…och varför grundar man så mycket av sin tillvaro på andra människor. Detta vågspel av bindande till och upplösande av band mellan mig och andra får mig att tänka på att självständighet bara är självständighet om det går att relatera det till andra människor, framgång är aldrig framgång utan andras beundran och jämförelse med sina egna liv.
alla dessa insikter passar illa ihop med min djupaste tro att allt och alla är sprungna ur samma kraft och gudinna, för när jag tänker på det känner man i slutänden alltid ensam.
Men för att kunna hitta sig själv i den där helheten som man kommer från, måste man först lära sig motsatsen; ensamhet.
Vet du inte vad ensamhet är, så kan du inte heller känna gemenskap eller kärlek. Har du aldrig sett svart kan du inte uppfatta vitt. Har du aldrig förstått svek kan du inte heller förstå tillit.
Det är inte svårt.
