Imorse, dvs för en stund sen, höll jag på att ramla av cykeln i ren skräck. Jag visste inte då att det var skräck utan jag reagerade bara med att hoppa av och höll på att repa en bil men det verkade vara en världslig sak i jämförelse.
Det klättrade nämligen en långbent ranglig spindel på min väska i cykelkorgen*. Samma sort som jag avskyr, samma sort som jag emellanåt känner mig förföljd av. Och även jag ser ironin i det; spindel och moder jord och naturkraft och väva tidens väv och alla andra symboliska saker som har med det att göra. Jag har en önskan att bo ute i skogen. Jag hoppas bara att jag hamnar i en skog utan spindlar. ELLER, ännu bättre: de kan finnas där men jag ser dem aldrig annat än på väldigt långt avstånd…..
I nån bok jag har**står det att man ska sätta upp en bild på det man är rädd för och tala snällt till den saken/varelsen/insekten***och liksom komma överens med den och föreställa sig att man älskar dem.
Tillåt mig skratta men ALDRIG I HELVETE att jag sätter upp en spindelbild hemma. Jag är hellre beväpnad med en hårspraysflaska och en tändare dygnet runt.
Men ibland är jag rätt okej med spindlar. I alla fall två procent av året, men nu när det börjar bli kallare så ser man dem ju för fan överallt. Vårt cykelskjul är bostad för säkert halva Malmös spindelbestånd.
*cykelkorg, jag vet, tantvarning men fan, det är så praktiskt även om det ligger spindlar i korgen ibland och jag flippar ur på ett ack så brudigt sätt.
**Jag har verkligen ingen aning om vilken det stod i men nån av dem jag glömde avbeställa från Energiförlaget, eller vad de heter, de med alla newageiga böcker, nån bokklubb jag var med i.
*** Spindlar är inte insekter va? Alltså, det heter något mer, den gruppen av varelser. Det borde jag veta/minnas/orka bry mig om.
