Killen på affären låter sårad när vi frågar om de har jeansmodeller där man inte ser ut som om man har en blöjröv. Han är kanske 22 och jag förstår att han blir ledsen av det, han bär byxorna vi kritiserar, och att vara så ung och dras till byxor med blöjröv, det kan inte vara annat än en längtan tillbaka till barndomen.
Jag förstår dem, 80talisterna av senare årsmodell.
Det måste vara lätt att låtsas skapa ett eget mode och personlighet genom att ta tillbaka kläder som var inne när man föddes. Tillbaka till den trygga livmodern och kalla det egen stil och egentänkande, det är så lätt att kalla gamla kläder för vintage så länge de luktar fuktigt förråd och allt de egentligen vill är att ha tillbaka sin mamma och de där fula skorna hon hade, det är nostalgi och modersband som sakta stryper
all fantasi och egentänkande
och de där popkillarna som går mellan hyllorna och petar i allt, de där som inte har nån röv och säger morotsform om byxorna, vi myntar nytt uttryck när vi ser dem han där är ännu en assless carrot
eller vänta, är han kanske en cigarr?
tråkigt ointressant och föga imponerande hursomhelst….
den nya tidens beiga mannen, kanske a grey suit
När jag går på stan funderar jag ut mer och mer elaka saker att skriva om kläder och mode. När jag kommer hem är allt som bortblåst men jag inser att jag har något av ett problem när jag går på stan i några timmar, i klädaffärer, och hittar några få plagg som är snygga.
Jag hittar helt enkelt inte kläder jag vill ha på mig. Kläder som säger nått om mig som person annat än “Jag kan inte gå min egen väg utan måste slava under andras taskiga vulgosmak” vilket det skulle sägas om jag nu ändå köpte kläderna ute i handeln. Det finns inget snyggt där. Jag kan hitta några jeans jag gillar, något par skor, sjalar och kappor. Allt annat är fast i den fula delen av 80-talet, den som gled över till fula stentvättade jeans och revärer och diarrégula tröjor som hasar ner över axeln och sen kom fleecetröjan och polotröjan och de där grejerna man skulle dra upp ärmarna med, spiralsakerna som nöp en i armen och
Jag vill ha kläder som är bekväma, roliga och säger nått om mig. Jag har tusentals idéer men kan inte rita. Jag behöver någon med tålamod som kan rita dem till mig, en visionär med stora gester, någon som vågar gå vidare istället för att bara ta tillbaka gamla förbrukade idéer
men på alla andra ser kläderna ändå rätt bra ut.
gah. jag borde gå på stan med nån som bryr sig en massa om kläder, borde sluta kommentera i min egen blogg