Lalala, Lena ska ringa, Lalalaaaa, gör te, hämtar vatten, lalalaa, lyssnar på musik på låg volym, lalalaaaaa. sätter sig på golvet vid telefonen(a k a ´provisoriskt skrivbord) lalala… ska ringa sponsorer. lalalala.
telefonen stendöd.
död.
mutter mutter mutter, Lena reser sig igen, djup suck, kollar urtaget i väggen, mutter mutter, det har lossnat igen.
lalalaaaamutter, leta skruvmejsel och dra lampa till väggen, mutter mutter, skruva pilla skrika, bli dammig, mutter mutter
inte bryta av trådarna för då måste man dra telefonen genom garderoben och garderoben är läskig och spindlig(otvivelaktigt)
Lena muttrar, skruvar, muttrar, skruvar.
tröttnar slutligen och tejpar ihop skiten när sladdarna möts och telefonen låter tuuuuuuut. bra telefon.
lena ringer bo åke petersson och allt säger SPRAAAAAK SPRAK SPRAAAAK, Lena säger VA? Förlåt, jag hörde inte? och sitter blickstilla medan Daniel i butiken kopplar vidare, sprak sprak
Lena ger upp och gör mer te och äter macka i tre sekunder innan hon tänker HELVETE HELLER! och ringer igen. charmigaste rösten, förklarar och frågar men vill bara sucka och säga
Hörru Bosse lilla, gimme monetas!
