v a n d r a r v i l d

Det här är sommaren för de feta mördarna. Eller är det bara jag som tycker Mördar-Anders och Mördar-David framställs på samma sätt: feta misslyckade praktsajkon? Jag väntar mig nästan bilder från Mördar-Davids rum på Säter snart, eftersom de måste mjölka ur det där till minsta droppen.

jag är galet trött på tidningar, men det där att blondinbellas pojkvän satte ut en grisbild var faktiskt rätt roligt

en JÄTTESTOR brun spindel på golvet och nyss försvann den ur synhåll och jag funderar på att gå och se var den är eller gå hem tidigare bara för att den är samma rum som jag.
och det kryper verkligen i mig

och sen blir nån arg för att jag inte ger ut mitt efternamn, men jag gav honom namnet på min chef istället. Störigt, eftersom alla, och det finns inga undantag, som frågar efter ens namn är ute efter att senare kunna ringa och utnyttja det i ett ”men hon sa faktiskt såhär!” eller att använda en som hänvisning. Please, jag jobbade i växeln på en större skola en gång och där ville många ha ens namn för att kunna säga att de blivit lovade saker av en… Speciellt när det gällde antagningen, som om jag hade med det att göra. Så jag sa alltid namn som ingen av oss som jobbade där hette. Varför inte. Det finns ingen anledning till att jag ska uppge mitt namn. Jag ska ha ett alter ego om jag ska fortsätta jobba såhär.

fast jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv.
Tips, någon?

Ja just ja

Jag skulle ju sluta blogga.
Det var ju… framgångsrikt.

jag har hamnat i tråk-googleträsket och ibland kollar jag sökord på bloggen och så ramlar man på bilder som inte alls stämmer med texten.

Som den här. Ni ser väl att det är en ”tant i päls”?!

Söt tant.
Förvirrad, ja, men söt.

så beslutar sig aftonbladet för att jag förmodligen inte har vuxen-ADHD.

*puh* Jag var ju nästan orolig där ett tag. På frågan om jag blir orolig och skruvar mig när jag måste sitta still t ex. Jag svarade ja. Fast sen kom jag på att även om jag blir det så tenderar jag att somna om det blir tråkigt så näe, jag har nog inte ADHD.

Åh, sova.

Igår var vi ute och gick i två timmar och det är för att jag behöver röra på fläsket(åh, fläsk! säger vegetarianen på dag 2 av pulverdieten)men det var D som somnade i soffan sen. Jag satt och kollade på The Matrix på teve fast jag sett den minst 25 ggr tidigare och målade naglarna i en grymt snygg röd färg och kände mig rätt nöjd över att jag klarat dagen utan käk.

Men jag är faktiskt jääääävligt skeptisk till det här med att gå ner i vikt först och SEN börja äta tallriksmodell. Jag tror mer på stegräknaren, käka mindre av allt fast ändå äta, och slippa den här jävla fixeringen vid ätandet som jag genomlider nu.

men visst, det är ju bekvämt att bara skita i att äta i tre veckor och förhoppningsvis tappa – sedan ej saknade- kilo men jag vet ju med mig att det egentligen är sättet att tänka om ätandet som jag måste ändra. För jag vet att det bara handlar om att jag blir en smula mer manisk nu och då fastnar jag helt i sluta äta-träsket så att det går åt andra hållet istället, vilket är svårt att tro när man ser mig, haha, men jag kan lika gärna bli manisk åt andra hållet liksom.

Så jag tror jag testar det här i en vecka, sen blir det tango, stegräknare och långa promenader och sen ska jag börja göra såna där armhävningar. Med en gräddbulle på golvet framför som extra morot… *heheheh*

EGENTLIGEN vill jag bara tycka om mig själv precis sådan som jag är nu. Fast röra mig mer.

Det är väl pudelns kärna i det hela, i kroppshysterin hos varje människa. Andra människor tjänar väldigt stora pengar på att lära oss att vi inte duger som vi är, och vi traskar rätt in i det och måste blåögt underkasta oss det för att vi vill passa in, inte sticka ut.

Nå. En timme kvar till nästa pulvermix
halleluja för fan.

Till ett annat försvar måste jag säga att jag var fin i håret INNAN jag var tvungen att cykla till jobbet i regn, med kebba/keps/kepa* på skallen som skydd.

alla dessa dåliga hårdagar, kanske dags att sluta ha förväntningar på döda celler

Dessutom är jag glad att jag tog med extra jeans så att jag slipper sitta här i blöta byxor.
Jag känner mig så vuxen. Jag funderar på att köpa regnställsbrallor. Är inte det ”Tant on the go” av stora mått? Jag kan se mig själv i min kebba-kepa-keps och regnjackan och i käckt skrikiga regnställsbrallor OCH mina rosavita gummistövlar.
Jag är glad i mina stövlar. Inte bara för att man förblir torr om fötterna utan för att man kan CYKLA I VATTENPÖLAR! Det funkar ju när man vet att man kan byta byxor sen. Det är lika roligt nu som när man var barn att klyva vattenpölar med cykeln. Jag fattar inte varför man måste bli så vuxen.

Jag tänker att vuxenhet handlar mest om praktiska saker. Att bli praktisk och logisk. Det är vuxet att bete sig på vissa sätt för att det helt enkelt är lättare att ta hand om det efteråt.
Dessutom vill man kanske inte ta hand om sig själv på samma sätt som man kunde bli omhändertagen som barn. Så man låter bli att göra de där sakerna som man ibland är lite road av, för att man tänker att det i längden inte är värt det, och vad ska folk egentligen tro om man hoppar i en vattenpöl på väg hem från sitt viktiga jobb?

* Jag är ord-schizofren ibland.

Det vill säga jag själv och denna ständiga längtan efter en vovve. Och så häromdagen fick jag en kommentar med tips om en vovve som allergiker ska klara av.
Den ska se ut såhär och heter Lagotto romagnolo. Galet söta valpar. Lurvig glad vovve.

måste jag säga att jag egentligen vet att det inte är så smart. Jag gör det ändå.
För att jag kan? Njae. Inte enbart.

Snarare för att jag behöver en kick i röven och sätta igång.
Leva bör man, annars dör man.

Det handlar om pulverdiet. Ja, jag vet…..
Och några timmar(!!!) in i kuren och jag är SJUKT hungrig och magen mullrar som satan även om jag dricker vatten konstant och jag kan bara tänka på kokt ägg och börjar dessutom bli rätt matt och fryser. Allt kan vara psykiskt så klart men fan. Hungrig!

halleluja

Var det för detta som jag hade Winnerbäcksången Tvivel i skallen hela dagen igår?
Och vore det inte bättre för mig att kombinera kur med lite käk och massor med motion? Antagligen.
”De tre första dagarna är värst” står det.

jaha du

Mitt hår ser ut som en blandning mellan emorufs och kråkbo. Darling kallar det för ”party in the back” och tufsar till det när det behövs

och mitt i all levande så inser jag att jag lever tillsammans med en man som jag pratar giftermål med. Det verkar så stort för andra när de snackar om det. För mig känns det bara… lugnt. Lite sådär ”jamen, vad är det med det då?”
Lite självklart sådär.

Malmöfestivalens sista dag och hela staden luktar piss, stekflott och bränt socker.

Jag läser om era liv och era tankar och känslor
och tänker

”Jag är så stolt över er!”

Det är jag

Scenario:
Måndag.
Lena sätter sig vid datorn för att se efter vilka inlägg som ska få vara med i boken. Lena loggar in och läser att på den ena bloggen har hon skrivit 2702 st. inlägg, på den andra bara 991 st.

Lena lägger händerna i huvudet och funderar på vad som är bäst: skratta, skrika eller gråta? Sucka cyniskt över författardrömmar eller bara ta itu med det som ska göras?
En kombination av flera saker? Skratta gråtandes medan man suckar cyniskt? Ta itu med det medan man gråter?

Hm.

Man har bara ett visst antal berättelser i livet, kan jag tänka. Saker kan hända en hela tiden men passera utan någon större igenkänning eller känsla av vikt medan andra till synes betydelselösa skeenden påverkar en mer än man först trodde och är saker som man på något sätt alltid kommer tillbaka till; nyckelhändelser till ens liv, den där gången jag bet i en persikakärna och bet av en del av framtanden, hur det hacket fortfarande syns även om det har mjuknat, och hur jag efter det inte kunde äta persikor utan känslan av att bita i någons hud

men att alltid hålla vid sina historier, gör det en mänsklig eller till en projicering av det förflutna
Både ock?

man återkommer alltid till några saker om ens liv, inte sanningar: varanden och grumlighet. Minnet spelar en spratt men hjärtan kommer ihåg

Är man en saga med ett lyckligt slut
eller en jean-claude van dammefilm med taskig koreografi?

men kan inte någon skriva en avhandling om bloggen som dejtingsajt snart eller finns den redan?

och varför VARFÖR landar de som jag tenderar att kalla ”vildawebben-människor” på just Expressenbloggarna?
Är det mer av en spegel/dejtingsajt än andra bloggar?

det vore kul att läsa något mer… genomtänkt om det hela.
bloggen som dagbok vs raggande vs psykologisk poäng.

en annan grej jag tänkte på var smskonversationer.
Inte förkorningar, för de är tråkiga, utan vad som hinner sägas på antalet tecken man har på sig

Ikväll ska jag läsa poesi.

en mörk varm förvirrad brunn som jag måste klättra upp genom fastän jag inte vill. Vill inte. Är inte klar, känner mig

men jag kravlar mig upp och stänger av larmet och tänker någonstans där i mörkret att jag sover som en död
möjligtvis lite mer som en zombie

det är bara tillfälligt bloggande
jag måste syssla med något för att hålla mig vaken idag

Om 6 veckor fyller jag 34 föresten.

Igår blev jag vaxad. Nejnej, inte där. Ajje!
Ögonbrynen juh. Jättesmidigt! Fast när jag kom hem tyckte jag inte att de var jämna alls. Men hon var så billig att jag kommer gå tillbaka dit igen. För så korkad är jag att jag vill ge henne en chans till. För att slippa plocka själv för ohmygod så jävla tradigt det är(‘tradigt’ är f ö ett närke/västmanländsk ord för tråkigt. ‘trälig’ är ännu ett. I Skåne säger de ‘rääälig’. Jag har funderat på varför vissa saker är samma i närke som i skåne, som om det finns nån konstig koppling. Fast D påpekar hela tiden att närkingskan inte har några synonymer, vilket han har en poäng med eller så har han bara en dålig referens: jag själv, som stängde in mig med böcker från det att jag var tolv och aldrig riktigt litade på människor och därmed inte hörde några synonymer på hemmadialekten. Anna, min vän från Nora, hon är en jävel på konstiga närke-synonymer. Hon borde skriva en ordbok. Jag menar, det finns ju en för skånskan. Häromdagen kom jag på mig själv med att säga att jag skulle ”hotta” nått och tystnade förfärat för att se om D skulle påpeka det men han tycktes inte märka något. Två år i Malmö alltså, och jag säger inte ”släng den!” utan HOTTA! Ibland driver D lite med uppåtlänningar genom att prata på extremskånska, som gubben i teliareklamen som typ säger helt lalliga saker bara för att de ska fördumma skåningar lite till, och förra veckan var min syster på mellanlandning i Malmö och då gjorde D det igen. Mest för att jag sagt att min familj, förutom mamma och pappa, inte vågar ringa till mig för de är rädda att Ds skånska ska vara en som de inte fattar. Vilket är helt befängt, men han drev med syrran ändå och sa typ ”jag ska ta skottkärran uppåt vägen och kasta den i nässlorna så att du….” nånting nånting.
Och så ser jag det där uttrycket i syrrans ansikte. Det lätt frånvarande uttrycket som brukar betyda ”nu måste jag låtsas att jag förstår vad det är han säger. Hoppas det inte är något viktigt…”. Roligt. Eftersom D är ironisk och överspelat välmenande borde ju syrran insett direkt att han drev med henne men näe, det dröjde lite.)att stå där och skela och rycka bort hårstrån med rötterna. Vaxning sved lite men det gick snabbt över. Men jag vill ärligt talat inte veta hur det känns att vaxa andra delar av kroppen. Så hårskraj är jag inte.

Jag vet inte om människor vet om det här; det verkar inte som det i alla fall, men om man bajsar på en toalett och sen lämnar dörren öppen i hopp om att vädra bort bajslukten
så börjar det faktiskt lukta även utanför toaletten

ganska mycket dessutom

sådär att det sprider sig längs med väggarna under de fruktade minutrarna efter utklämmandet och dörröppnandet

Jag ville bara säga det.

ni känner det ni med, det vet jag. ett svagt eko av hennes rop över de gröna gräsmattorna och en plötslig gul krispighet i luften. Himmelen dallrar blå, men hon är någonstans bortanför, närvarande men inte synlig, andetag men inte klädedräkt.
han som sörjer tar inte de ordet i sin mun, men i mitt huvud doftar det svagt av fuktig jord nu, även om jag bär det soltyngda minnet med glömska och saknad.

jag har så mycket sorg i huvudet idag. kanske rädsla. kanske är det rädsla för det ogripbara, det som skymtar retsamt bortanför, eller det ofria som griper en med hårda fingrar om handleden och håller en kvar just när man varit på väg mot det gula klara

hon lämnar mörker på min hud och en lång stund efteråt andas jag äntligen som vanligt igen, tänker på stressen som förstelnar och krymper bort all färg ur ögonen tills de är utan ljus och ljud, bara glasbitar, krymper bort hela Lena tills hon blev alldeles svartklädd och andfådd och inte känner igen en enda tanke i skallen men ibland skymtar något som var ett Hon själv
bland alla andra hon och han och jag och det där som traskar runt obekymrat på jorden

man kanske bär sorg för att bära på ett märke, som en svart armbindel
man kanske bär sorg på samma sätt, med bitter självaktning eller svindlande hjärta[och vips så är hans sorg min sorg
hans tyngda huvud bär jag upp]

och kanske är sorg i huvudet bara annan känsla för utan-hopp och släppa taget med både händer och fötter samtidigt
som du sa
och kanske rädsla beror på att man alltid vill ha en försäkran om fortsatt liv
sådär som man känner till att liv ska vara när det känns bra

Nej.
Inte ‘kanske’.
Det är så det är
men glöm inte nu, försäkran och kontroll
är inte liv

precis vad jag behövde idag: Klacken.
när skallen svämmar över av ord(efter en helg av bl a baksmälla och festande med T och skojande om hennes uringning samt frenetiskt läsande av Fågeln som vrider upp världen eftersom jag är fast i den, så totalt fast i den att D häpnar hur okontaktbar jag faktiskt är medan jag läser, men jag är ju inte där, hur ska jag kunna svara då) och tanken irrar runt över hela världen

men anden villig? Jag är usel på att sluta blogga*, speciellt när det är invigningen av OS idag och man efter det här måste kunna byta ut varje medlem i OS-kommitén för att ha brutit mot stadgar och lagar om mänskliga rättigheter. Att godkänna Kina som land(kanske med någon slags medömskan i stil med ”Stackars ett av världens största länder som förtrycker sitt folk, de måste ju OCKSÅ få vara med, stackarna”) är ju att samtidigt erkänna det Kinas styre gör som något som är godkänt. Att inte sätta emot något är att godkänna det. I det här fallet.

Nå, till något annat så hör saken att jag känner en oro över invigningen. Och när jag säger det till D säger han samma sak: Något kommer att hända under OS. Jag hoppas innerligt att jag har fel.

Dessutom så blir 2008 08 08 i numerologin … ta daa…åtta.

nä, nu ska jag försöka resta my case igen.

//L

*jag skrev t ex ett dagboksinlägg på helgon istället. Hrm

jag vet inte om jag är sur eller lättad. borde jag vara något av det, måste jag vara det. skriver jag för att få uppmärksamhet. idag läste jag om nån som såg ner på skönlitteratur ”för det är bara en drömmade dåre som skriver för andra drömmare som inte kan drömma själva. Själv behöver jag inget sådant, jag har fantasi och läser istället facklitteratur”.

stackars människa.
Jamen, allvarligt! Tappade mamma dig på huvudet som barn, blev du så skrämd av Tomten i Viktor Rydbergs dikt att du inte vågade gå längre?

fantasi är för de banala. är det så han menar.

fast i så fall är jag gärna banal

jag är lite trött på att vara anonym på bloggen, jag funderar på att sluta med det. Inte avslöja mitt efternamn utan snarare sluta blogga. Här. Överhuvudtaget
Det har varit på gång ett bra tag.
Jag tror det är dags att sluta med det här. Sluta vara vandrarvild. Inte gömma mina ord bakom det här. Börja om på nytt

komma på, igen, hur jag andas öppet.

I rest my case
//L

Så det har stormat inatt och hushåll är strömlösa och tågen försenade.

jag märkte av att det blåste lite, och regnade. Jag bor mitt i Malmö. Strömavbrott har vi inte heller haft, vad jag vet. Och vi bor ändå rätt nära vattnet, vi ser ju vattnet från vårt hus(tyvärr inte från lägenheten)men storm? allvarligt?
våra gräsmattór blev gröna på nån timme, och kanicklarna har nog drunknat för dem har jag inte sett sen molnen hopades.

ack, all denna action man missar när man ligger hemma och kollar på animé.

det regnar hela natten. någonting, det låter som en stupränna, skakar och darrar i vinden med ett dovt dånande; ett tryggt ljud. jag har svårt att somna igen, lyssnar på vinden, tänker på hur ödehuset i limhamn skulle se ut om jag fick det: blommor och stenlagd gång, vitmålat plank och trappan på utsidan skulle leda uppåt

men drömmarna kommer inte

regnet fortsätter slå, huset dånar
jag undrar vilken sovställning som är den ultimata
antagligen på rygg, inte för många kuddar, svalare täcke på sommaren, fast det funkar att ligga med varmtäcket bara över magen och brösten
kanske somna på sidan nej, vända kudden och någonting låter i en lägenhet långt borta men natten är mörk och sen

jag nyttjar skrivkraft på en massa skräp och de flesta träffar jag får på bloggen är sökningar som har med sex att göra. Tragiskt men sant. Det känns som slöseri.

Dessutom börjar dagen med att mitt jävla cykellås inte går att låsa upp så jag ramlar in här fem i åtta och ska öppna allt och starta datorer och svara i telefon och tända och sätta maten i kylen, allt på fem minuter. Och då ringer larmcentralen om att ett larm har gått hos oss och vem har hand om den typen av larm, inte jag.

mitt kaffe hinner kallna.

jag smsar D och frågar om han kan köpa ett nytt lås till mig när han slutar, så att jag kan kasta det andra i kanalen
får se om han gör det

och jag börjar frysa och kollar jobb och sneglar på ansökan hit till stället som jag ska söka men vad ska jag skriva, har jag några goda egenskaper
min chef sa igår att jag lärde mig saker här jättesnabbt och det funkade bra annars hade jag inte fått sitta ensam på semestern

fyra dagar kvar, bara fyra dagar kvar

Ibland måste man bara ta ett steg bakåt och ge fan i att ta saker personligt. Saker händer. Det beror inte på om jag har en dålig dag eller inte, det hade hänt ändå
jordens rörelse runt runt universum timme efter timme
snart har även det här passerat, snart har mitt Jag passerat, och livet och sen mänskligheten och slutligen jorden
i evigheters evighet amen

”Jag trodde på honom” skriver jag högst upp på pappret och sen tystnar jag helt. Istället stirrar jag ner i tallriken på min mat och tänker på spöken – jag vet inte varför men det har hänt ganska ofta sista tiden – och undrar hur jag skulle reagera om jag såg ett någon gång. Man ser inte mer än vad man klarar av, sa Z en gång men klarar jag då inte av något alls? Ibland tänker jag att jag levt i en slags skyddad verkstad men vad är det egentligen att klaga på

tonen, det är tonen i livet man måste lyssna på. det sa han när[...] fastän man visste att det inte var sant, inte på riktigt, bara en sån där grej man lyssnar på en dag när regn faller och man inte har något annat att göra, man zippar te och stirrar på en fladdrande gardin, lyssnar och nickar även om man senare kommer säga att han är så full av skit och man puttar på honom med armen och ser honom flina lite

yada yada yada yada

jag är hungrig. jag vill ha semester. och en sommarstuga

hepp.

Jorden suger åt sig regnet som om hon törstat hela sommaren och långt in på förmiddagen är himmelen mörk och alla ljud är dämpade och lite blaskiga. Jag kommer med dyngsura byxor till jobbet och lyckas få en massa kallt vatten att rinna innanför kragen och ner mellan brösten när jag ska böja mig fram för att låsa cykeln. Det är inte utan att jag suckar högt, muttrar och svär
men jag tycker om regn, mest när jag slipper vara ute i det men man skapar sig själv sådana problem när man gör regn till en stor grej.

Min chef kommer tillbaka från semestern och det känns genast lite tryggare även om han inte har koll alls på växeln. Han säger att han ska komma ner och prata om fortsättningen, om jag får vara kvar här året ut eller inte.
De avgörande stunderna kommer alltid så plötsligt.
Kanske är de inte avgörande utan bara information.

Vi skulle få tillbaka bilen i helgen. Vi har varit billösa/-fria sen i februari men nu skulle syrran bila ner.
Och då pajar kylaren idag.

Nå, vi kommer alltså inte iväg till Hamburg nästa helg men å andra sidan kan vi se Wiehe på St. Gertrud. Vi kommer inte ifrån stan på söndag men det ska ju ändå regna i helgen. Vi kan inte heller köra syrran och M till flyget på söndag morgon men shit happens.

Ibland tänker jag att saker ändå kanske sker med någon slags poäng, små ringar på ett vatten vi bara anar eller aldrig ens det.

När jag surnar till över att cykellåset trilskas så tänker jag att Jaja, det kanske är för att jag inte ska komma iväg nu och vara på en viss plats vid en viss tid, det kanske räddar mitt liv eller min tid. Det kanske är så att jag inte ska till hamburg just då utan senare.

För jag har märkt att sist mina planer gick snett sådär så var det för att en mutter inte lossnade men nu efteråt gör det ingenting alls. Det är som det är.

och soppapriset är ändå så jävla dyrt nu och på det här sättet sparar vi miljö, och pengar.

T och jag pratar lite om facismen i att vilja texta skåningar i media och det absurda i att man gör det med invandrare, och jag påpekar att då kan man ju göra det med värmlänningar och utvecklingsstörda med, och dalmål.

Fast då är det ju diskriminerande mot dem som inte kan läsa.

*hrm*

När jag jobbar brottas* jag ständigt** med något slags moralärende och plikten att vara trevlig. Det är den där gränsen mellan att säga ifrån och att vara trevlig för att det är ett jobb att vara trevlig.

Så när det ringer nån och säger ”men jag kan inte vänta till nästa vecka för jag har en deadline om några timmar!” och samtidigt lyckas låta som en kissnödig nioåring så brottas* jag mellan att säga ”jag kopplar dig till XXX” och ”DET SKITER JAG I DIN JÄVLA HYNDA. RING I GOD TID ISTÄLLET!”
För allvarligt. Jag skiter verkligen i om du har bråttom. Hade du varit trevlig och bett om hjälp istället för att ha krävt det av en fjuttig anledning: Då hade jag hjälpt dig så mkt jag bara kunde.

Inkonsekvens, vad är det liksom.

*Att säga att jag brottas med det är en överdrift. Jag har egentligen bara en åsikt om folk som ringer och är jävligt otrevliga. Vad jag kallar dem när de lagt på eller kopplats vidare är ett helt annat inlägg som borde gå under ”fula ord”.
** ständigt, njae. Det är väl en sanning med modifuckation.

jag vet. Jag är nog rätt uttråkad idag. Jag vill hem och sova. Men så hittade jag, i bloggletandet efter fler skåningar(jahg är inte skåning, ännu)om jersild och hittade den här listan här.
Det är lite fredag över listor. Eller.. semestertider kanske.

Hur gammal är du om fem år?
Nästan 39.

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Sov intill D inatt, det var mer än två timmar.

3. Hur lång är du?
163 cm.

4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Började se House of wax. OHMYGOD så dålig den var, jag somnade. Innan det såg jag No country for old men. Riktigt bra rulle.

5. Vem ringde du senast?
Syrran. Från jobbtelefonen. shame on me.

6. Vem ringde dig senast?
jag jobbar i en växel………..Nån gubbe som lät lite käck.

7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
”Den ska besiktigas idag 11.20.”

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
SMS.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
De gifte sig 1963. Är fortfarande gifta.

10. När såg du senast din mamma?
I Februari. Fast om MMS gills så var det för några veckor sen när syrran skickade en bild av mamsen på ett fjäll. Hon hade bränt sig på ryggen.

11. Vilken ögonfärg har du?
blå

12. När vaknade du i dag?
06.03 och hade stängt av väckarklockan tre ggr innan det och minns det inte ens. Sömnbrist?

13. Vilken är din favoritjulsång?
Fairytale of New York med Pogues och Kirsty MacColl. Tror jag den heter, vet att madison lade ut den förra året och året innan det på sin blogg. ska kolla upp det och edita(svengelska rules, som vanligt)sen.

14. Vilken är din favoritplats?
jag letar fortfarande, men jag trivdes bra på en plats vid vattnet i örebro och brukar trivas i skog med utsikt.

15. Vilken plats föredrar du minst?
Åh, många platser. Klarar små utrymmen men sällan ställen som luktar starkt av något.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Åh, vill ni ha den realistiska versionen eller drömversionen(den extrema)?jag jobbar med att skriva. Såklart.

17. Vad skrämde dig om natten som barn?
spöken, mörker och utomjordingar och skelett.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
En tecknad kortfilm på teve om monster, och D som sa något om någon.

19. Hur stor är din säng?
Minns inte. sängen jag sover i nu är Ds. Min säng står i min systersons rum och blir antagligen kletig eftersom han är 13 år…..

20. Har du stationär eller bärbar dator?
har ingen egen dator men önskar mig en bärbar

21. Sover du med eller utan kläder på dig?
helnäck

22. Hur många kuddar har du i sängen?
fyra

23. Hur många landskap har du bott i?
värmland, västmanland, närke, skåne.

24. Vilka städer har du bott i?
örebro, kumla, västerås, malmö och molkom. fast molkom är inte en stad

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
stickesockar

26. Är du social?
har personen vett och humor: absolut. annars åker jag hellre hem igen.

27. Vilken är din favoritglass?
Hallonsorbet. Och texas pecan just nu.

28. Vilken är din favoritefterrätt?
paj.

29. Tycker du om kinamat?
Beror på. Ibland smakar det inget alls. Eller så är konsistensen som på kinarestaurangen i Limhamn och smakar ketchup. Vidrigt. Men på China i Helsingborg smakar det finfint.

30. Tycker du om kaffe?
Njae, egentligen inte.

31. Vad dricker du till frukost?
Vatten och grönt te.

32. Sover du på någon särskild sida?
innerst/närmast fönstret. Aldrig närmast dörren, klarar inte det.

33. Kan du spela poker?
Vann galet mkt som barn men nu har jag glömt allt. Misstänker att mitt pokeransikte inte existerer.

34. Tycker du om att mysa/kela?
Jomen, vaddå, det beror väl på med vem och vad! Människa, djur, maneter?

35. Är du en beroendemänniska?
det kan du lita på att jag är.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Japps, och det är fan fel i skallen på henne.

37. Vill du ha barn?
jatack.

38. Kan du några andra språk än svenska?
Näe. men jag drömmer på andra språk ibland.

39. Har du någonsin åkt ambulans?
Några gånger, ja.

40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Bassäng. där ser man botten.

41. Vad spenderar du helst pengar på?
böcker, skrivbblock, pennor och… eh, jag vet inte.

42. Äger du dyrbara smycken?
HAHAHA! Näe. jag köper roliga ringar som tappar sitt fejksilver efter några månader och börjar lukta konstigt, så då köper jag nya. har några ringar i silver men de är inte dyra, men fina.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Som om nån som läser den här bloggen har missat att jag kollar på Vänner…

44. Kan du rulla med tungan?
Jag kan göra alla möjliga saker med min tunga.

45. Vem är den roligaste människan du känner?
Jag känner hur många roliga människor som helst!

46. Sover du med gosedjur?
Nej.

47. Vad har du för ringsignal?
eternal eller vad den heter. eternity. Äh.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
jag har mina träskor som jag bar som treåring.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
ett skrivblock och ett papprör med socker från gevalia.

50. Flirtar du mycket?
Inte på långa vägar lika mycket nu som för fyra år sen. Det är skönt det, saknar inte singelskapet.

51. Kan du byta olja på bilen?
Jag tror faktiskt att jag kan det!¨

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
nej. fast det beror inte på att jag är medveten om hastigheter lika mycket som att jag inte har körkort.

53. Vilken var den senaste boken du läste?
Caiphirina med döden eller vad den nu heter.

54. Läser du någon dagstidning?
Inte om jag slipper

55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej. men jag skulle nog vilja ha Ordfront.

56. Dansar du i bilen?
Eh?

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
P3!!!! så klart.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
internt om nån som ville låna en bil.

59. När var du i kyrkan senast?
julafton tror jag.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Dolores! hon gifte sig sen och jag vet inte hur jag ska få tag på henne nu. Hon var lärare i engelska.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
tre natt. när jag gick i mellanstadiet. avskyr tält.

”Min toalett luktar skit”

No shit, sherlock.

Man får visst inte säga neger längre. Det är inte PK.
I Sverige är det tydligen nästan lika fult som att säga ”skåning” eller värre; prata skånska.
Skåningarna är nordens negrer, säger min närmaste skåning, och ibland undrar man ju om det inte ligger en poäng med det uttalandet ändå.

Så avslöjar sig Jersild som facist. Bara sådär. Gammal gubbe gör så gott han kan.
Något uppseendeväckande måste han väl lämna efter sig när han dör.