lots of it.
Prasselinslagna i guld, rött och blått.

En av chokladbitarna heter ROXY.
Porrigt. Biograf Roxy i Örebro var en porrbio tills strax innan kommunen köpte upp den av skäl som kan klassas som ”K-märkningsvärda”.
Jag har alltid känt mig hemma på den biografen. Det kan ju vara för att jag hade min första praktik någonsin, som 18-åring, där.
16 år senare ångrar jag att jag inte nappade på förslaget att jag skulle lära mig maskinerna där. Projektorerna, filmvisarapparaturen ni vet.

Det hade gett mig många jobb under åren. Men vem fan bryr sig om det nu. Inte jag. Jag har muinnen full med choklad.

en av de där kvällarna när man vill hitta på något tills teve börjar, men man vet inte vad, jag söker kontakt utan att vilja prata med någon, klickar rastlöst runt och svarar på kommentarer men orkar inte ta itu med de obesvarade mailen. Jag sitter i soffan med glasögonen långt ner på näsan, kikar ut i suddigheten och ljuspunkterna som är lägenheten med tända stearinljus medan jag undrar om jag ska göra lite mer te

eller ska jag sitta här och vänta på inspirationen som brukar komma när jag ska somna

det snöade när jag gick hem från hemköp tidigare, och jag tänkte på att värnhem är en väldigt liten yta för att innehålla så många okända ansikten

En sak som jag inte riktigt fattar med det här klippåklistra/ scrapbooking-trenden är att man kan köpa allt färdigt och fixat redan.

Jag trodde poängen med det hela var att samla saker man själv tycker om och liksom skapa sig en personlig bok istället för att köpa saker som vem som helst kan köpa, som nu på Panduro.

Where´s the fun in that

Men ändå skulle jag knappast tacka nej till en kokbok som ser lite ut som den här. Mina recept ligger som utskrifter i en pärm. Jag har ingen hålslagare. Jag lagar inte mat. Rör man pärmen rasar allti i golvet. Det vet jag eftersom jag flyttade den igår. 75 A4 brer ut sig rätt bra på ett vardagsrumsgolv men jag orkade inte ens bli störd för jag var på gång att plocka som faaaaaan och nu ser allt mycket bättre ut OCH jag har fått jordens bästa infall.

Fast det där har ju inte med scrapbooking att göra.

Om man är riktigt fast på scrapbooking, kan man kalla sig själv för scraphooker då?

Hur som helst så ser jag ju att den här trenden, även om den är kreativ och kreativ är alltid bra, går hand i hand med allt det andra som folk inte orkar ta itu med: de vill ha allt färdigfixat och putsat och färdigpackat. Det ska helst se hemmagjort ut men vara lite finare än hemmagjort.

Jag började pimpa min almanacka för 2009 igår. Det är en början i alla fall. Jag är inte helt nöjd men det är inte poängen. Jag är inte helt nöjd NU men meningen, POÄNGEN MED SCRAPBOOKING, är ju att bygga på det allt eftersom året går och nya saker/bilder/tapetremsor/spets/vadfansomhelst ramlar in i mitt liv så ska jag fästa det i den almanackan. För att den ska visa mitt liv.

Mitt liv är inte färdigpaketerat eller fint klistrat i kanterna. Jag skulle inte vilja att det var det heller, men om jag vissa dagar vill ha lite mer glitter i livet så kan jag alltid köpa glitter att fästa på papper.
På Panduro.

sjukförsäkring på teve och jag muttrar lite bistert över det eftersom jag är nära vän med hon som har fibromyalgi och inte kan lyfta armarna vissa dagar men som ändå kallades in för att se hur arbetsför hon är OCH bedömdes av en läkare att ”Ja”, ryck på axlarna.”Hon kan nog börja jobba igen” kryss i papper. Att hon måste vila i tre dagar för att kunna göra ett sånt läkarbesök struntas det i.

Så hon struntade i allt och lever numera på sin kille. Ingen mer försäkringskassa och tvång att jobba; för hon klarar det inte, vad än läkaren säger.
Och det ligger så mycket annat i hela den här historien, misstron och ”du är för stark och glad för att vara så sjuk som du påstår.”

nej. nog nu. jag ska skriva om annat nu, saker som inte får mig att bita ihop och muttra över läkare. Vetenskap är också en religion, och jag är för religionsfrihet.

nej, jag skojar bara.

Jag kände inte ett skit av skalvet, och jag var vaken då, och ja, jag bor i Skåne.

Det är inte utan att jag är en smula besviken.

Med tanke på min torftiga sökordslista så måste jag nog börja skriva mer om SEX igen. Det roligaste, förutom de vanligaste sökorden, är ”snopp snopp” och ”sjukdomar hos får när getare äter mycket”.

Jag kan inte låta bli att undra om de hittade extra mycket snopp genom att söka på det två gånger.

Efter lunchen(som är en hel parentes i sig: Vi skulle åkt på utflykt med vår avdelning men nån måste ju stanna i receptionen så vi blev kvar och sen stannade chefen kvar och föreslog att istället för julbuffén vi skulla ha ätit där så beställer vi hit mat. Kinamat. Jag är tvärmätt och ska vägas idag. Smart drag av mig, men jag var så jävla hungrig redan när jag kom till jobbet och jag tror det är av obstinata skäl: just för att jag ska vägas idag)så traskade jag till Coop/Konsum för att köpa tepåsar. När jag ställer mig i kön kommer en kille utifrån, blänger på mig och ställer sig framför mig i kön med ett ”Jag ska köpa cigg, det är bråttom”. Jag visar mitt paket med tepåsar. ”Jaha, jag ska bara ha det här”.
Kassörskan säger ”Det är bara att ställa sig i kön!” och killen blir sur och säger ”Din jävla punsarslyna”. Till mig. Kassörskan säger att ”Sånt där säger du inte till våra kunder” och jag låtsas inte om honom och lägger fram pengarna. En tia halkar ner och ramlar nästan i golvet. Killen säger ”Din jävla hora, vad fan gör du?” och jag sneglar på kassörskan, får mitt kvitto och går snabbt därifrån.

Givetvis är jag rätt skärrad ett tag. För människor som byter humör sådär snabbt, de är livsfarliga och min instinkt är alltid att springa min väg snabbt som fan.
Men när jag är tillbaka vid mitt skrivbord(bakom två låsta portar…)och lägger en tepåse i en mugg så inser jag hur roligt det där egentligen är.

Inte att han var ett sånt uppenbart sajko – för han såg ut att vara nånstans emellan social fobiker och pundare, antagligen både och, och jag har varit med om båda typerna lite oftare än vad jag skulle önska – för det är ju bara tragiskt. Men hela situationen är bara så galen: att någon ger sig på en annan människa. Bara sådär.

Men i det stora hela var det ändå en smula uppfriskande.

1. gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, jag gick ner 15 kg och har jobbat på samma ställe i över ett halvår utan att få panik. Det är nått nytt!

2. höll du några av dina nyårslöften?
Minns inte ens om jag hade några nyårslöften. Men jag bloggade säkert om det så jag kan ju alltid kolla

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Japps.
4. dog någon som stod dig nära?
Nej. *peppar peppar, för året är inte slut ännu*

5. vilka länder besökte du?
Danmark. eller, gjorde jag ens det föresten.

6. är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Fast anställning och ett barn.

7. vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Eh.. inget spediellt datum, antar jag.

8. vad var din största framgång 2008?
viktnedgången. Och kanske jobbet.

9. Största misstaget?
Näe.

10. har du varit sjuk eller skadat dig?
förkyld bara. Annars helt okej

11. bästa köpet?
datorn, jackan och kurerna

12. vad spenderade du mest pengar på?
kläder och kur

13. gjorde någonting dig riktigt glad?
Många saker

14. Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2008?
Amy McDonalds skiva tror jag.

15. var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
jag är alltid skittrevlig, skitglad och aspeppas, har ni inte märkt det??!?

16. vad önskar du att du gjort mer?
sparat mer pengar. Sovit.

17. vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat, oroat mig, nojjat.

18. hur tillbringar du julen?
Hemma med D och senare T.

19. blev du kär i år?
Jag är redan kär.

20. hur många one night stands?
inga.

21. favoritprogram på TV?
Heroes, Greys.

22. hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Näe, det tror jag väl inte. *funderar* Eller jo, fast hata är väl inte ordet. ”Är REJÄLT störd på” snarare.

23. bästa boken du läste i år?
Hm… Stephenie Meyer-vampyrserien och… återkommer om det där.

24. största musikaliska upptäckten?
Amy McDonald. Duffy.

25. något du önskade dig och fick?
eller önskade mig och köpte själv: min dator.

26. något du önskade dig men inte fick?
Mmm, men det kan väl vänta antar jag

27. årets bästa film?
Hm.. Jag gillade många jag såg under året.

28. vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Vi var på kreolska restaurangen, T och jag och senare D, och käkade och sen drack vi skumpa på Volym och nån drink på debaser eller hur det nu var. Och tidigare på dagen var jag på intervju och gick på stan lite.

29. finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det finns det nog alltid.

30. hur skulle du beskriva din stil år 2008?
förvirrad trettioplus-kris?

31. vad fick dig att må bra?
bilresorna med D, vännerna, insikterna.

32. vilken kändis var du mest sugen på?
Mest sugen på? Que? Nån jkag vill hångla med eller vad? Äh, tjafs.

33. vem saknade du?
Emelie och Suzanne

34. de bästa nya människorna du träffade?
åh, svårt.

35. betyg för 2008?
sju av tio kanske.

Jag HAR läst mailen och jag ska svara så snart jag bara kan!
kramkram!

jag känner sorg idag, och en naiv lättnad. jag vet inte vad det handlar om, kanske är det bara en sådan dag. en solig dag när jag känner mig vilse och lite ensam i världen. kanske handlar det inte om mig. kanske ska jag lägga mitt jag ovanför allt det här
sluta analysera sönder saker, sluta slita isär mig för att se var gränser går
vart slutet ligger

jag tänker på hon i skogen, min karaktär som liksom jag själv måste ta sig igenom den djupa skogen för att se om hon klarar det till andra sidan

ibland måste man helt enkelt göra saker som känns konstiga och lite farliga men varför är det så svårt att ta steget rakt ut till okändheten

Eller så tänker de ”Fan vad den där fula människan har bråttom”.

* Ett tips jag fick från en självförtroendebok en gång… bara en sån grej *haha*

Jag sjunger på Tommy Körbergs ”Anthem”(och alltså INTE på josh grobian-versionen) men problemet är att jag bara kan en enda textrad och inte ens den är jag säker på är rätt.

mitt sinne är en repig LP-skiva

Hörru vännen min.Är du igång och drogar dig igen så lägg ner det där nu: Fan, hur gammal är du egentligen? Skär dig i handlederna istället.

Jag är väl medveten om att jag har jordens lamaste humor(fast gubbarna här på jobbet har faaaan så mycket lamare humor, man fattar inte ens att de skämtar, och jag kallar det för Lunda-humor för det är så pubertalt och übertöntigt så att man undrar ”how did you ever get laid?” )och skrattar åt saker som är totalt humorbefriade och jag kommer med skittråkiga skämt som är roliga just för att de är så jävla tråkiga. Darling och jag har gjort det till en grej med, att skämta så tråkigt vi bara kan och sen låtsas skratta lite artigt åt varandra.

Jag måste bara förklara det.

Så att jag sen kan säga detta:

Jag skrattar som faaaan åt den nya Ica-reklamen.

Den lite mer realistiska listan:

* En dvd-spelare. Den vi har ståendes hemma har pajat och att se på film på PS2an suger hästsnopp.

* En plånbok. Inte för att jag gillar plånböcker utan för jag ska inte använda min filofax under 2009 så jag behöver nått att ha hundra plastkort och alla pengar i.

* LOTR-triologin, fast bara de första två filmerna.

* Gympaskor. Ett par svarta sköna som man kan gå flera mil i utan att få ont i fötterna eller ryggen.

* Minneskort till min dator, helst en sån där usb-hårddisk.

* Hantlar, och medlemskap på yogalektioner.

Den storslagna visionen om att saker kommer till en bara man önskar det tillräckligt enträget:

*Lägenheten på drottningtorget. Gudskraften och universumet vet vilken jag menar. that´s the one! Men jag har ändrat mig, färgen i köket ska nog vara lite mer grön än vad jag först affade på.

* Ett stort mysigt vackert hus på landet som passar mig och Darling perfekt på alla sätt. Det perfekta huset för oss just nu får affirmationen vara.

*Ska jag bo på landet vill jag ha en hund och D vill ha en katt, så en av varje som jag tål utan att bli hela galet allergisk. Ja, helst ska jag ju inte känna av dem alls, såklart. Så; en VOVVE vill jag ha.

* Jag får vips en underbart massa pengar som gör att jag kan sitta hemma och skriva ihop de här böckerna som skvalpar runt i skallen på mig, och genom det så blir jag ännu mer underbart förmögen. ”Min rikedom kommer nu” får affirmationen vara där.

….
….
….
….
(och en dag när jag är 38 och look fucking fab så ringer Conan och vill att jag kommer dit eftersom jag skrivit jordens bästa filmmanus som blivit film bara sådär och jag är plötsligt polare med Kate Winslet och nån fabulöst bra författare och nu vill Conan ha dit mig att berätta om det(hur många författare brukar vara hos Conan? Ingen… Hur många manusförfattare bjuder han in i jämförelse med regissörer?!). Hepp!)

Jag målar naglarna vinröda(grymt snygg färg: Mavala 240 Jasper)på arbetstid för de få dagar när vi sitter fulltaliga i växeln har man lite tid över. Det är inte högsäsong, inga inlämningar eller ansökningar som folk ringer om, och många har semester för att hinna ta ut sina dagar innan årets slut. Jag avundas dem en aning.

Jag har inte hört nått mer om huruvida jag får stanna kvar här eller inte men G säger att det vore ju helt galet om hon ska sitta ensam och tänk om hon blir sjuk(fast det kanske vore bra, så får chefen svettas lite. Inget illa ment, jag gillar chefen – vi påbörjade ett samtal om kolsyra och gasighet, något som han avslutade med en generad min mitt i en mening när han såg mitt höjda ögonbryn och roade ansikte – men han kanske behöver ha nått sånt svart på vitt för att se att jag ska jobba kvar…Syftningsfel, vad är det. jag menar ju givetvis inte att han behöver diskussionen om gasighet svart på vitt utan att nån blir sjuk så att han ser att jag verkligen behövs här. *haha*)

En dag snart ska jag börja julpyssla. Göra godis. Jag kommer inte kunna äta nått annat än kuren och godiset, haha. Skitsmart.
Och sen struntade jag i vägningen igår för jag har inte pengar till kuren just nu och så säger hon att hon ska vara borta i nästan tre veckor över jul så nu måste jag antagligen dit i alla fall och köpa minst två veckors kur och jag har inga pengar mer än lite jag lagt undan, och de där 500 jag fick i julklapp av jobbet men dem vill jag ju använda till något ROLIGT. Fast det är roligare att vara smal än fetto. Helt klart. Femton kilo senare har jag ju lite perspektiv. Jag orkar mer nu, bara en sån grej. Inte för att jag är livrädd för att gå upp i vikt egentligen, men det känns bara som ett sånt jävla slöseri med alla pengar jag redan lagt ut på det här.
Sparpengar it is. Fan. Jag behöver en ny DVDspelare juh.

[Note to self: byt ut musiken i mobilen, är galet trött på det mesta i den. Väj ut det som du VERKLIGEN alltid kan lyssna på(skippa Ladytron, m a o)och skaffa hem Strong enough med Sheryl Crow för den är bra som fan].

Min HP-feber har börjat igen. Vad gör man åt den förutom att ge den näring i form av Halvblodsprinsar och maniskt stirrande på trailern.
Denna verklighetsflykt är så underbart upplyftande

Det gäller Harry Potter igen. Jag har inget ljud på jobbdatorn så nu har jag ännu mer hemlängtan.

Dessutom ser jag numera lätt vilka som läst mina skyddade inlägg. Det är typ…Anna. Fast sen märkte jag att om jag en gång skrivit in lösenordet på jobbdatorn så lligger det automatiskt inlagt tills jag rensar cookiesarna. Kokkissarna.

Men jag kan inte hjälpa det. Skrivandet. Som k-kvinnan så klokt skrev i ett mail så är det ju som det är: Jag skriver. Varför ska jag hålla mig tillbaka.

Fast igår skrev jag på en sekvens i den andra boken och inser att jag skrev det mycket bättre första gången jag skrev det, mer målande och intensivt; men vart har jag det nedskrivet då? Den blå plastmappen, var har jag lagt den? Ibland är det första utkastet alltid det bästa, för man skriver mer på känsla. Jag blir galet analyserande sen, sen kritisk och slänger allt. Ett steg framåt och två tillbaks. Men nu ska jag fixa det här, jag vill sluta vara en liten lort som kommer ingenvart, för ingenvart är en plats som håller fast

För en timme sen vräkte jag mobilen/väckarklockan i golvet så batteriet for ur och klockan av nån anledning nollställdes, så jag var tvungen att stiga upp för att kolla klockan och för att inte försova mig. Nyhetsmorgon på fyran hade inte ens börjat. Jag hade kunnat sova en halvtimme längre. Den där halvtimmen kommer att jaga mig resten av dagen, varje gång jag gäspar kommer jag sucka och tänka på min säng och hur varmt täcket är och på den mjuka kudden som man puffar upp i en perfekt vinkel under nacken och sen när klockan väl blivit fyra och jag skyndar hem över torget och känner att jag vill peka finger till alla bilförare som surar för att jag inte stannar vid övergångsställena så kommer jag i alla fall inte vilja sova utan läsa bok och äta något och kanske ta en varm dusch och skriva lite mer på boken för jag vet ju vad som händer sen, och återigen kommer jag att somna för sent och vakna till ännu en torsdag och tänka Är det redan torsdag?!? Hur gick veckan så snabbt?

På jobbet fortsätter folk ringa om samma saker och jag känner mig som en lallande nickedocka med alla upprepningar om telefontider och ”Vill du att jag ska ta ett meddelande?” och resa sig för att hämta vatten och det är femton steg till vattenautomaten och fyrtiosju till toaletten och sen är det lunch och sen dags att g hem och jag sitter där och stirrar in i väggen bakom skärmen och tänker Jaha. var det såhär det blev och Jag vill ha ett barn, friskt välskapt, ett barn. en vanlig jädra unge. Hur svårt ska det vara.

och jag är seg, mätt och läser en bok idag som heter ”Den förfördas hemlighet” av Gioconda Belli men kommer inte hinna läsa ut den eftersom vi ska kolla på film strax, när sporten slutar. Sport är hopplöst ointressant, men sätt mig framför en teve när det är fotboll, hockey, tennis eller skidor så är jag ändå med och engagerar mig. Engagerar mig mycket för att vara nån som inte gillar sport.

Ska man istället säga att man i teorin inte gillar saker, men att man i praktiken kan reagera hur som helst.

Nå. Ska läsa lite mer nu. Och föresten har de sex på sida 88 i boken. Vilket är trevligt, men jag gillar verkligen inte honom i boken, han är ett jävla rövhål och hon är naiv och lite nyfiket puckad. Ska bli intressant att se hur allt löser sig mot slutet.

och under de gula gatlampornas sken ser jag hur det börjar hagla och hur varje korn lägger sig över mina kläder som sköra glaspärlor som glittrar mot förbipasserande
men ingen möter min blick, eller är det jag som ser bort för att jag bländas

man glömmer så snabbt