i en annan spegel

…och nån har ställt en spegel på golvet så jag ser mig själv och ibland när jag rör mig undrar jag vad som rör sig i ögonvrån och ser mig själv och måste nicka och tyst säga Tjena Lena för det rimmar och det är någonstans när jag klickar runt på helgon och kollar gästböcker och vännerlistor som jag inser att jag är rätt uttråkad och vill ut på vägarna och kolla in nån by eller liten stad lite lagom långt borta, någonstans där jag kan drömma till mig ett liv; skulle jag kunna bo här? och var är egentligen hemma någonstans, var? och när ska man nöja sig med det liv man har och slippa sträva vidare efter bekvämligheter och tryggheterna som man kan vira in sig i en kväll när det är mörkt och kallt utanför.
Vad är hemma, och hur är det man tar sig dit. Får jag komma dit snart, kliva in genom en dörr i ett hus och bara veta att jag kommer att bo här i 45 år allt kommer att bli bra nu, jag lovade ju att saker ordnar sig och sätta mina spår i varje planka och varje steg jag tar dunkar i takt med mitt varma hjärta, får jag komma hem till det grönskande, till träden som lägger skugga över gräsmattan som en sval filt om sommaren, får jag komma hem snart, får jag