äggmacka

Darlingen är en sån där som tar med sig jobbet hem. Som sitter vid en dator och muttrar och svär lite när saker inte vill funka som han vill. Vi pratade om att vi inte orkade laga mat, vi går ut och äter istället. Det var klockan sju. Nu är hon kvart i nio och jag funderar på om jag inte ska gå ner till hemköp och köpa gegg och mozarella till mackorna och göra såna där goda istället, och sallad till och chips och cola till D. Av någon anledning blir han alltid lite mysglad av chips och cola. Själv är jag inte lika charmad, men en stor mugg te och kanske lite popcorn funkar bra för mig.
Det visade sig att jag inte alls ska tillbaka till jobbet nästa vecka. Jag ska istället vara i Lund(med det ergonomiska överjävliga tangentbordet) trots att jag har mindre vana av den platsen. Så jag har jobb för två veckor men får inte jobba. Hur weird är inte det då. Speciellt när de vill ha mig där en vecka till men rekryterings.. nå, kvinnan vill inte, eller vågar inte, skicka nån ny till Lund för kunden tycker det är för stor variation av folk och ser hellre att bara en person kommer dit när det behövs.
och så är det med det, så jag rensade datorn och plockade på skrivbordet, gick tillbaka två gånger på vägen ut för att kolla att jag inte glömt nått. På vägen hem sitter jag och försöker hålla mig vaken, och hemma kollar jag Vänner på dansk teve och äter äggmacka.

Vissa dagar räcker det med en äggmacka för att saker ska verka mindre bedrövliga. Jag märker hur underligt jag mår igen och beslutar mig för att sluta med socker igen. Det är inget jag ser fram emot, inte alls. men det är kanske ännu en hållplats man varit på, och nu är det dags att resa vidare