v a n d r a r v i l d

Jag tror att jag kanske är FÖR tvångssterilisering ändå.

Jag är varm om den ena foten och kall om den andra. Allt för att jag helt enkelt inte orkar resa mig och rikta om fläkten som de nyligen installerat under mitt skrivbord. I-landsproblem?

K är så bra på att förklara och påpeka saker så snart jag gnäller om nått, för det känns som om jag gnäller så mycket, och om man inte trivs med sitt liv och vill ändra på det, måste det egentligen vara gnäll, kan det inte vara bara betraktelser inifrån huvudet

och jag känner att jag behöver nån slags bekräftelse på vissa plan i livet för att kunna tänka på annat; be D om en kärleksförklaring utan like(det behövs egentligen inte alls men det är ju så mysigt) så att jag kan ta itu med skrivandet, fixa mer jobb så att jag kan ta itu med att söka efter ett jobb jag verkligen vill ha, börja promenera igen och ta itu med alla de där tankarna som jag inte vågar tänka högt

men

vart börjar man

äh. åt helvete med allt sånt där patetiskt skit nu

Det är bara det att likgiltigheten gnager hårdare oich snabbare på mig än vad jag trodde den skulle göra.
Så pass att jag ska kolla alla mina värden hos tant Doktorn med stora Vårtan(scary, både hon och doktorn) för att se om det inte är kemiskt; ingen sol i somras och nu smakar allting konstigt och inte alls som det brukar(mår konstant illa dessutom) och jag kan inte sova lika bra längre och bloggandet, jag byter kanske bloggnamn snart, upphör vara vandrarvild, hon kanske måste dö för att jag ska överleva

jag vet inte

bakom mig står det 30 stora burkar pepparkakor. Det luktar gott här inne.

nyss ringde sajkot, som är släkt med en kändiskändis, och ville att jag skulle springa lite ärenden åt honom. Han är inte ens anställd här och inte ens de anställda gör jag saker åt om de inte är charmiga. Så jag skrev ner hans namn och la på innan jag sa ”As if”.
Falskt av mig?
Antagligen. Men han är knepig även om jag inte vill tycka det, det är något som är så instinktivt fel med honom och hans sätt, en sån där som ingen kommer överens med och så blir han knepigare för att han märker att folk reagerar skumt på saker som han tar för helt naturliga.
Så jag vill inte tycka att han är knepig utan vill att han ska få en chans till
men så snart jag ser honom så ryser jag, stackars kille.

…men nej, jag sitter här i randiga strumpor och viftar med tårna och letar rolig sida på nätet att fördriva mer tid med (en bra sajt är som en ögonälskare?)medan jag funderar på om jag ska smsa nån eller bara spela spel och jag känner att jag letar efter den där känslan igen, det där att sjunka in i, om det är ett roligt spel som inte känns meningslöst eller om det är en ny blogg att läsa igenom, eller är det en bok eller ett mail från någon man tycker om: jag letar efter känslan, jag vill ha den, kräver den. det regnar ute och här är lugnet innan stormen men jag vet inte vad jag väntar på. någonting. jag vet inte vad. det är så mycket som jag inte längre vet, saker jag var så tvärsäker på innan har luckrats upp, lossat i kanten och jag fäster alla tankar provisoriskt med axelryckningar och ett det ordnar sig alltid.
i själva verket vet jag ingenting. det borde oroa mig mer men ingen kliver vidare med stora steg genom att ständigt vara tvärsäker – en tvärsäker människa har inget behov av att gå vidare

meh, åh, ditt söta och ack så underbara pucko[d v s jag själv], du är såklart låg som satan för att du har finne på kinden och…. Mens vettu, det där kletet du haft sen 80talet.

shit, 80talet.

*räknar lite snabbt*

Fatta så gammal man är när man haft mens i 20 år….

Jag orkar inte ens ironisera över det längre.

eller whaddafugg: jag orkar ALLTID ironisera över saker. Men efter 20 år borde man liksom ha lärt sig känna igen tecknen; man vaknar oförklarligt låg, och/eller brusar upp eller gråter för småsaker och/eller man blir låg och sen jävligt förbannad på en enkel sak och får en finnne och sen en till, och man undrar ÄNDÅ vad fan det är frågan om när man bara vill ligga ihopkrupen i soffan och somna på hans arm och leka ynk ett tag.

Men nej; man blir lika häpen varje gång. Eller trött och störd, för det finns inget som kommer så otajmat som mens.

Jävla kvinnoklet.

igår jobbade jag i några timmar på stället där skitnödiga kvinnan tyckte min ganeshamugg var ful.
Jag bävade verkligen för att jobba där för jag gillar inte det stället, men när jag kommer dit visar det sig att alla, och då menar jag ALLA, skulle iväg på nått seminarium och jag skulle sitta ensam där och svara i telefonen i fyra timmar.

Det ringde tre samtal.
Jag satt och skrev brev och drack automatnyponsoppa och hoppade till varje gång något lät. Ett tag skrev jag ner en novellidé som jag inte kunde spåna vidare på för jag skrämde mig själv. Harigt som fan. Och jag hade tänt överallt fast ingen var där, för det är ju läskigt att sitta ensam på okänd plats, det är som gjort för underlig besökare som jag släpper in i tron om att posten ska hämtas och sen är det rutger hauer som ber om lift och ens fingrar

…say no more….

Jag är kär igen. När jag var kanske 14 år bestämde jag mig för att det ultimata boendet för mig var ett hus någonstans där jag kunde ara i fred om jag så önskade, och med åren har jag varit inne och nosat på allt ifrån ganska stora enkla rum i stora hus till små stugor i skogen med en trädgård som måste bearbetas lite för att vänja sig vid mig och min egen natur.

Det är en lugn dag på jobbet. Jag hittade just ett drömhus någonstans i skåne, jag vet inte ens vart det ligger, men det högg till i mig när jag såg första bilden. Där är det. Där är jag. Mitt jag. Man kanske inte ska lägga ner drömmar i yttre ting på det sättet men jag vill komma hem, och jag gjorde just det.

jag vet inte varför jag inte kan sova längre, jag vaknar mitt i natten och ligger och vrider mig, försöker somna men börjar oroa mig för allt och ingenting istället, alla ”vad kommer hända sen” dyker upp. just nu oroar jag mig för jobb och pengar och min hälsa. hypertänkande big time och nu när jag kommit tillbaka till verkligheten blir jag lite störd på det för jag hade hellre sovit de där timmarna istället.
men det händer oftare och oftare att jag inte kan sova, därför har jag varit sjuk mycket längre än jag hade behövt, kroppen hinner inte ta igen sig.

jag drömde om svensk kändis inatt och hur han pratade om ett missfall han varit med om, han satt en bit ovanför mig och jag kände hur det föll tårar i mitt hår. Hans hår hade börjat krypa bakåt i pannan och var ljusare än jag trodde när jag såg honom på så nära håll, jag funderade på det Sen var vi på ett fik i en vanlig lägenhet som var dagis på dagarna; stolarna och borden färgglada och längs med väggarna stod det lådor med namn på barn.
Sen kom kändisens glada flickvän och vi pratade innan jag var tvungen att gå ut på en tom mörk parkering där de enda lamporna som lyste var långt borta till vänster.

Jag vet inte alls vad det kan betyda, däremot förstår jag nästa dröm bättre och det är sådana här drömmar som jag blir så orolig av även om jag förstår att de inte måste betyda nått som är ”farligt” – allt är ju en definitionsfråga, är det inte. Något som kan tyckas farligt och skrämmande först kanske i själva verket är det bästa som hänt en, eller det mest utvecklande eller…..
I alla fall så reser vi och är mitt i allt plötsligt i en bil, vår bil, och vi ska sova, sitter där invirade i täcken och ska till att lägga oss men parkerar mitt i korsningen.
Kan vi verkligen stå här? frågar jag D. Ja, säge rhan lugnt. Jag vänder och vrider mig för att se och tänker att ”ja, det kan vi nog, för även om folk ska kunna svänga in och ut här så står vi precis i mitten och blockerar inte vägen”.
och sen vaknar jag, orolig som fan. Antagligen är det inte jag och D som står i en korsning i vårtförållande, för vi skulle ju sova och kände oss trygga där, men det kanske är beslut som väntar oss om saker längre fram, när vi vaknat igen.
Jag orkar inte tänka på det där nu, måste äta frukost och släppa in besökarna som ramlar in här i sina uniformer och med resväskor. Jag har så svårt att tänka mig ett liv i resande och packad väska, för mig är det redan slutet på veckan, inte dags för möte och beslut.

och jag ser att Winnerbäck ska komma till malmöfestivalen nästa sommar. Jag gör den slutsatsen eftersom han spelar i malmö den 26 juli och spelar på mölleplatsen. Tid och plats för malmöfestivalen alltså.

Fan så mycket folk det kommer vara där. Härligt.

det skymmer ute och jag är redan på väg hem. allt i mtt huvud. På en annan sajt hittade jag ett ABC om mig själv som jag skrivit men aldrig lagt ut och när jag raderat hälften av dagböckerna där och gjort resten privata så tröttnar jag och skriver fånig lista istället. ibland kan jag verkligen tänka att jag måste till varje tings yttersta gräns för att få perspektiv; jag vilar i min egen tråkighet men blicken söker sig som alltid upp mot månens lysande skiva, och de andra lamporna på himmelen är flygplan på väg bort eller om de just vänt hem igen efter en lång dags färd

A får stå för affirmation, andlösheten och andetag, astma och avighet.
B får vara bedrövad bedårande och blogg
C blir celiaki, cyberfånge och ibland cepig
D får stå för Darling, drama, dröm, dumle och döden
E blir erfarenhet, eftertanke och enskildhet
F är fånge, fängslande, färger och fånigheterna, frihet, fåglar och författandet.
G lovar galenskap, gluten och gränsläs, grubblande och gudinneguden
Hblir hallon, halsduk, harry potter och hedra sig själv, himmel/helvete, hemlängtan, hoppfullhet och Heroes
I står för igelkotten, idioten och ironin, ilskan och integritet
J får vara Jaget, jordgubbsdaquiri, JA!, och jobb.
K får stå för klokhet, kunskap, klor och knasigheter, kraft, kram och kvinna
L blir ju Lena, levande, löften, lek, ljus litteratur och längtan
M blir möten, makt, märkligheter och mångsidighet, mystik, mask och Malmö. medvetenhet, mod och meningslöshet
N blir Nöppe, natur, nitisk, naiv, NEJ, natt och närhet
O står för oro, otröstlighet, ord och OH THE DRAMA!
P för paranoid, panteism, personlighet och pocket
Q…
R får vara rastlösheten, regn och road, religion, resor, raspighet och revolution
S för storhet, skratt, stolthet och sajko, saknad, skog och skrivande, storm, snigel och sorg
T för tur, trött och trohet, tacksamhet, taggig och tankar
U blir underbar underlig, utveckling och urmoder
V är vampyr, vacker och vandrarvild vandrarvilse, varm, vind, vovve, vänner, växa
X Xistens
Y för yoga, yvig, yta och yttrandefrihet
Z för zzzzz och sovande
Å för åstadkomma, återgående och ångest
Ä för ärlighet, äta, ändring och älska
Ö för övervinna, övergiven, önskningar och överleva

I helgen jobbade jag återigen med en av kvinnorna som varit länge på stället men som inte jobbade förra året(anledning: hon var i usa och träffade sin internetpojkvän, numera make) och även om hon är totalt rörig att arbeta med – vi har inte liknande rutiner alls – så funkar vi även om vi är för olika för att ha något att tala om.

Men jag har ändå tänkt att hon är okej sådär som man gör. Vi måste ju inte prata filosofi direkt, och hon läser inte böcker, vi pratar mest jobb när vi är på jobbet. Så hon har verkat vara schysst och trevlig i all sin virrighet
tills jag hör henne prata med en av de andra och de kommer in på politik och hon säger stolt att hon röstade på Sverigedemokraterna sist ”för de hade bäst syn på det här med invandringen”.

Och vart börjar man: dels tappade jag all respekt jag hade för henne och hennes varelse, och sen undrar jag lite om hon ens inser vad det är hon sysslar med: Hon gör uppenbarligen skillnad på invandring och invandring. Flyttar folk till Sverige från usa, england och tyskland så är det okej, men är de fransmän, turkar eller polacker så är de blattar?

Jag har bedhead. Receptionsbedhead. Gummisnodds saves the day.
Imorse när jag ramlade runt bland möbler och kläder i tvättpåsar(rena)och sneglade på klockan hela tiden för att hinna med allt så hade jag en känsla av [...], ett slags Alltinget, kosmos eller det mörka mellanrummet.
Närvaro, eller kanske jagets nyvaknande.

Jag fick inte ihop det på vägen hit; 50 minuters tänkande medan jag lyssnade på tom waits Long way home om och om igen.
Istället känner jag en längtan efter att sluka saker igen: böcker, läsande, jag vill lära mig saker, bläddra i böcker, skumläsa och säga aha, det visste jag inte! ibland. Jag vill lämna böckerna liggandes i högar och utspridda på stora bordet, märkta med hundöron eller lappar instuckna mellan bladen, kommentarer skrivna i all hast på en av alla de där blocken

för det känns som liv

men sen kommer han hem igen och det där leendet som räddar allting och håller om en, och jag tänker att kärleken, den har inte med det andra att göra, den ligger utanför gråten och dammråttorna och tvätthögen och hopplöshetsmagen

och när jag pratar med K igen skriver jag att jag inte vet vad det är som jag vill ska hända men
jag måste börja leta och genom att ta ett steg bortanför mig själv kan jag hitta
hem, eller i alla fall vägen tillbaka
för att upptäcka att jag aldrig varit vilse, aldrig tappat bort mig eller gått fel, det var bara tankarna som vandrade iväg och villade bort sig som ett barn på en stormarknad med för många tankeleksaker i för stora mängder

ni vet en av dessa dagar när man gråter över att man diskar igen och tänkte att var det såhär det skulle bli, jag känner mig döende, och något måste hända, något måste hända annars krymper jag, mitt hjärta ett russin och rösten stel
ni vet en av dessa dagar när man har alla måsten över sig men bara vill följa andra spår över snön och kanske mata ett underligt djur med godis för att se om det spricker fram blommor ur magen på det och en av dessa dagar när ansikten från förr slutat betyda något utan bara är ögon näsa mun som vem som helst och man känner lättnad men ändå sorg för att man är

här

och ni vet, en av dessa dagar faller det plötsligt regn istället för snö och man böjer sig ner för att sätta in sladden i väggen och minns plötsligt en sommardag i en båt tillsammans med sångerna man sjöng

där minnen blir till lösryckta ur alla sammanhang och faller över och in i en som vågor eller kanske andetag eller är det hård kall vind man minns då man stelnar till och minns solblänk och vink från bron och

dammråttorna vid sladden rusar iväg från en som egensinniga spindlar med mina fötter som universums gigantiska härskare som dundrar över golvet mot dem fly för livet och jag ser ner på mina strumpor och börjar nära gråta igen ska det vara såhär något måste hända men man vet inte vad

så man sätter sig ner igen och tar emot isen inombords som sin stora gåva eller är det ett pris

Som kommentar till mitt förra inlägg så städade jag just bland papper* och block** och hittade ytterligare två böcker som jag inte läst ännu. Det är den andra självkänsla-boken av Törnblom och Pilgrimsresan med Coelho. Jag hittade underliga pappersklämmor och flera kuvert som jag nog köpte i somras och…. damm

* papper som i ”Oj, ligger den där räkningen här, jaja, jag betalade ju påminnelsen” och det är lappar jag skrivit tre ord på och lagt undan och lappar med telefonnummer som jag inte känner igen och papper som förmodligen är viktiga och hamnar i en ny hög för att glömmas bort ytterligare. Jag borde skaffa mig nån slags pärm, eller ett arkiv till allt sånt och alla novellidéer och saker jag skriver på

** block, skrivböcker, små block, stora block, oanvända block, fullskrivna block…Pennor i alla färger och former, post-its, sudd, stämplar o s v. Jag behöver ett kontor.

I min tro om att jag inte har något att läsa hittade jag nyinköpta böcker i bokhyllan som låg för högt upp för att jag skulle se dem; och se på fan, jag har fyra böcker som jag inte läst klart och ytterligare tio som jag inte läst ännu.

Så när jag avslutat Mästaren och Margarita – det kan ta ett tag för jag tror inte jag tycker så mycket om den även om den har stycken som är riktigt snygga – och läst klart Anne Rices Armand – som jag lade ner efter sexbeskrivning – och läst de sista sidorna i Caroline Myss Kraftens osynliga väg så har jag följande böcker att läsa/sjunka in i:

Never let me go – Kazuo Ishiguro(läste början men språket är rätt stelt så jag läste vidare på Bulgakov istället)
Kvinnan med de vackra händerna – Hanne-Vibeke Holst
Emma – Jane Austen (har läst den men nu kostade den TVÅ kronor och jag kan ju inte lämna en fin billig bok på ett illaluktande antikvariat sådär. Den är på engelska dessutom. ”Att ta sig vatten över huvudet” börjar klarna betydligt för mig nu….)
Berättelsen om Pi – Yann Martel(den verkar trist men det var fyra för tre-pris och jag drogs till den så va fan…)
Ashimas bok- Caroline Giertz(började på den men nått kom emellan)
Frukost på Tiffanys- Truman Capote (visste inte att jag hade köpt den! Yey me!)
Rovfåglarnas tid – Elisabeth Nemert(tveksamt men hon har skrivit nått annat som jag gillade för flera år sen)
Flyga drake-Khaled Hosseini(vet inte varför jag valde den)
Saffransköket- Yasmin Crowther(Titeln låter så fin)
Ingen i världen- Hisham Matar.

Igår var det nån Kicki på radio (P3 populär kanske?)som pratade om sin nya chiclit-bok med krognamn från huvudstaden. Det lästes ur boken. Jag tyckte den lät som totalt bajs. Jag skrattade högt när jag hörde det, av ren häpnad.
Sedan sa hon med sin drogade stockholmsdialekt att nån Jessica på Elle hade sågat boken totalt och kallat den nått, jag minns inte vad men jag skrattade för jag tänkte att jag skulle kunnat omnämna den ungefär likadant. Var det ‘litteraturens soptipp’? Nå, roligt var det i alla fall. Men det fick mig att tänka på vad jag söker efter i en bok.
Och det är i alla fall inte handlingen ”X antal framgångsrika chica tjejer pratar knulla och killar på en krog i Hufvudstaden”.

Aldrig.
Har boken ett bjärt omslag med ett martiniglas på framsidan blir jag inte det minsta förvånad. Eller kanske ett par trosor slängda på parkettgolv intill sidenlakansbäddad säng. Wow, såspännandedenbokenverkarvara….

Jag har tappat räkningen på hur länge jag varit i gnäll-mode, 33 år?
Jag är sjuk igen. Hade till och meed feber igår kväll och inatt och känner hur den lurar på mig nu med.

Och jag vaknade för en timme sen och är redan uttråkad. hey, love it or leave it sicko

Jag hade hoppats jag var pigg nog att vara med på filminspelningen. Jag var med halva lördagen i alla fall, var sjuk i två dagar, jobbade två dagar i la reception och hade monstertråkigt(för jag hade inte ett skit att göra) och sen var jag på inspelningsplatsen och lämnade lite bröd där uppe i tisdags efter jobbet. Besatt? Jag känner mig väldigt engagerande just nu. Inte. Men det jag såg av filmen hos M såg finfint ut, det kommer bli en bra film. Och det är Ms fel att jag är sjuk för han hade födelsedagsfest mitt i veckan och han har KATT.

Katt + Lena = sjuk i tre dagar. Frasse må vara söt som fan men stay away from me Satans allergen på fyra ben

Så när jag blev varm och yr igår igen var det väl ingen större överraskning. Bara rastlösheten blev större, speciellt eftersom jag ville på stan idag och köpa den sista Harry Potterboken som kom ut på svenska igår. Men jag kan läsa den på engelska igen(för femte eller sjätte gången. Hrm…). Igår på P3 ville de prata med HP-fans men jag mailade inte ens för jag hade redan haft mina berömda femton sekunder i etern, dock som ett freak men ändock. Man ska ju inte pusha sin lucka har jag hört. Svengelska rular när man är halvfebrig föresten.

Ah, alla dessa dagar. Imorrn kväll jobbar jag igen, och hela lördagen. På söndag ska jag göra nått som jag inte kommer ihåg men det är nått som händer då. Jag saknar nästan mitt händelselösa liv, men bara nästan. Hellre att jag önskar mig energi att klara av allt som händer mig nu istället.

Men en sak känner jag att jag orkar i alla fall just nu: blogga störiga inlägg. Och baka bröd. Det låter jobbigare än vad det faktiskt är. Man häller ner mix i vatten och rör om, häller ut gegget i formen och sen måste man böja sig när man ställer in formen i ugnen och när man tar ut den. Jag tror jag pallar med det idag.

Jaha, det är så det är alltså: Mailade Christer i P3 om ”jag vet att det är konstigt men jag tycker faktiskt…”och jag har ju mailat dem typ hela sommaren. Flera gånger i veckan. Om Västerås, om Örebro, om Kumla när de haft att man ska berätta om olika städer.

Har de läst upp mina mail då?

NEJ!

Idag roade jag mig med att maila in om en mycket konstig sak som jag tycker om.

Då läser de upp mitt mail, ungefär två minuter efter att jag skickat det.
För jag är ett freak.

Så, Christer, är det så det ska vara alltså?
Hm.

Kan ju vara bra att veta.

jag är så jävla trött och uttråkad idag. nyss frågade nån ”blir det inte tråkigt att sitta ensam där i hörnet” och jag log och sa att det funkar för mig men jag vill sova, skulle jag dra in i nått av rummen och sova lite skulle ingen ens märka att jag varit borta: så lite har jag att göra idag… men nu har jag i alla fall lunch, sen ska jag nog skriva brev till helena eller nått, vad som helst som hålkler mig sysselsatt ett tag bortanför datorn

Att all publicitet är bra publicitet vet jag inte om jag håller med om. Det beror på vem som filmar eller intervjuar. Kommer det två clowner från nån lokal pajaskanal som inte vet vad de gör eller ens att de ska ljussätta när det är mörkt så kan det inte bli annat än dåligt. De bad honom fippla med fingrarna och stampa med foten, och vi skrattade efteråt åt hur tragiskt det egentligen är att det kommer klippas ihop som om han gör det samtidigt som han pratar, som om han är ett hyperaktivt sajko. Clownerna ställde dessutom de mest korkade frågorna och bevisade alla närvarande om sin egen okunnighet och enfald*.

Han var trött och lite arg när jag mötte honom. Han hade haft en mindre bra dag, parkeringsböter, visserligen bara på 300 kr men ändå, och sen intervjun med de två clownerna från tv och bemötande från nån kärring som ville agera evil skolfröken genom att trycka ner honom till något mindre vetande, och ciggen hade tagit slut mitt i allt och det är en vecka till pengarna och på hallgolvet låg ett brev från arbetsförnedringen om att han blivit avanmäld för att han missat ett möte veckan innan.

Men det är inget som inte går att fixa med god mat och lite vin på restaurang framåt kvällen

*Enfald är nog dagens ord.

Nu är nån kristdemokrat och nosar på abortlagarna igen.
Och nej, jag är inte arg på det här för att han är man. Det har inte med saken att göra, men bara någon som inte har varit gravid eller kan bli gravid kan komma och säga att ”Adoption är att föredra framför abort”.

Det handlar inte om barnafödandet, innan tiden för abort gått ut är det ett foster, inte ett barn.

Det handlar om att man, när man tvingats gå gravid tiden ut, skulle må sämre psykiskt och ha svårare att lämna allt bakom sig än om man kan göra en abort i någon av de första veckorna.
Det handlar inte om barnlösa par som inte kan få barn; det är en helt annan diskusison. Man väljer inte att behålla sitt barn för att sen lämna bort det till någon annan, tar man det stora och ganska svåra beslutet att behålla det är det för att man känner att man själv är redo att ta hand om det, inte för att man känner sig stark nog att gå igenom en livstid av ångest och undran över hur barnet mår hos sina adoptivföräldrar

Det handlar alltid om frihet att kunna välja och att inte bli utnyttjad av systemet som en maskin för barnafödande. Kvinnan är, tro det eller ej, inte på jorden för att försäkra sig om att mänskligheten överlever. Kvinnan är tro det eller ej, inte heller på jorden för att agera knulldocka åt kåta män eller redskap i diskussioner om luftslott som hysteriska kristna ibland blåser upp när det passar dem. En kvinna är inget redskap som män har för att kunna samla sperma i för att bespara sig kletet, inget man runkar inuti efter behag.

Efter mina två missfall vet jag att jag ändå skulle göra en abort om jag tyckte det var rätt för mig just då.
För det är mitt val. Alltid mitt egna val.

(På aftonbladet kvinna pågå f ö r en s k diskussion om det här mellan tre fyra personer och jag tenderar att hålla med de två tjejerna om att Zet är något…enfaldig.)

Jag minns inte längre vad jag tänkte när jag stod där.
Det var kväll, jag var på väg hem, trött och bara aningens berusad. Senare så skulle jag känna hur jag skakade igen, sådär som jag gjort de senaste dagarna och jag visste inte om jag vågade kolla upp vad det berodde på, eller om jag skulle ställa mig upp och möta det med öppna ögon; det kanske inte hände för någots skull alls.

Bilar passerade hela tiden men bussen var sen. Alla som passerade betraktade jag med misstänksam blick.

Innan jag gick kom Johan dit med flickvän och elefantöl. Det snackades om glögg, skulle man värma den eller dricka den kall.

När D ramlade in några timmar senare har jag somnat ifrån lampor och hunnit drömma en dröm om bruna och rosa blommor

Den sista tiden har jag fått underligt många träffar på mitt inlägg om fula katter.

Nu när det började dyka upp minst sagt patetiska kommentarer om att katterna inte är fula och att de också har känslor (!) så stängde jag av kommentarsfunktionen, nån jävla måtta får det vara med patetiska klyschor: Skolorna borde verkligen inte låta hysteriska elvaåringar husera oövervakade på nätet. Det här är min blogg; JAG tycker katterna på de två bilderna är fula som stryk så då skrev jag det. Vill ni prata om att katter är söta och har känslor så skaffa en egen blogg och lägg ut egna bilder, I really don´t give a fuck.

Och så kan ni vara mer uppmärksamma på era svensklektioner och lära er att stava.

Kan det bli en mer könsbaserad fråga, det här vaccinet som kan ges mot livmodercancer men som kostar så mycket att det kan komma att bli en klassfråga?

Låt mig tänka högt såhär: Hade det varit män som varit i riskzonen för kuk-cancer hade det aldrig ens varit snack om att det vaccinet inte skulle ges till alla pojkar redan vid födseln.

så det så.

Hah! Folk är så lätta. Taggar man ord som fuck, knulla eller bimbo så får man fler läsare. borde man istället för att driva med det tänka på hur KÅTA folk verkligen är, och varför sex och tillfredsställelse har så stor plats i folks liv.

Som jag ser det så handlar det om chakran med. Sex ligger i rotchakrat, det som grundar/jordar en.
Ovanför det ligger det oranga chakrat för kreativiteten. Det är där man hamnar, rent fokus-mässigt, när man kommer på att sex är mer än bara utlösning.
Det är en slags tom hunger man jagar där

Själv är jag en sucker på grönt numera, hjärtchakrat. Den enda färg jag inte är överens med just nu är, föga förvånande eftersom jag vägrar lyssna, lila och vitt. Hellre drunknar jag i turkost, orange, rött och grönt och nån slags guldaktig nyans av brun. Blått är jag inte heller överens med, intuitionens färg.

Kanske för att jag inte orkar falla igen, vem vet. Eller, jag vet, men vägrar ändå.

Alla dessa tankar om färger gör mig hungrig: återigen en motsats till lila.
Jag borde verkligen börja meditera nu. Fast jag bär i alla fall min ametistring. Det borde ju betyda något.

Ibland när klockan tickar på lite för snabbt kan jag känna sorg över dagen som passerat: var det något som jag skulle ha lärt mig, missade jag något storslaget avgörande. Var det andra platser jag skulle ha varit på?

kanske är jag saknad någonstans, i tillstånden och tankarna. kanske var det jag som skulle hälsat på där men han den andra hann före

hur ska man veta

över det här inlägget hos Onekligen/Lisa och nu vågar jag inte ens gå in på www.kissthisguy.com och läsa för jag har ont i halsen av att pip-skrattat så länge nu, och jag kommer snart explodera igen, det krävs inte mycket alls nu för att jag ska fortsätta skratta sådär tårögt härligt och högt.

Det är lite jobbigt att skratta, jag blev helt matt.

Jag måste faktiskt skriva om bloggdöden, speciellt när den drabbar en genom närstående bloggare. Ozzy bestämde sig i helgen för att dumpa sin blogg och… ja, jag vet inte, skaffa sig ett liv kanske. Nu tor jag inte hon kommer vara borta så länge men jag är ändå chockad att en sådan strålande stjärna på denna annars så mulna himmel bestämmer sig för harakiri.

Kom tillbaka, du skriver inte bajsigt, och gör du det är det just bajset vi älskar. Shitlovers som vi, dina läsare, är. *hahaha*.

Samtidigt förstår jag henne. Jag funderar ju dagligen på att skita i det här och göra nått annat, nått som känns lite mer… vettigt. Skriva på boken, skriva riktiga brev till folk istället för mail, kanske jobba lite?

För att skriva blogg är ändå tomhet, en illusion. Och tids nog så faller man igenom alla luftslott.

I kategorin ”Röster som inte låter som människan ser ut” vinner nog P3s Mattias Lindeblad som man även kan se här.

på Fejjan är jag sjukt road av att skicka hatching eggs. Och så snart jag skickat dem glömmer jag till vem jag skickat vad och måste in på folk sidor efter ett tag för att kolla vad de fick.

Alltid hittar man nått att roa sig med.

och jag har funderat på det länge nu men jag kommer faktiskt inte på fler högstadiekompisar som man kan söka på. De har väl gift sig antar jag. Och som M uttryckte det ”det är väl bara vi två gamla nuckor som är ogifta” som om det skulle vara ett misslyckande.
Jag hade inte funderat så mycket innan, men det kanske är hon som tycker det är lite av ett misslyckande? Jag har inte frågat, kanske ska göra det, men hon trodde nog att hon skulle ha träffat nån vid det här laget, vara gift och ha barn, inte leva i ett förhållande som hon inte vet varför hon stannar kvar i.

Och det här leder mig in på ännu en sak jag tänkt på: Är det i tiden 2007 att fler är singlar högre upp i åldrarna, eller var det lika vanligt för 40 år sen med singeltjejer som är 35 och barnlösa?

Ligger det i tiden att vara kräsen? Eller snarare: Ligger det i tiden att inte nöja sig med någon utan att hellre vara ensam än olycklig med någon som är fel?

men sen orkade jag inte göra det, men visst blev det ändå en rätt schysst rubrik?

Jag sitter på jobbet idag och jag vet inte varför jag jobbar eftersom den ordinarie receptionisten är här idag med, inte här i receptionen men här i huset. Det är väl saker bortanför receptionistjobbet som hon måste göra, sen skulle de ha ett möte.
Själv har jag fått ett ex ac tidningen Konferensvärlden som kallar sig ”Sveriges största tidning om möten och konferenser” och jag kan inte låta bli att tänka GET A LIFE. På framsidan är richard sjöberg. Första året han var på teve tyckte jag han var sjukt snygg men hur länge sen är inte det egentligen. Nu är han mer sliten och ganska uttjatad. Tvålfager(och nej, det är inte ett positivt omdöme längre…) och säkert trevlig men va fan, han är snart lika uttjatad som Timell.

Vilket inte helt osökt för mig till tevehallåorna på tv4:

Killen som tidigare skötte nått taskigt spelprogram på nån kanal och ser ut som en blandning mellan Gollum och blond flaggstång, han är okej. Jag förstår att han tog jobbet på taskiga spelkanalen först och sen tog sig till fyran. Han ser lite ut som en alien men jag stör mig inte på honom det minsta.

Men den här nyare blonda TVÅLFAGRE killen som visar sig heta Niklas och som alltid står med händerna i fickorna, vaggar fram och tillbaka och lägger huvudet på sned för att vara pojkgullig: Vad är det för fel på honom. Kan han inte stå rakt, hålla händerna på sidan av kroppen, le utan att se ut som om han vill knulla sveriges befolkning? Varför måste han stå och vagga, varför måste han ha huvudet på sned hela jävla tiden?

Nej, när han kommer i rutan byts det kanal fort som fan hemma, misar hellre början på programmet än ser honom.
D avskyr honom. Jag tycker mest killen är störig och borde jobba som croupier istället. Och när jag ser bilden av honom på salong k-länken så ryser jag av obehag, på riktigt.

SAMTIDIGT tänker jag på alla de där människorna som dagligen mailar till teve för att berätta vad de tycker om allt och alla, och nu är jag en av dem, dock utan mailet. Hah. Nej, jag hade inget annat att göra med min tid just när jag skrev det här.
Och: Jag har en hel del att säga om TV4s moral, moralpanik och lystnad, men de visar Heroes, Lost och Tredje klotet från solen så jag håller tyst lite till…

när jag kommer hem ska jag skaffa mig ett liv.

* Tidsrapporten för v 42. Om jag ska jobba imorrn kan jag lika gärna göra allt det där andra med, pappersarbetet.

nå, det löser sig(sa kärringen som sket i slasken).

Nu vet jag inte hur sajten är annars; men den här listan var så rolig att jag måste länka till den och fortsätta läsa den när jag kommer hem.

eftersom det är extremt lugnt här idag och jag vette fan vad jag egentligen ska hitta på fram tills halv fem så rensade jag min inbox på allvarsmailen och spelade spel och nu är klockan efter tre och allt det där som jag har i huvudet, som jag borde skrivit ner under dagen kommer jag inte skriva ner här av flera anledningar. Jag tänkte bland annat på det där att människor som känner sig maktlösa på vissa plan istället ser till att ha kontroll på de plan i livet som de kan ha lite makt över.

och det stämmer så bra in på vissa saker och människor och situationer: de där som håller hårt hårt om sina små liv och inte vill släppa taget: är de egentligen maktlösa, eller har de gett bort sin makt till andra och sen när de märkt att de börjt falla så måste de hålla fast i det lilla som de har kvar?

Ja, jag tror det är så, och det har även att göra med att jag smsade D tidigare dag och bad honom att inte ta över en grej jag måste göra även om han skulle hinna det bättre än jag, och det handlade om det där med makt: Man vill behålla det lilla man har kvar, för att inte helt vara ute ur leken, för att inte helt räknas bort och hamna under isen.

För som jag ser det är jag uppenbarligen överflödig, och all den där potentialen som jag har kommer inte i ljuset, inte den här gången. Egentligen borde jag bli skitförbannad på det; jag blev överflödig för att andra tar mina sysslor utan att ens tala om det för mig, när andra ber mig göra saker men sen gör det själv som i tron att jag inte klarar av det, och så vidare.

Så det är inte jättekonstigt att man inte är så sugen på att engagera sig mer, inte jättekonstigt att man heller stannar hemma när all info om saker sker över ens huvud och man är den sista i ledet som får veta.

men snart, känner jag, snart sprängs det: Jag tål inte att bli överkörd på det sättet, men det tar kanske lite för lång tid innan jag säger till. Man kan inte ta hur mycket skit som helst.

Men annars mår jag rätt bra. Fick mer jobb här på stället som jag inte skulle vara på mer än till slutet av sommaren, och de som skämtar om att jag aldrig kommer komma härifrån ”för det gör ingen” gottar sig när jag säger att jag inte har tre dagar kvar här utan kanske tre veckor sammanlagt.

För länge sen blev jag utmanad men NU tänkte jag ta itu med det:

8 saker som jag aldrig skulle få för mig att pröva på.

1. Att äta snigel, insekt eller hjärna, ruttna eller mögliga saker

2. Döda nån.

3. Strippa offentligt.

4. Pierca mig i underlivet eller bröstvårtorna(say no more…)eller sätta stålkulor under huden(Öggly!)

5. Leka med skorpioner, giftspindlar och giftormar(nån måtta på att utmana ödet måste det väl finnas)

6. Foppatofflor

7. Kopiera min röv eller mina bröst: Behöver jag ens påpeka varför?

8. Ehh…återkommer när jag kommer på nått mer

Hm. få se nu. Jag skulle testa bungyjump, fallskärm och underliga resemål, att klättra i berg och ha håret i konstiga frisyrer och färger(men jag ids aldrig), jag skulle dyka med hajar och valar och delfiner om jag fick chansen, skulle till och med suga snor ur sjuk bebis om det krävdes för att bebben skulle bli bättre men jag vill inte tugga på slemmiga saker som hjärna, ögon och sniglar. Jag skulle testa att gå på glödande kol(för det ska tydligen inte vara så varmt så kvittar det väl)och jag har testat snus och cigg och spritformer som varit minst sagt vidriga(jag menar; Bloody mary: Eeew!). Jag är kräsen som fan vad gäller saker att äta så det skulle bli en lista bara det, men det känns lite för enkelt. Samma sak med ställen man inte vill jobba på eller saker man inte vill jobba med.

Så nu utmanar jag de få som läser det här att spåna på en egen lista och gärna skriva den i kommentaren, och jag är rätt säker på att jag kommer få fler uppslag av det(det här är alltså mitt sätt att säga HJÄLP! Jag kommer inte på nått mer eller nått som är sådär PK eller klokt eller roligt. Kan jag skylla på att jag är trött?)

Fredag och allt jag skrev nyss försvann när jag kom åt den här scrollknappen. Störigt, men nevermind that nu. Jag sov knappt nått inatt(igen, och jag vet inte ens vad det beror på)och pimplar kaffe för att hålla mig vaken. Jag höll på att somna på transporten hit imorse och kunde ha hamnat långt ifrån min vanliga hållplats men lyckades hålla mig vaken; Det såg säkert skitdumt ut, ni vet när man sitter där och verkligen försöker spärra upp ögonen men inte lyckas utan nickar till då och då och verkligen kämpar för att hålla sig vaken. Lite sådär som småbarn sr ut när de somnar mitt i maten och vickar framåt, rycker till och vicker framåt igen.

Igår gick jag in på en bokhandel igen för att testa. Sist jag var där hittade jag inte en enda bok jag ville köpa och hela min världsbild förändrades med ens. Men igår köpte jag fyra pocketböcker- När jag kom hem hittade jag ytterligare sex stycken högst upp i hyllan som jag hade glömt att jag köpt, plus en inbunden historisk roman som jag köpte för två spänn på loppis i Jönköping, så nu har jag elva olästa böcker i hyllan, plus Anne Rices ”Armand”(som jag just då inte ville fortsätta läsa för det var nån gaysexbeskrivning där och i mitt huvud blev bilden av sprutande pojksperma över vampyransikte aningens för mycket eftersom jag vill ha mina vampyrer på annat sätt)och ”Mästaren och Margarita” som jag snart läst ut men som jag egentligen inte ens tycker är så bra mer än att den är lite rolig i all sin rörighet.

men det är vardagslycka; det där att hitta olästa böcker eller ta en klunk vatten när man är törstig, eller att hitta godis långt bak i skåpet när man är sugen på det: den lilla lyckan. Fortuna minor.

och på tal om lycka och sperma har jag hört just Fortuna minor användas som omskrivning för utlösning.

Ett bra sätt att göra sig själv illamående trodde jag ju skulle vara helt andra saker, men efter att ha varit på bibblan en stund idag och letar efter bilder på vissa inre organ så mår jag nu illa som fan. Inte av de tecknade bilderna. I medicinska läroböcker är inte alltid bilderna tecknade så mycket som direkta foton av människor, och deras organ, som nog inte levt på några dagar

och de där bilderna ligger kvar på näthinnan nu.

Jaha, här är man borta från nätet i två dagar och när man kommer tillbaka har det hänt typ… ingenting. Bah. Det är sol ute och jag ska ut i min ”nya” jacka och ge uttrycket Michelingubbe ett nytt ansikte. Eller jag ska i alla fall till bibblan och leta efter en hjärna. Sen tänkte jag låna nått att läsa, nått jag aldrig läst förrut och inte velat läsa för att författaren varit en idiot, som typ Arn-böckerna, nu när folk tjatar om att de är sååå bra. Så måste jag ju läsa dem för att kunna fortsätta mina dissningar. Ty jag är en bitter och cynisk människa som gärna vill fortsätta vara det. I alla fall ibland. Men ärligt talat så är jag sjukt sugen på att hitta en bok nu, en som hugger tag i en och sitter kvar och skaver mjukt länge länge. Och så bitter är jag inte ändå, just idag mår jag rätt bra och så snart jag fått frukost kommer jag bli ännu trevligare. Halleleluja.

Vi var tvungna att åka till Kumla för att byta vinterdäck. Den resan innefattade snö, lite mer snö, skitkalla vindar och halka som vi slapp råka ut för, en jävla massa långtradare från en massa olika länder(den från Slovenien var snyggast i svart och silver)och Gränna, där allt är ÄKTA. Ja, det blev ett skämt för efter fem meter in i Gränna ser vi att alla hävdar sig ha de ÄKTA polkagrisarna, så när vi läser ”däckbyte” på en mack måste det ju påpekas att det är ÄKTA däckbyte det rör sig om.

Nå, jag antar att man var tvungen att vara där för att tycka det var roligt. Vi köpte i alla fall en påse rödvita till mams och paps som present.
Men vem är Amalia som finns på varendra Gränna-skylt? Var det hon som började med polkarisarna?
Nevermind that bajs nu: Vi brukar stanna till på olika ställen på vägen bara för att kolla in olika städer och hålor. Så i tisdags stannade vi i Markaryd.

Vi gör inte det igen.

Ljungby var däremot rätt gulligt på nått småstadssätt. Alla städer som jag kan kissa gratis i är bra städer.

äh, hinner inte sitta här just nu. Men efter att ha träffat vovven hemma hos mams och paps har jag hundabstinens igen. Och promenadabstinens. Promenad ska nog bli mitt nya knark. Just nu ska jag knarka frukost, och sen böcker. Imorrn jobbar jag igen.

och nu efter lunch skrattar jag mig tårögd åt det här: och några sekunder senare det här.

vill de göra, den här härliga ”överheten” som svenskarna är så rädda för. Nu vill de begränsa människan och friheten ytterligare genom att eventuellt skapa en lag där det blir förbjudet att filma eller fota i smyg.

Vad blir det härnäst? Snart måste jag be min mamma om tillåtelse att nämna henne i ett samtal med en vän? Snart måste jag skriftligt begära att råka snudda nån i kön på Ica, av rädsla att kanske inkräkta på hennes integritet och rörelsefrihet?

Så okej, att bli smygfilmad när man har sex är väl inte så jäkla kul. Jag menar: vem fan vill egentligen se sig själv knulla? Man ser ju verkligen skitlöjlig ut.
Och alla vinklar man ser sig själv på, och hur ens röv plötsligt ser ut som ett bajshål och inte en söt stjärt. Nej. Där går fan gränsen.

Men allvarligt; måste begränsingen – för det är inget annat än ännu en kränkning av yttrandefriheten. Och jag sa redan för flera år sen att det skulle komma fler lagar som skulle begränsa svensken yterligare till man sitter i situation ”1984″ och längtar ut, längtar efter en revolution som borde skett redan 2004 – gälla även fotografering. För där blir det ju lite svårare.

För som det är idag: Vill man inte vara med på kort: tufft skit, håll dig undan så snart du ser en kamera.

Och tycker folk på allvar att det är OKEJ att bli filmad i bankomaten, på alla affärer, torg och bussar, busshållplatser, på sitt jobb, i hissar, banker, vara ständigt övervakad men inte bli fotograferad av en människa på stan, med kamera, som man faktiskt kan se och undvika?

Så det är okej att bli konstant betraktad så länge man inte vet det. Så om man blir smygfilmad men inte vet det så är det inte ett integritetsbrott. Det du inte vet något om har du ingen skada av? Hur ska det gå för turismen då? Flickr skulle konka på nolltid, folk skulle stämma varann till höger och vänster.

men det är visst samma sak nu när man ska ha en åsikt om vad som helst.

För det är tydligen även integritetskränkande att tänka själv och vilja vara fri att göra vad man vill så länge man inte skadar en annan människa.

men hell yea, jag kan bli psykiskt skadad av att någon fotar ett torg och jag råkar gå över det samtidigt.

hell yes. Grejen är ju att jag misstänker att om jag skulle stämma nån för det så ÄR jag redan psykiskt skadad.
Ungefär som lagförslaget i sig.

Någon sa att ”Bara för att du slänger soporna så betyder det inte att de försvinner!”.

Med utropstecken.

Shit asså. Allvarligt?!

Åkej, jag är gammalsomfan och hängerintemedalls men den här nya låten på radio har text med ”Rör på gröten!”.

Vad fan menas med det egentligen? Gröt? Det är ju frukost!

Äh, jag HAJAR inte, helt enkelt.

genom att ge miljötips idag. Jättegulligt av dem men hur kommer det sig att de inte samtidigt säger till folk att tidningen i sig är miljöförstöring?

SLUTA LÄS GRATISTIDNINGAR är en alldeles utmärkt miljömedvetenhet.

men nyss sa de på radion att en undersökning uppskattar maskandet på jobbet till ungefär en o en halv timme om dagen bland folk vid datorer; att det är lätt att man surfar på arbetstid.

Ledsen men jag skrattade åt det, för vissa verkligt sega dagar här i receptionen känns det som om ”en och en halv timme” är ungefär den tid vad mina sysslor sammanlagt tar.

och jag vill SOVA

men näe, nu ska jag duscha och gå och jobba halleluja som fan.

bloggar börjar bli ute, är inte det lite skönt ändå?

Återigen jagar jag lycka på stan men stannar till inne på en bokhandel, förfärad över att jag faktiskt inte hittar nått jag vill läsa på stört(två böcker ska jag köpa när de kommer på pocket dock)och för att jag var tvungen att ge mig ut där bland de där människorna, som ger mig lite lätt panik, för att inse att lyckan inte ligger där bland diskar och hyllor utan någonstans i magtrakten och väntar på att poleras upp och lysa igen

och jag tänker att jag kanske fortsätter försöka för att jag ska känna mig som en av dem, eller för att jag ska känna att jag kanske passar in men chai latten jag dricker gör mig illamående och på vägen hem märker jag att det som gör mig verkligt glad där och då är en hundvalp som gläfser och ett barn som lyckligt får tillåtelse att hoppa i en vattenpöl

Okej, det kanske är skitlarvigt, och jättefånigt och fan vet allt, men så sa nån bara helt apropå att h*n inte läser min blogg längre, fast jag trodde h*n gjorde det och riktat en del inlägg åt det hållet för att jag i min ENFALD trodde det skulle uppskattas, men då har h*n inte ens läst det!

och fan om jag inte blev riktigt jävla ledsen av det.

Jag pratar dejtande med en kompis som inte dejtar alls och inte vet varför.
En annan vän till mig dejtar men i slutänden blir hon alltid kompis med killarna; för det händer inget mer sen. Det är roligt och snack och tittande av film och ingen gnista, lust och när de undrar vad de gör för fel och varför inget händer så vet jag inte vad jag ska säga mer än: Tålamod. Han dyker upp, jag lovar.

För jag tror det på allra djupaste allvar: Kärleken kommer. Kanske inte i formen du väntat dig, eller på sättet du drömt om.
Men den kommer att komma. Till den ena vännen säger jag att saker måste hända först, hjul måste snurra. Han är där nånstans men dörren mellan er är inte öppen nu. Han kanske måste inse att hans förhållande inte funkar, eller så är det hans respektive som ska komma fram till att hon måste vidare. Han kanske måste leva på ett visst sätt nu för att komma fram till motsatsen, och därefter kunna röra sig mot sitt nya Jag och där träffa dig.

Saker måste ske först; hjul måste snurra, kuggar i form av skeenden, människor och tid måste haka i varandra och lämna varandra igen utan saknad och spår. Dörrar måste stängas och öppnas igen, saker måste sägas och beslut måste fattas.

Men sen: när insikterna fallit på plats, om en dag eller en månad, och fötterna börjat vandra av sig självt;

Det är då han är på väg.

Morgonen började ju så lagom händelselös och jag tänkte att jag skulle blogga en massa men så kommer A med fet pärm som ska kopieras och nu är klockan halv elva snart

men jag kan i alla fall skriva att jag såg Ratatoille igår, hur den nu stavas, men jag menar såklart FILMEN.

Jag ÄLSKADE den. Den var rätt enkelt och väldigt tydlig och så, men jag skrattade en massa, jag skrattar visserligen åt allt, och ropade då och då ”men han är ju så sööööööööööööööööööööööööööööt!” och menar såklart huvudpersonen, F´låt, huvudråttan, och ALLA mänskliga karaktärer ser ut som franska skådisar. Jag lovar! det är jätteskoj. Betjänten på restaurangen ser ut som Jean Reno, t ex.

och råttbebisarna är så söta att jag vill klippa ut dem och hänga på väggen. Men det ska jag inte. Men ändå.

så allvarligt, se filmen. Den är rolig, den är rätt given men ändå: rolig.

Jag däckade halv nio igår för jag hade feber och var allmänt matt/seg/yr/sjuk/ämmlig, vaknade kl tio imorse och är ruskigt pigg fast på ett sjukdomslikt sätt, d v s när den här energin tagit slut kommer jag däcka igen för att jag är sjuk och inte kan fatta det och agera sängliggande. Men idag måste jag ut och köpa skor för det är höst och tygskor versus regn är ingen höjdare, och jag ska färga håret igen fast aningens mörkare(och imorrn vaknar jag väl av att kudden kliar av allt hår som jag tappat men vaddå, det finns ju huvudbonader till att dölja sånt)och D ska jaga saker till filmen och jag vill tydligen vara sjuk i några veckor till så jag ska ut i blåsten och se hur många minuter det tar innan jag får ont i halsen igen.

['Ämmlig', som kanske stavas 'emlig' med, är nått ord jag snappade upp medan jag bodde i Västerås. Det ska tydligen betyda nått mellanting mellan sjuk och hängig och lite sådär tyckasyndom-ish. Om man är lite på väg att bli sjuk eller om man är lite låg för att man råkat ut för nått trist så är man emlig/ämmlig. Jag vet; det är ett skitskumt ord. Om man satt och såg lite låg ut kom det nån och frågade om man var det. Ordet som jag inte vet hur det stavas. ]

annars: jag tror jag ska börja sova lite mer per natt. Jag drömde hur mkt konstiga saker som helst men fan, det är skönt att känna att man faktiskt HAR sovit ut på riktigt. Japps, ikväll ska jag somna tidigt igen. Imorrn jobbar jag. Tills dess ska jag komma på saker jag kan laminera med. Dumlepapper och annat skräp, allt för att få känna den där lukten av varm plast och se hur det matas genom maskinen. Halleluja, jag är ett freak.

och det fladdrar förbi en tidningspappersstjärna i gult, en turkos på hjul som vinglar runt i en skrivarlusttillvaro, och en annan som på cirkus, en torr dammig stjärna med påmålat leende