Det är Hon den Andra. Någon kallade henne för det. Hon den Andra i en själv är den där personen som inte är ens Jag men som ändå dyker upp. Hon den Andra är den som reagerar sådär lågt medan ens Jag undrar varför man gör sådär när det inte är den man är eller det högsta man vet om sig själv.
Som att reagera med svartsjuka trots att man egentligen litar fullkomligt på sin kille och man inte är svartsjuk av sig alls.
Hon är den som snabbt säger något elakt om nån även om man vet att man inte gillar den delen av sig själv och ska vara snäll och positiv istället.
Hon den Andra. Hon som är ens svarta älskarinna och den djävulska rösten. Den som spinner vidare och babblar tills allt går överstyr, Hon den Andra är den som skriker tills hon överröstar alla ens andra tankar. Hon är den som drar tillbaka och håller undan, den som kväver och pratar illa, den som ständigt håller kniven bakom ryggen redo att hugga en själv och andra.
om man någonsin ska döda, så ska man döda henne, döda sin Andra. Sluta lyssna, aldrig ta steget över den tröskeln som leder in till henne eller honom. Gå inte in dit. Stanna kvar i ditt Du istället.
NEJ!
Finns ingen jävla skuggsida. Alltså, det här resonemanget har jag hört förr AND det är DESTRUKTIVT!!!!
Jag har inte läst Bram Stokers roman och jag gillar inte rollspel. Det ska vara på riktigt. Så tråkig är jag.
Men hindrar ej att man skriver det ,m,an känner för. Och hör sen.
Äh. Jag röker. Och dricker te. Och har just snackat i telefon med en JURIST. Han är inte ett dugg snygg, jag har sett honom också.
måste han vara snygg för att han är jurist? Jag känner inga.
jomen, jag tror det finns en skuggsida. Fast man har ingen användning av den så man kan lika gärna kicka den i röven och sen är det över. Och ser man rakt på den så försvinner den. Tror jag.
Dracula är egentligen en bok om grov sexuell frustration(Stokers) men det är en fin liten historia som många skapar myter runt, det är roande.
Jag håller på att döda min andra och det är skitskönt. Laura har fel. Jag trivs mycket mer med mig själv. Att gå omkring och irritera sig på och hata andra ger bara negativ energi och gör att man älskar sig själv lite mindre.
1. Nej, absolut inte. Men det FINNS snygga jurister. Bettan till exempel, en tjej jag känner. Jag skrev det där bara för att jag är trött på rättsväsendet. Han juristen är det inget fel på, annars. Och han såg nog mest obekväm ut i den kostym som han, stackarn, måste ha när han jobbar. Och den var i en färg som fick honom att se blek ut. Sen tror jag han var stressad också, för hans chef tyckte nog inte att det gick tillräckligt snabbt med nåt, och det var ju inte hans fel. Jurister är också människor! Hej å hå.
2. Ja. Har sett den FÖR många gånger, dock. Hello! Jag är faktiskt, helt ärligt, inte rädd för NÅGONTING. Fast risk att bli cynisk, å det VILL jag inte. Jobbar på det. __–** Å ENA sidan, å ANDRA sidan. Hej å hå.
3. Jag vet, jag har sett filmen. Men det blir så jäkla absurt när folk tror på det där, och myten är så SANSLÖST genomslagskraftig. Du anar inte vad man får höra av folk när man (=jag, och andra jag känner) talar om var vi kommer ifrån. ALLVARLIGT talat.
Men slottet är fint. Och bergen.
Ozzy : jag irriterar mig bara på folk när dom förtjänar det. Och hör sen!
Eh.
Hon/han/den mindre trevliga sidan av oss behöver massor med kärlek och ljus. Det hungrar efter kärlek och är desperat i sitt uttryck för att det är svältfött på det naturliga (kärlek, tålamod, ljus) som förnekats denne. Ge henne/honom ljus och kärlek och acceptera och se på denne med tålamod och medlidande. Jag pratar mycket hellre om att transformera än att döda. När man vill döda något så är man inte särskilt tolerant mot sig själv eller andra… Jag tror att nyckeln ligger i acceptans och tolerans och att det då kanske växer bort eller transformeras till högre energier av sig självt. Jag hoppas det i alla fall. Själv är jag bara i början av den processen. Försöker medvetandegöra mig själv om den sidan åtminstone, vilket jag tror är livsviktigt för att inte leva i någon sorts hycklande självbedrägeri som många faktiskt gör.
SoulE: Åh, du är hemma igen! Härligt! Jag jagar dig på msn så snart jag bara kan då, så you better be there!
men jo, jag vet att hon behöver kärlek, hon den andra. Men varför dyker hon ens upp och vad är det som förnekar henne kärleken? Hon dyker ju upp som The Evil Twin (överanvndning av stora bokstäver i början på ord(vad det nu heter) vad är det? eh.. hrm..)Jag förstår vad du menar med att den sidan av en behöver kärlek, men när det gäller vissa saker vill hon ju bara ha garantier, men garantierna kanske är kärleken?
Men samtidigt måste man ju som sitt jag själv veta att garantierna inte finns. man kan itne garantera att aldrig bli lämnad av den man älskar, man kan aldrig garantera ett långt och frisk liv. Men man ska förutsätta det och ta skiten när den kommer?
well, det där låter som en msn-diskusison vi måste ha snart.
och bejbi, jag har SAKNAT dig massor massor massor!
kram