jag vet inte om jag är sur eller lättad. borde jag vara något av det, måste jag vara det. skriver jag för att få uppmärksamhet. idag läste jag om nån som såg ner på skönlitteratur “för det är bara en drömmade dåre som skriver för andra drömmare som inte kan drömma själva. Själv behöver jag inget sådant, jag har fantasi och läser istället facklitteratur”.
stackars människa.
Jamen, allvarligt! Tappade mamma dig på huvudet som barn, blev du så skrämd av Tomten i Viktor Rydbergs dikt att du inte vågade gå längre?
fantasi är för de banala. är det så han menar.
fast i så fall är jag gärna banal
jag är lite trött på att vara anonym på bloggen, jag funderar på att sluta med det. Inte avslöja mitt efternamn utan snarare sluta blogga. Här. Överhuvudtaget
Det har varit på gång ett bra tag.
Jag tror det är dags att sluta med det här. Sluta vara vandrarvild. Inte gömma mina ord bakom det här. Börja om på nytt
komma på, igen, hur jag andas öppet.
I rest my case
//L
Hm. I så fall kommer jag att sakna dig och dina ord.
Allvar?
Ok. I så fall – jag hoppas du hittar ett intressant någonting i nästa korsväg. Shalom.
Du bör inte sluta blogga. Då kommer
du att gå med knutna nävar. Eller bli
en pest för din omgivning. Jag säger:
Bättre att kasta det hårda ut i etern,
än på folk omkring sig. Om du slutar
blogga kommer det att växa ut trådar,
som hänger efter dig där du går och
som samlar damm och gammalt mög.
Man kommer att vända sig om och
säga till varandra: Vad är det hon
släpar på?
Låt istället en gång i veckan klart vatten
strömma, sånt som svalkar de törstiga.
Det kan du. Det behöver vi. Då mjuknar
det hårda och inget finns längre att
kasta.
Små fåglar kommer att sitta på balkongräcket
och fioler spela, när du skriver veckans ord.
Och de där griniga som ringer. Reta dig inte.
Tänk att också de sett ut över havet och tänkt
på kärlek som flimrat förbi. Ge dem ett istället
ett handtag i telefonen.
Du skulle kunna bestämma dig för att separera från bloggen också, du måste ju inte skilja dig. Ett års uppehåll, ett vitt år? Som en bloggoholist.
Fast jag tror att det kan vara bra för dig att lägga ner bloggandet. Och starta om, precis som du skriver. Det blir så lätt ett tvång.
Ps: Även om även jag SÅKLART, och fler med mig, kommer sakna bloggen.
Men herregud! Det är så dumt så jag skrattar högt, trots att jag förstås borde tycka synd stackaren du citerar. Men om man inte känner till att man lever torftigt och påvert så lider man väl inte av det, antar jag.
Det här är första gången jag läser din blogg, ironiskt att du då ska sluta. Lycka till vad du nu hittar på.
tack!
Jag vet inte om jag slutar absolut, efter en (!) dag så flödar orden över igen men det känns helt enkelt inte lika roligt längre. kanske för att jag är ego nog att inte vilja vara en av alla de där bloggarna som drunknar, eller för att jag vet att jag borde ha börjat skriva på allvar på annat sätt för länge sen och istället sitter här
jag vet faktiskt inte
sen vet jag ju att mina tidigare bloggpauser brukar vara i max en vecka så vi får se vad som händer nästa vecka
men om jag väntar några månader – det kanske är det som behövs
jag glömde min bok hemma idag. fan. folk kommer in hit och säger att de beklagar att jag måste jobba med stryptanten. Hur omtyckt är hon då, på en skala?
Det här är min nya blogg: kommentarerna. lite skymundan och smygigt.
Ja, jag tror att bloggandet “slösar slut” på dina ord, det finns inte ord kvar till det “riktiga” skrivandet, det skrivande du egentligen vill syssla med. Därför tror jag fan att du ska kapa tvärt. Stäng ner alla bloggar, kasta bort lösenord osv, och fokusera på att få klart din fantastiska bok som vi alla väntar på!
på tal om det så skrev jag in mig på vulkan.se idag, så får vi se hur det blir med min litterära karriär sen, kan ju slänga ihop några av inläggen i alla fall, se om nån köper det….
men jag tror du har rätt. Jag tömmer mig på ord. Det finns så många men kanske inte SÅ många.
så bloggen får vila ett tag.
Det vore ju ytterst trakigt om du skulle sluta blogga!
Men allt beror saklart vad du har for syfte med bloggen och hur du kanner att du vill anvanda den.
Sjalv tanker jag att bloggen ar nan sort papperkorg eller arkiv for ord som inte kan placeras nan annastans. Ibland blir det nat vettigt av det, som man kan plocka upp ur papperskorgen, ibland inte…