Nu är ordningen återställd, den forna med de sena nätterna och natt-TV och att bli hungrig klockan två för att man sist käkade vid sju och att somna lagom tills trafiken utanför börjar komma igång för morgonen

Jag hade glömt hur sköna nätterna är, de tysta kolsvarta. Någon är vaken i huset, man hör dem genom andras tysta lägenheter, men så tystnar de också efter klockan två och jag är ensam vaken, ljudet på teven är nerskruvat, Vänner visas på danska kanalen, och jag hör D andas inne i sängen och jag rättar till kudden och vinklar lampan rätt in i boken så att jag ser ordentligt

och nu är ordningen återställd när jag vaknar och äter frukost när alla andra äter lunch, och uppepå den där gamla känslan får jag ett fett lönebesked från helgjobbet(fett för att vara från det jobbet i alla fall)och tittar på mer teve och sneglar på den där boken jag köpte häromdagen, den som hette något i stil med Den trettonde historien. Jag ska läsa den efter att jag läst ut Jane Eyre men nu har jag hungerskramper och fick just en lustig tanke på att man kanske skulle sätta R efter alla… vokaler eller konsonanter, jag vet faktiskt inte vad som är vad, vokaler? Efter a e i o u y å ä ö och nu missade jag säkert nån där, men jag tyckte ett ord såg lite oavslutat och kort ut, och tänke att det skulle passa med ett R efter ett ”nu”. Nur.
Lite sådär som man skämtar att isländska låter och man sätter ‘ur’ efter alla ord. Ordur.

Hrm. Hrmur

För några år sedan skrev jag ett inlägg i min dagbok på den onämnbara sajten om att jag ibland tycker synd om de tappade bokstäverna, att om jag skrev två s i ett ord där det bara ska vara ett, och tog bort det första S-et så fick jag dålig samvete för det första S-et var ju där _innan_ det andra och då var jag taskig som tog bort det första.
Och alla tappade bokstäver som hamnade på fel plats, dem kände jag mig elak mot med; och om jag stavade fel och råkade ta bort fel bokstav, som ett i mitt i ordet ‘ord’, och råkade ta bort O-et istället så var jag elak mot O-et för när man skrev tillbaka ett O var det ju inte _samma_ O…
Stackars alla tappade bokstäver.

Stackars allt tappat (Lena-)vett. Och alla tappade vantar, och lustar.