smulor mellan bröna

men klockan är bara runt tre men vi dricker vin på en balkong i blåsten och Ts flyttkartonger står i hela lägenheten, vi kommer inte in i köket för där har han-som-flyttar-ut inte hämtat sina prylar ännu, trots att han lovade att fixa allt i tid, så vi har bara plats att sitta tre fyra pers på balkongen, och J skämtar om Rosita och gör fulröst och vi röker lite till och kollar på folk som heter Gunnar nere på gatan, och där nere går människorna förbi och tunnas sakta ut i antal allteftersom affärerna stänger och en gubbe med merlin-skägg och rullator går barfota medan molnen hopas och solen skyms på andra sidan huset och jag säger att det är bra att bussen hem går alldeles nedanför, det är krypavstånd säger T och så pratas det om gamla minnen som jag aldrig kommer känna av för jag var någon helt annanstans då, och mer vin och jag fryser och blir tyst för att inte tänderna ska skallra avslöjande och tänker att jag tar krypavståndsbussen hem ändå även om jag tänkt gå men det är så kallt och Malmö blåser i tystnaden innan valborgsstormen men när den bryter ut är jag redan hemma och äter för första gången spettekaka medan jag säger spiddekage och får smulor mellan brösten och D skämtar om att jag numera är en äkta skåning; utan spiddekage ingen skåning men jag tänker på att jag inte ens vet hälften av gatunamnen i stan, det kanske är dags att lära sig dem med snart två år i stan eller kan jag slippa undan det om jag bara fortsätter spela förvirrad och säger “Ja jag vet inte”?