Efter att ha konstaterat att alla vill ha makt och måste bossa på alla sätt de kan och många är oförmögna att vara trevliga så satte vi oss i bilen och åkte hem igen klockan två på natten.
Festivaljobb: nevermore.
Men tack för att jag fick frysa till en massa spelningar, tack för sörjan som ni kallade “vegetarisk och glutenfri mat”, jag kan värma konservgrönsaker i kastrull själv thank you very much, och tack för de spelningar som jag inte frös till men som fick mig att upptäcka lite ny musik som jag inte hört annat än på radio tidigare.
Och om man ska se det från det trevliga hållet så… vänta nu…
Jo, min chef var och är alltid jättetrevlig. Hon kommer få beröm i utvärderingen. Och jag lyckades prata med Timo Räisänen till och från i några timmar utan att inse att det var han förän just innan han klev på scen. Nå, han är bra, rolig. Han spelar på Malmöfestivalen om några veckor så då lär jag ju se honom igen. Amanda Jensen live är bra, och en annan trevlig sak var att jag tog två jättebra foton med min mobil.
Ja, om man ska se det från den ljusa sidan menar jag…. Man måste ju ta med de små sakerna. Och nu kan man ju säga att man har jobbat där och det är över nu, jag ska ha min lediga dag nu, d v s göra något åt min onda hals, dricka te och läsa bok. Imorrn ska jag jobba igen. Fast jag får betalt. Det är också något positivt.
Nå, 271 gnälliga ord om min helg.
Men, och jag måste ju tydligen påminna idioiter där ute om det, Det här är min blogg. MIN.
