Moi, le kreativ färgnörd?

Sötaste S har äntligen hittat till fejjan, vilket är bra för jag är kass på att tajma henne på msn eller skriva mail, så nu kan jag i alla fall skriva aningens oftare*.
Jag tänkte på henne när jag tvättade sist, för sockorna jag fick av henne har det gått hål på nu, efter två år. De är så söta, ljusblå med vit rand och jag ska ta med dem till mams över jul och laga dem där för mams har garn, massor med garn.

Jag funderar på att sticka mig en halsduk. Bara för att jag inte minns hur man stickar länge, så jag måste göra nått åt det. Och en halsduk är väl ungefär det enklaste man kan göra, vill jag minnas. Eller så virkar jag en. Jag måste bara köpa ett rött nystan, annars finns nog alla färger. En fet halsduk ska det vara.

ohmygod, jag har blivit tant på riktigt. Eller någon slags kreativ färgnörd.

Jag sitter hemma och målar ibland, och lägger de där pärlplattorna som jag sen inte gör nått med utan som kommer hamna i hårdplaståtervinningen till slut. Eller så börjar jag göra dem med en större plan, typ göra dem för att jag ska sätta ihop dem till något i slutänden men till vad?
Väggbonad? Det här är inte 1973.
Pärlplattebonader på väggen låter ju ungefär hur ugly som helst.

Eller så sprider jag dem över stan, sätter fast dem på stolpar med superlim.

Men att vara kreativ med ett syfte är ju rätt värdelöst det med. På det sättet kan man ju inte leka fram något, om man hela tiden ska ha resultat eller måste prestera så vill man ju inte göra saker för att göra dem.

Dessutom vill jag ha turkosa och vinröda pärlor. På affären hade de beiga och fulgula. Om jag inte köper en hink på ica maxi med 17 000 pärlor. Det är alltid samma färger som blir kvar i slutänden. Bajsbruna, mörkgröna och fulgula.
Ikväll borde jag göra en platta med fulgula och gröna pärlor. Smälta den och sen gå ner och sätta fast den vid övergångsstället.
Eller göra halsband och låtsas att jag känner nån som går på dagis.

Mmm. Bra Lena. spåna vidare. det enda du kommer göra ikväll är att spela spel, kanske kolla på film, och somna i soffan. Måste sova när jag kan, eftersom jag inte kan sova när jag borde.

Och stickning; är det inte det så mkt coolare än pärlplattehobbysar?

*Fet lögn; bara för att jag har vänner och bekanta på fejjan skriver jag inte till dem mer. De hamnar under “en annan dag” eller “snart”. men de tar å andra sidan inte kontakt med mig heller. Det är väl mer att man KAN om man vill. Kan jag tänka.
Jag har i alla fall svarat på nästan alla mail jag fått där. För det förtjänar jag en medalj, eller i allafall godis.