små lysande hål

men jag var rastlös och ville inte stanna hemma, ville ut och röra på mig, rotlös, låg och kärlekssuktande, och låg förblev jag men D och jag gick runt lite och kom hem vid tio igen och jag kunde inte somna för rädsla grep tag i mig igen och jag känner inte igen mig i det där vacklande, så vem ska man vara under tiden. konstiglåt på huvudet, om surströmming och sommarnätter, blinkande lampor på karusell, och människor med höga röster, lerig gräsmatta och brända mandlar i liten brun papperspåse, och jag längtade bort och tänker att vi borde tagit bilen till en plats utanför stan istället, någonstans där det är tyst och bara jag och han och kanske en himmel som sakta ändrar färg från kväll till natt med stjärnorna som små lysande hål upp till gudarnas kärlek och tålamod