mitt huvud lever sitt eget liv idag och jag, uppenbarligen splittrad, betraktar det hela en smula misstänksamt. Jag drömde om T och nån konstig bil och att han hade nån stor lite lufsig kompis som ville gå bakom mig och säga “hubba hubba” för att han gillade breda arslen (!!) och vi gömde oss lite igen för några män i svart(igen) och när jag sen vaknar och håller mig vaken tillräckligt länge för att se mig själv i dörren just innan jag ska kliva av transporten ser jag att jag har mittbena och det är där huvudet lever sitt eget liv: “Jag tycker inte om mittbena, inte på mig själv i alla fall” och genast får jag svaret “raka bort den” vilket i sin tur leder till en bild av mig själv i nån slags lång munkfrisyr med en bortrakad mittbena. I mitt huvud är det verkligen skitsnyggt. Inte. Så jag flinar till och döljer ansiktet i halsduken och kommer dra handen genom håret så ofta idag att jag kommer att bli trött i armen.
annars: hårspännen.
Jag saknar hårsnoddarna som pajade hela håret men i alla fall höll det borta från mitt mycket hårstörda ansikte. Nu fnyser jag irriterat bort det istället.
man kanske skulle svälta sig(jag minns inte hur man gör längre, jag minns bara hungern och mattheten) och bli sådär snyggt spetig(nån underlig dialekt för “spinkig”)och raka av sig allt istället. Jag har aldrig vaknat med ett 24 timmars stubb förrut. Inte på huvudet i alla fall.
