saker under huden, del ?

Jag tänkte skriva om något så banalt som tatueringar. ‘Banalt’ för att det känns som om jag måste vara på ett visst sätt för att ha en och vilja ha flera, även om det är borttvättat från de flesta människors inställning sedan länge. Men jag har i alla fall kommit på en till tatuering jag ska göra, och om jag ska göra den ena på en kort stund kan jag lika boka in för att göra den andra på samma gång. Billigt blir det. Inte. Men jag behöver påminnelse om vissa saker hela tiden och vill ha det, bokstavligen, under huden.

Det är en text. Frågan nu är ju bara: Vilken stil ska man ha? Nån sa “skrivmaskinsstil är skitsnyggt” men det passar inte in med budskapet riktigt. Och nu när jag ska jobba missar jag ju att hänga med T när hon ska göra om en av sina fast jag skulle kunna cykla upp dit efter jobbet och vara med i alla fall en stund. I-landsproblem. Som alltid. “Hey, svältande föräldrarlösa barn över världen som blir utnyttjade, vad ska jag ha för stil på texten jag ska tatuera in? Vad tycker du?”¨

Jag träffade Sebbe häromdagen och även om jag håller med honom i hans kommentar om att jag blivit en bitterfitta(jajamänsan!) så sa han även nått om att människor i länder som inte har lika många valmöjligheter inte är deprimerade i samma utsträckning som vi är, vi som kan bli vad vi vill och göra vad som helst. Det ligger lite ‘poor little rich girl’ över världen idag. Stackars flickan, vet du inte vad av alla miljoner saker du ska välja, vilket ben du ska stå på.

Är det inte underligt, och ändå roande på ett sjukt sätt, att man inte klarar av eller kanske vill ha allt det där som ens förfäder jobbade för att vi skulle få: en döende planet och valmöjligheter och friheten att säga vad vi vill, utan att fler faktiskt vill tillbaka till det enklare ursprunget, för att med det som utgångspunkt kunna välja om igen och börja om. för det handlar ju om utgångspunkter. Jag bor i en lägenhet i en stor stad och vill ut på landet för att kunna välja om jag ibland vill vara i staden eller om jag vill gå runt i en stor skog, för att jag ska kunna välja OM jag vill ha människor runt mig eller inte, och när jag vill träffa dem.

Nå, Jag lämnar det där. Inte för att jag inte har mer att säga om saken, utan för att jag helt enkelt väljer att lämna det där. Även om det inte blev ett inlägg om tatueringar. En annan dag kanske. Om jag väljer det.