Men ARRGGHH. nu gör jag det igen. Nojjar. Tänker ner saker som inte är värda att tänka på. Plöjer vidare in i saker som inte är värda besväret.
Och varför tänker man på saker som man inte vill ha att göra med.
Varför ger man dem kraft trots att man vill hålla dem borta från sig?
Jag ska fundera på det där. Nu hann jag i alla fall hejda det en bit in. Jag tänker “jag tar det när det kommer” istället. OM det kommer. Men förmodligen, med största sannolikethet, gör det inte det alls.
Du sa till mig nån gång att man gärna framkallar det man är rädd för. Och det vill du ju inte.
OBSERVERA : det är ICKE farligt att tänka.
Det är bara en myt som folk utan tankeförmåga har hittat på.
Ozzy; sant, det vill jag ju inte. så jag lägger ner det nu. ibland måste man hoppa bungyjump utan lina, kasta sig rakt ut och se var man hamnar. och märka att man inte är en liten lort trots allt
Bravo, Kära Du!
*applåder*
**da capo**
Lunchdags!