ibland vill man bara vråla fram ett NEJ helt utan anledning.
det känns lite som om man är i trotsåldern och ska lära sig säga ifrån
och eftersom det inte gick så bra då – det krockade med att man skulle vara en söt liten flicka och duktig och allt det där kräkset som man fick lära sig är att vara flickatjejkvinnatant – så säger jag idag NEJ.
NEJ!
nej.
NEJNEJNEJ!
