Jag har den varmaste känsla av att vilja ut i skogen, den där sköna friluftsdagskänslan man kunde ha i skolan när man traskade runt i stövlar och regnjacka och satt på en sten och drack choklad ur termos och tillsammans med de andra i klassen klagade på att vara i skogen fastän man i hemlighet älskade det för det är nått med att ha termos och mackor invirade i papper och plastfolie och det är nått speciellt med den där röklukten som blandas med våtaskogslukten och de där dämpade ljuden av andra människor en bit bort, och steg mot trädens rötter och stenar. Kanske en hund som skäller och springer runt till alla för att hälsa och sprida hundhår som fastnar på vantar och byxor innan den far runt och tigger av mackor och matlådor och det luktar kallt och kaffe och choklad och prickigkorvmacka och stilla ruttnande löv
- "Och dagen kom när det var farligare att förbli i knopp än att slå ut i blom"
-
Möt mig på vintergatan, med vingad själ. Den som är först den väntar, så ses vi där
-
Senaste kommentarer
-
Senaste inlägg
1356
Arkiv
- juni 2009
- maj 2009
- april 2009
- mars 2009
- februari 2009
- januari 2009
- december 2008
- november 2008
- oktober 2008
- september 2008
- augusti 2008
- juli 2008
- juni 2008
- maj 2008
- april 2008
- mars 2008
- februari 2008
- januari 2008
- december 2007
- november 2007
- oktober 2007
- september 2007
- augusti 2007
- juli 2007
- juni 2007
- november 2006
- juli 2006
-
LÄSER JUST NU:
Etiketter
ångest allergi böcker blogg bok choklad död feminism film glad glass höst hunger hus jobb jobba kärlek läsa liv Malmö musik nostalgi ord oro ozzy påsk prylar rädsla rastlös rolig roligt skräck skriva skrivandet sol sommar sommarjobb sorg stress Sydsvenskan tanke telefon tid trött VärnhemSidor
Meta
I min barnutflyktsvärld var trenden kalla pannkakor och varm oboy. Konstig kombo. Men jag älskade skogsmulle.
Ej att förglömma saften i sirapsflaskan.
andra hade kalla pannkakor, jag fick det aldrig eller så ville jag helt enkelt inte ha det. Men jag fick alltid en chokladkaka med mig i väskan på utflykterna, för extraenergi som mamma sa, fast jag käkade det givetvis som godis. Och man jämförde alltid matsäck med alla andra och avundades en del.
Jag fick aldrig sirapsflaska, jag fick be om en nån gång för att jag ocks ville ha en. Istället hade jag en ganska stor sån där flaska med plastslang man drack ur, som jag vann på nått lotteri på nån marknad, och den använde jag till den gick sönder. Den läckte så man var tvungen att ha den stående. eller i påse. Ibland kom det myror.