[Jag är]Ofantligt rastlös idag men som tur är så har T kommit hem från snowboardsemestern i landet långt borta och vi ska ses en sväng i eftermiddag så det är ju alltid något men klockan är halv elva nu och jag dras återigen med samma panikångest-light som gett sig till känna de senaste dagarna. Jag vet inte vad den kommer av, vad det är den vill säga. Ärligt talat så är jag lite rädd för den. Jag känner den så väl, det kanske är därför. Det var länge sedan vi sist möttes och så plötsligt detta överraskande besök en kväll när jag sitter i soffan. Jag måste analysera sönder det, funderar på om jag har vitaminbrist, för jag har läst att man kan må dåligt om man har vitamin- och mineralbrist, och det kanske jag har, och det kanske beror på en massa andra saker med som jag inte orkar dyka ner i just nu. Istället blir jag rastlös och irriterad, vill iväg någonstans, vill att något ska hända men jag vet inte vad
jag vill bara att det ska ta slut nu, rastlösheten och och den fullt pladdrande tystnaden men jag vet att jag inte kan springa, jag vet att jag måste se rakt på det för att ta mig igenom det, och det håller mig uppe att veta att även det här kommer att passera
även det här kommer att passera
och det här, och det här
