Jag vet inte vad jag ska börja med. Ska jag skriva om filminspelningen eller att jag nyss bjöd ut min pojkvän på dejt?

Vi ska vara med och spela in en film. Det ska bli så jävla kul och COOLT att jag ser fram emot det som fan. Innan mötet igår spådde jag mig lite snabbt och fick kort om att ”tillsammans kommer ni att skapa något storslaget” och det kan ju bara gälla filmen.
Och lekfullhet fick jag upp med, föga förvånande. Så jag tänkte att jag bjuder ut min trötta stressade pojkvän på middagsdejt, en dejt när vi inte får prata vardagligheter som ”vi borde städa” eller ”köket måste renoveras” utan vi ska på DEJT. Bestämde jag. Sen när vi ska hinna det vetti fan men det ska helst vara snart.

Okej, filmen: Jag ska vara inspelningsledare. Det har jag inte varit förrut. Regissören Hanna skickade en lista på vad det är jag ska ha hand om, d v s en hel del: ”Samordna skådespelare och team så att allt flyter enligt schemat”, ”hålla reda på när skådespelarna anländer och ska hämtas och lämnas av vid tåg/buss”, ”hålla reda på vem som ska sminkas när, var och hur”, ”hålla reda på tiden vid inspelning så att schemat hålls” och emellan det ska jag bara vara spindeln i nätet som alla kan ringa om alla när var hur och varför.

Och jag är inte ens stressad över det. Ännu. Men jag har en tanke på att ladda upp med alvedon och magsyretabletter och, som martin igår berättade att nån fotograf hade i sin väska, små chokladbitar. Stress och choklad blir finfint. Jag kommer att se yngre ut av det med tanke på alla FINNAR jag kommer få.

Halleleluja.

Jag tiggde nyss en pärm från jobbet, Anette sa att jag fick ta en som var använd och det är den, men, måste erkännas, jag tog nu inte den skruttigaste för den var orange och för bred, och jag tänkte att de där vita plastpärmarna(som jag ogillar)säkert används till kurser och sånt eftersom man kan sätta in papper på framsidan av dem. Så jag tog en smal vinröd pärm som jag såg direkt när jag kom in genom dörren och blev lite kär i. Men den är använd, det syns.
Jag är lite fascinerad av hur jag kan förälska mig i ting.

Jag har jordens whiskeyröst. Jag borde leka Phoebe och sitta på ett café och låtsas att jag kan sjunga.
Sen när Bossen ringer om fler tider på Le Helgjobb så tvekar jag lite i å med att vi filmar men jag får lösa det vecka för vecka helt enkelt. Men nu jobbar jag hela helgen. Jag undrar när jag ska hinna friskna till och sova. En annan dag, uppenbarligen.