Nu säljer de de fina muggarna på Indiska, för lite billigare pris, men jag kan ju inte köpa en till likadan mugg, tänker jag när jag går där, för då förlorar ju min mugg hemma all sin verklighet och exentriskhet, och jag vill inte vara orsak till en sådan livskris.
Jag tycker Indiska har blivit en riktigt skitaffär. Jag hittar aldrig kläder längre. Jag vill ha gardiner och muggar, och en och annan lykta, men kläderna känns som om de konverterat till att förse en hel kultur med whitetrashkids med saker de inte kunde sälja någongång mellan 1987 och 1996. Nu är det inne med långa stumpor igen. Det var inne 1994. Jag har mina vita kvar sen dess… Man skulle ha dem till kängor, jag hade ett par snörkängor i svart mocka.
Och alla kläder som ser bra ut ser bara bra ut på en size zero-brud.
Ja, jag är besviken. Eller så är det bara så att den som köper in kläderna till Indiska i malmö är komplett galen och dessutom anorektisk. Indiska är inte indiska längre, det är “H&M going barnarbetare”. Men Indiska i Malmö är faktiskt en kass affär. Sist jag var i Lund gick jag in på Indiska där för att kolla och där hittade jag några plagg jag gillade. De plaggen fanns inte i Malmö.
Jag fattar inte varför de inte satsar mer på att ha en stor affär här i stan, med större utbud. Eller är de så jävla kåta på sin flashiga lokal att de inte vill byta bort den? Starta en till butik då, det här är Sveriges tredje största stad och Örebro som ligger på tolfte(?) plats har större lokal och större utbud än i Malmö. Pinsamt, I think so. Här på Värnhem öppnar snart köpcentrat Entré; där kan de ha en affär. Det är några meter från Entré till närmaste studentboende. Bara en sån sak borde väl locka.
Indiska här i Västerås har också förlorat all sin charm… Jag vill fortfarande ha en del inredningsgrejer men klädutbudet tilltalar inte alls längre. Och det känns ovant, konstigt och tomt. Liksom, vart går man istället?!
Jag har ju turen att passa i Indiskas kläder (fast man får se upp och köpa rätt storlek – LARGE ibland…)
Här i Göteborg finns ju flera Indiska-affärer och de har lite olika stuk. De på Kungsgatan har i alla fall den där kollektionen som är gjord för “större storlekar”, vad den heter har jag glömt just nu.
Gillar ditt nya valspråk – YES, that’s what is is (your being).
Molina: Jag älskade Indiska när jag bodde i Västerås men någonstans på vägen från då till nu har de HELT tappat stilen och jag går inte ens in dit längre för att kollakläder, snarare för att se om de har en lykta eller en väska, för kläderna är bara tragiska.
Laura: Jag gör det med, NÄR de ser ut som Indiskas kläder. Minns inte vad kollektionen heter, men jag brukar gilla en del av tunikorna där.
JO mitt nya valspråk är fint, såg det på en tjejs arm, hon hade tatuerat in det och jag kände att det var så jäkla rätt. Jag funderar på att göra det jag med. snart, när jag har pengar(något som jag väntat på de senaste fem åren, haha)
Different tastes make the world go round!
(aarrrggghhh – jag skulle ALDRIG göra en tatuering, å andra sidan fattar jag precis vad du menar med allt det där man ska göra när man eventuellt har mer pengar
)
Men jag hörde några tjejer gå förbi på gatan häromdan och de diskuterade livligt ämnet tatueringar:
-Jo men när VI är sexti år så kommer ju ALLA att ha tatueringar!
(å då tänkte man att någon vänligt hade förmanat dem om det där “ja men vad händer sen då när kroppen inte – eh – ser riktigt likadan ut som när du är sexton”)
Ja, och själv gjorde jag hål i öronen när jag var 30…
Jag gillar min pyttelilla tatuering som jag redan har och tyckte faktiskt det var rätt behagligt att göra den, hahaha, och jag struntar i hur den ser ut när jag är 80 och allt hänger, jag SKA tatuera mig igen. Jag gjorde hål i öronen när jag var 15 men numera använder jag dem aldrig, hade örhängen på nån fest för två år sen och tycker mest örhängen är i vägen.
Om vi nu behöver pengar: Varför SKRIVER vi bara inte? Vi har ju den där kraften att förändra. jag känner hur jag tassar oroligt runt datorn i timmar i sträck och inte vet hur jag ska börja med nästa stycke på någon av texterna….
Det finns ingen marknad för bra texter? – åtminstone inte i Sverige (alla känner alla, typ – låt oss inte fördjupa oss i den förklaringen…), eller så: stalkersarna stjäl dem på nätet & får dem gratis????
ja, skit, man kanske ska sluta skriva istället.