v a n d r a r v i l d

Jag tycker lite synd om dem. De där ständiga bakgrundsskådisarna som man, så snart man ser dem, är bland de första som dör.
Som den där latinamerikanske killen som man ser i hur mycket som helst men aldrig kommer fram till vad han heter. I Jurassic Park – Lost World, blir han dinokäk, i alla andra filmer är han skurken som dör först eller som ber ”Skjut inte, skjut inte” och blir skjuten.
Killen jag tänker på, som är omöjlig att få fram namnet på för hans skådespelarinsatser i filmer nämns knappast, är en svart- och krullhårig, bred näsa och är ganska kort. Inte det minsta snygg. Men man vet vem han är när man ser honom.
Han är killen som alltid dör. Som man ser och tänker ”Åh, han är med i… nån annan film jag sett” och sen dör han och man får aldrig veta vad han egentligen heter eller om han har nån talang att räkna med. Han kanske bara är en stuntman som är lagom skurk-ugly för att få en jävla massa filmjobb här och var.

Nå, jag SKA ta reda på vad han heter. Och ni kommer säga ”Jaaa, är det HAN, men honom har jag ju sett i massor med filmer” och jag kommer säga ”Jamen, jag säger ju det!”.
Han är ju Killen som alltid dör.

Kan man inte lägga labels på den här sajten? Jag gillar labels. de är roliga att driva med.

Nyss när jag kollade ut i hallen hade jag kunnat svära på att det låg en vit fluffig katt på golvet.
När jag vänt bort huvudet och reagerat på vad jag egentligen såg och tittade tillbaka en halv sekund senare så var där naturligtvis ingenting. Inte ens nått vitt på golvet som skulle kunna vara en katt.

Men det är knappast det första jag ser i ögonvrån, jag ser ständigt skepnader och djur och annat. Det är lite roande faktiskt, speciellt när man ser en hund på golvet och det inte ens finns något annat där som man trodde var en hund, som en tröja eller dammsugaren eller ett par skor.

Den enda person som jag vet är med om samma sak lika ofta hävdar bestämt att det rör sig om andar och knytt, att man ser människor iögonvrån för att man inte skulle palla med att se dem på riktigt framför sig.
Njae, jag vet inte det jag…. Tanken roar mig ju onekligen; om man skulle tala med döingar som man bara ser i ögonvrån: skulle det inte medföra en ganska grov skelögdhet efter en kort tid?

[att inte vilja göra något åt saker: att vara rädd för någonting som är produkten av det man byggt upp, och inte vara medveten om det. Som att skylla våld och mord på marilyn manson när han bara är produkten av all skräck de satt i folk

att skaparen slutligen och alltid oundvikligen dör av sin egen skapelse.]

Två timmar kvar, jag läser lite bloggar på nyligen.se och känner mig helt jävla gravid idag, är fortfarande mätt efter lunchen trots att jag åt en vitkålssallad och en youghurt, hade tänkt fika lite snart men jag vill inte ha nått, känner mig… gravid. Jag vill bara luta mig tillbaka och klappa mig på magen och klämma på fläsket lite. Sådär mysigt mjukt och varmt som det nu kan vara. fettgravidmage under en tröja som…. inte riktigt sitter som den ska. *hehehe*
Ibland tänker jag att jag håller mig själv fet bara för att. För att vägra vara smal. Det har nog med min obstinata sida att göra.

Ett tag funderade jag på att göra en parodi på en massa bloggar, mest modebloggarna. Men eftersom jag har blivit mer än lovligt negativt och elak det senaste året/två åren så låter jag bli,
men allvarligt: bryr sig en enda jävel vad jag skulle ha på mig någon dag?För vad i ett klädmärke gör människan?
jag skulle vilja formulera det på andra sätt. Det finns något i märkessaker som gör människan. men inte till människa, bara till en idiot.
Jag är converseidiot, men det började med att alla skor var beiga eller grå i en tid när jag ville ha röda skor. Nu när mina rosa är trasiga *snyftar djupt och förtvivlat* vill jag ha de där snirkliga eller de mörkare turkosa(så givetvis hittade jag fulgula och bajsbruna på reapris och skulle aldrig sätta dem på mig.), men ett par mörkröda med mönster på vore fint det med. Om de ens finns.
Är det värt att beställa sådana över nätet, jag har aldrig kollat. eller så mailar jag conversekontoret och säger att jag vill vara med och bestämma mönster på skorna, att de ska våga fkippa ut mer.

Jaha, nu kom en gubbe och sa att ”Vi ska riva här nästa vecka” och pekar på väggen bakom mig, den som leder in i ett extra rum som för det mesta står tomt. ”Är det ingen som sagt det till dig?” och jag säger att ”Nej, det visste jag inte…” och tänker förfärat på vad I HELVETE jag ska hitta på hela nästa vecka om jag kommer ha någon bakom ryggen på mig hela tiden?

Om jag någonsin varit paranoid för saker är det att ha människor som står bakom ryggen på mig. Speciellt när jag skriver på datorn. Jag skriver alltid, utan undantag alltid, fel då, stavar fel som fan och tabbar mig och nyligen fräste jag åt D när han läste över axeln på mig och påpekade ett stavfel. ”Meh, jag har ju inte skrivit FÄRDIGT ännu!”.

Och om det blir dubbelt så stort här kommer jag alla gånger inte få sitta själv sen.
aaarrgggh. Måste prata med vaktis genast.
Nä, det stämde inte. Fel vägg. Utmärkt.

Jag hittade en blogg om Kumla, staden/hålan där jag växte upp.
Det är kul att nån är så entusiastisk om det stället. Själv hyser jag en ständig hatkärlek till varje gata och varje hus.

Via den sidan hittade jag även det här. Som var roligare.
Worst album cover ever. Jag har redan några favoriter.

Det är en slags känsla av saknad. Jag kan inte sätta fingret på det.
Jag saknar, men jag vet inte vad.

Jag känner mig konstig. Inte sjuk eller yr, bara annorlunda. Utanför den här verkligheten
som det är meningen att man ska tillhöra.
Som om jag fastnade i ett jag som jag inte vet vem det är, att vara en Lena vid sidan av
samtidigt som det är meningen att jag ska vara någon mer.
Tillhörighet; jag har hamnat mitt emellan allting

och det är där jag stannar till för att undra

Jag såg på dig när du sov. Jag tittade försiktigt, ville inte väcka dig.
Jag tänkte att jag kanske tittar för hårt, att min blick borrar in sig i huden på dig
och du oroligt skulle börja röra sig för att hinna vakna innan jag skyndat bort.
Jag ville titta på dig i smyg, när du inget anade. Så jag såg dig när du sov.
I magen, tätt under huden, rör det sig kärlek, den är till dig, ingen annan.
Det kan hända att jag känner dig
det slår till plötsligt, jag anar det aldrig innan

vi kanske är de vi alltid har varit, men efter det här blir inget någonsin sig likt igen

Nej. Teckenspråk är inte internationellt. Varje land har sitt eget teckenspråk.

Jaha, då vet jag det. Måste möblera om i hjärnan för att få plats med all ny information. Ska lämna plats för alla viktiga vettigheter som står i aftonbladet och expressen med.

Tjejen som jobbade här innan mig, nån 20-åring, har sparat bilder på sig själv och andra tjejer på datorn.
Och med andra tjejer menar jag porrigare bilder. jag vet inte om hon sparade dem på datorn för att hon vill se likadan ut eller om hon bara föredrar tjejer.
Sen läste jag nyss en jobbansökan hon skrivit. Det var ju trevligt att hon nästan stavade rätt.
Nu är jag elak. men sär skriv ning ar är roande.

meeh, P3, skärp er, jävla SKRÄP ni spelar idag.
Men de har i alla fall spelat Chasing cars med snow Patrol, det är en av mina favoritlåtar just nu.
Fast D är inte överförtjust i den, och Helena sa att man hela tiden väntar på att låten ska komma igång.
whatever, jag gillar den som fan.

och fr o m nu ska jag enbart använda bloggen till att skriva djupa vettiga inlägg, såna där vandrarvildingar.
Jag är trött på mitt eget babblande.
Men eftersom jag är jag måst ejag ju genast tänka på vad som är babbel och vad som är någon slags information som är vettig och…. varför jag ö h t skriver här.

bored bored bored. snart är det visserligen lunch, men ändå.
och på P3 spelas det plågsamt kass musik idag. Det är en massa skum hiphop och som grädde på det illasmakande moset kom Britney Spears… Och sen kom en funkig sak med George Michael.

Och jag gillar George Michael sådär lite lagom ljummet men hans funkigare låtar är kräk. Ge mig mer FAITH och fader figure, ty jag är född på 70-talet och växte upp med den skivan och det är ungefär vad jag klarar av.

Så jag sitter här och fryser, har tråkigt och får dessutom stå ut med kass musik
det är så synd om mig att jag nästan borde få tröstpris i form av glass.
och TA DAAA, de säljer glass här. Så efter min lunch(d v s sallad, youghurt och en halv gul paprika, en halv dubbelmacka, två dumlekolor och vatten, eller ev en pappersmugg med citronte) kan jag ju köpa en glass.
eller fler dumlekolor. eller en liten dajm.

Busschaffisen pratade nån försvenskad danska imorse men jag fattade knappt vad han sa ändå. Det är lite pinsamt. Hur många gånger kan man säga VA? utan att betecknas som döv?

vilket leder min tanke till en sak som jag inser att jag faktiskt inte vet:

Är teckenspråk internationellt? Så att tecknen är samma i alla länder?

det ska jag kolla upp. Strax.

jag var inne på sojamakarons blogg(kolla hoelookingmans länkar) och hittade nakenstripen, och sen en rolig katt.

Det är dagens kattbidrag i bildform. Sen tänkte jag dränka er i VOVVAR.

nä, okejrå. Jag har inte ens lust att skriva men vänta tills jag läst alla korkade tidningar.

och jag tänkte faktiskt JOBBA lite. Det har ringt TVÅ samtal sedan jag kom kl åtta. Två. KLockan är tio nu…
Så nu ska jag, eftersom det är drygt att hitta folk när man inte vet vilka de är eller hur de ser ut, o s v, göra en alfabetisk telefonlista i excel, ett program som jag avskyr djupt och innerligt.
Men jag har syrran i en telefonväxel på annan plats(55 mil bort) så jag ringer henne om det krisar.
Och eftersom jag inte ska sitta här i evigheter och ordinarie inte ska vara här så letar de efter en receptionist hit.
Jag tänker inte söka det men en lista på folk är ju alltid trevligt att ha ändå.
Fast mest är den till mig själv, till de där fyra veckorna i augusti som jag ska sitta här.

Jag har skrivit det förr men är det inte intressant det här ändå: Att de som säger sig vara kristna och djupt troende på guds ord samtidigt ägnar mycket tid åt att frysa ut och mobba de som inte längre vill vara med i deras gäng/sekt/församling.

Förlåt mig, men jag trodde att hela grejen med gud och troende hade en hel del med KÄRLEK att göra.
Inte hat eller misstro eller makt.

Jamen, det gäller det här med Plymouthbröderna och hur de lever för principen ”avskiljdhet från ondska”. Nu när det är halv kalabalik för att de vill/ska starta en friskola så läste jag om dem på wikipedia och det här är ju rätt intressant trots att jag inte orkar engagera mig mer än såhär.
Intressant då, att ”avskiljdhet från ondska” inte innefattar att känna kärlek även till de som väljer att gå en annan väg, eller det här att så många kristna samfund väljer att isolera sig från omvärlden. Som om guds skapelser bara innefattar de som uttalat sig vara troende. Endast då är man inräknad.

Och jag skulle kunna skriva långa utläggningar om det här men det är helt enkelt för korkat och oigenomtänkt för att jag ska orka engagera mig mer.

Vakna vakna vakna! När jag var på dagis. eller, alltså, när jag jobbade på dagis – och O sa att det var tur att jag ritade bättre än jag åkte skridskor och jag gjorde skrivarpapperremsearmband till alla kids på hela dagiset och fick sopa remsor i en halvtimme efter det men det var det värt, och när jag ritade finaste finaste grisarna till alla och jobbade bara tre dagar i veckan i början eftersom jag blev sjuk sen för att mitt immunförsvar var kasst och jag hade alla möjliga krämpor och fick krypa på toa för att jag var så matt, och jag en gång fick torka bajs på två kids mitt under lunchen och sen tappade matlusten big time för bajslukten satt i näsan på mig sen. DÅ: Då lärde jag mig en rolig sång om en katt. Man klappar sin egen hand och sjunger stilla Sov lilla katt och sen när man tröttnar på det så sjunger man ”Neeeej, VAKNA LILLA KATT; VAKNA VAKNA VAKNA lilla katt” och skakar handen hysteriskt, sådär som ungar gör på stackars kattungar.

Den får mig alltid att skratta. Alltid. För jag ser den där lilla kattungen framför mig, hur den klappas till sömn. Och sen hur den måste vakna för att barnet vill det. hahaha. Stackars imaginära kissen.

Fast det var inte alls det jag tänkte skriva om. Vad jag hade tänkt skriva har jag givetvis glömt nu. Att jag hatar att ha nytvättat hår? Det skriver jag väl en gång i veckan ungefär. Att jag drömde underligt i natt? Jag drömmer alltid underligt. Jag läste en gång vad man kallar sådana som drömmer som jag gör men nu minns jag inte(K-kvinnan vet nog), när man kan betrakta sitt Jag i drömmen och veta att man drömmer. Det är rätt behagligt och obehagligt. Inatt var jag i alla fall inne i drömmen själv, och satt på en buss och smorde in mig med olive butter-krämen från body shop. jag var halvnaken men det brydde sig ingen om för det var min buss och var jag halvnäck om jag ville så var jag det.

JO, nu vet jag. De där loken som drar godstågen här: de växlar upp och ner i toner. Så att det låter om dem, jag är så kär i dem när de gör så, och jag blir så glad när jag hör dem. Jag vill göra lok-musik av det där.

Och sådär gör man ett inlägg ungefär 20 rader längre mot vad det var tänkt från början.

Hepp!

Okej, jag vet att h*n alla gånger är ett Bajen-fan, men en blogg som heter ’socialist och Bajare’ får mig i alla fall att tänka på att h*n menar ”jag är en bajsare”.

pubertalhumor, jajamänsan!!!

Åkt buss, kommit hit. fixat passerkort, startat igång saker i receptionen. druckit kaffe. bloggat. tagit emot max 25 samtal sen kvart i nio(då kom första samtalet, vi öppnar kl åtta). Ätit två äpplen, plus lunch. Ätit fyra dumlekolor. Druckit choklad och vatten. Spelat spel. Läst bok och blogg. Tagit emot tre besökare och en leverans. Fyllt på papper i kopieringsmaskinen. Faxat en beställning. Gjort posten(utgående enbart). Spelat spel. Spelat spel. Spelat spel. Lyssnat på radio. Muttrat över nån vidrigt vidrig hemsk kass plågsam poplåt av nån käck välfriserad sångare som jag ska skicka kräk till.

Jag får ungefär 100 kr i timmen för att sitta här och göra inte mycket alls.

Det kunde vara värre.
Och om en timme slutar jag….

Eftersom bakgrunden på den här bloggen känns en smula instängd känns det lite tryggare att skriva i den här bloggen än den andra. Det kanske är svårt att förstå hur jag menar men det är i alla fall så det känns. Som om ingen läser.
Jag testade alla bakgrunder innan jag valde denna. Jag är inte klar ändå utan byter den snart igen. Jag kan bli så rastlös om det inte känns riktigt bra. Jag blir så rastlös om saker inte passar, jag blir så rastlös oavsett men inbillar mig att saker kanske känns bättre om de ser bra ut eller… jag undrar hur jag blev såhär rastlös, var jag det när jag var liten? varför blev jag det, var det när jag upptäckte att sakernas ordning inte var vad de verkade vara, när jag märkte att jag såg igenom så mycket hela tiden att vad än människor sa om världen och hur de tyckte saker skulle vara så kunde jag bara skaka på huvudet, nej, du har fel, inget är vad det ser ut att vara, och det är alldeles underbart. eller var det när jag såg igenom religionerna som jag blev rastlös, eller när jag såg igenom mig själv om och om igen och märkte att jag kan vara både den kloka och den rebelliska som jag blev rastlös av att inte förstå mig på vilken sida jag gillade bäst. jag gillar alla sidor av mig själv. även den mest obstinata. eller den där femåringstjuriga, eller den där tusenåriga klokheten som jag känner rör sig inom mig som ett eget väsen. Allt det där är jag, och jag är rastlös. Det är som det är.

I Gavaldaboken får en kvinna missfall och jag känner de där gamla smärtorna igen, jag minns hur kroppen var så ledsen efteråt, så tung och ensam igen. som död. och hur mycket jag än försökte förklara för människor hur det kändes så föll aldrig orden rätt. I mig själv var jag alltid ensam. Och nu vill jag ha barn igen, ett levande sprattelknytte som jag skrikande pressar fram ur min kropp, och jag hoppas det blir en frågvis varelse, en med storslagna drömmar och ögonen fyllda med hopp. Jag ska göra mitt bästa för att aldrig ta död på någonting hos det barnet, för döden kommer ändå till alla förr eller senare.

Det är okej att mörda byggnadsarbetare för att de SÅGAR mitt i P3s KRISTER va?
visst är det okej, va va va?

Ja, jag visste väl det… Hämtar stora yxan nu, kill kill kill (eller, som jag läste en gång och skrattade åt, så gör vi en semantisk (?) lösning på det hela och killar ihjäl honom… hö hö hö).

varför kan inte kaffemaskinen vara närmare mig. för nu har jag huvudvärk och det är väl bra att skölja ner alvedon med mer kaffe. Det bestämmer jag att det är.

Jag har sex st dumlekolor som ligger här intill mig. Jag vet att om jag börjar äta på en så kommer jag äta upp alla på en gång.
Jag vill spara dem lite. Så jag tar och fikar med dem och lite mer kaffe om ungefär en timme.

Tills dess ska jag spela spel. För det ringer inte här, och ingen jävel bryr sig om mig.
Det är lite tråkigt samtidigt som det är rätt skönt.

Och eftersom det är tråkigt här så längtar jag nästan efter att göra posten. för att maskinen slurpar in kuverten och skriver porto på dem. Gosh, jag är så lättroad när det gäller sånt. Jag skulle kunna jobba på ett kopieringsställe med, bli en mästare på kopieringsmaskiner. För det är ungefär samma sak; lite halvroligt sådär, även om man suckar och svär.

men jag gillar att sucka och svära, uppenbarligen. Slita mitt hår(som f ö är ganska coolt nu när min guldiga utväxt blandas med det kopparfärgade. Im soo Metal!)

Ibland piper datorn utan att jag vet varför. Jag tänker inte ta reda på det heller.

okej, nu har jag fastnat big time i ett spel och nu är klockan nästan TOLV.
ah, underbart. Jag är så stel om händerna att jag fryser, men det är fan värt det med tanke på hur tiden har gått.

Darling, om du läser detta(du ligger alla gånger och sover nu. jag är bara måttligt avundsjuk på det. Själv sitter jag och fryser och byter gärna några minuter här mot att sova intill dig i några timmar till.) så vill jag ha det här att äta när jag kommer hem. Runt halv sex, är du hemma då?
Jamen, kolla på bilden, jättegott ju! Mmmmmm, maaaaat.

och nu ska jag definitivt äta frukost.

Inatt drömde jag om någon jag kände för ett tag sedan, som jag blev osams med. Han sökte upp mig igen, var tillsammans med min kompis men så snart han kunde kom han fram till mig, sökte kontakt, lite ursäktande. Jag som tidigare sagt till honom att jag på allvar hade saker att lära honom var lätt irriterad över hans plötsliga uppdykande. Om han på allvar ville lyssna den här gången så skulle det vara på mina villkor, annars kunde han gå igen.
men han stannade kvar, så snart jag var ensam och han såg det så kom han tillbaka. Frågade om mitt liv, mina vanor, mina tankar.

När jag vaknade mitt i natten, efter den drömmen, så tänkte jag lite cyniskt ”Vill du veta något om mitt liv, läs min blogg för fan!”.

och varför tenderar folk att vilja återvända när man inte längre har intresse för dem? Är de så tomma på egen energi att de måste ta av mig hela tiden?
Äh, stick och brinn.

Och Ozzy: Pajen igår blev DELIKAT.

För visst undrade du lite om det…?!
Yes, You may call me Pajmaestro.

Föresten är det Darling som tagit molnbilden som jag har här ovan. Han tog den för kanske två veckor sen när vi var ute i hamnen, och jag tjoade till att jag ville ha en bild på dem när jag såg dem.
Vi är ungefär lika galna i moln han och jag och det räcker med att man går ute och säger ”Wow, kolla!” så ser han nästan automatiskt upp på himmelen för att kolla in molnen. Eller så är det bara jag som är molngalen och han som lärt sig det vid det här laget. Om detta tvista de lärda.

Imorse började jag läsa anna Gavaldas ”Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans” och gillar den från andra sidan. Det låter väl ungefär hur bra som helst.

Sååå, nu ska jag lära mig hur man lägger in länkar i inläggen. det ska bli… kul. Inte.

Då sitter man här igen. Det har gått en kvart, ingen har ringt så nu tänker jag ta med mig telefonen in i köket och hämta chokladkaffe. P3 är inställd på radion(vad annars) och jag har hittat nyckeln jag behöver, hittat mina kladdpapper, druckit lite vatten(medtaget, vattnet här smakar lite underligt så det dricker jag inte innan mitt medtagna tagit slut).
Ute blåser det. Inom en timme kommder det förmodligen att regna igen. Om trettiotvå minuter ska jag äta mina frukostmackor.
Jag är aningens blöt om ena skon och misstänker att den läcker.

Torsdagmorgon. jag ska sitta här hela nästa vecka med. Jag tror jag måste till bibblan i helgen igen. Skaffa underhållning.
Eller så måste jag hitta grymt bra onlinespel idag eller imorrn.
Men: det blir ju inte bättre av att jag hela tiden kollar på klockan heller.

Jag känner för att gå på en spelning snart. I helgen är det Venfestivalen men den ska vi inte gå på. Sen såg jag att Svedala, av alla ställen, har en festival nu i juli. Ska kollas upp.

Nu får det vara nog med pillande för idag. Jag är sugen på tårta. Alltså ska jag ta ett äpple. Den bristande logiken i det har jag aldrig förstått: varför inte bara äta det man är sugen på. fettåsocker är bra för dig: du blir ju en så mycket större person av det!

Jag borde ha döpt min blogg till ABC eller Abrakadabra.
Aallt för att inte hamna längst ner i folks länklistor(ack, min fåfänga avslöjas så lätt att jag nästan borde skämmas, men det är sällan jag skäms för saker så jag låter det bero)

skit också, att jag inte tänkte på det för två år sedan.

Men jag är nöjd med mitt namn ändå. Det måste man väl vara. Sen att det är inspirerat av en textrad i en låt från en sångare som jag inte tänker avslöja eftersom det är en smula pinsamt: well, det är smällar man får ta.

Istället sniffar jag min nya deo(rexona – någonting) och tycker det luktar så gott att jag kommenterar det för D som genast stoppar näsan i min armhåla och håller med.
Kom igen svetten, utmana mig!
Eller föresten, gör för fan inte det, jag är inne i min anti-varmperiod nu, duschar kallt för att inte förgås. Ute är det också kallt och jag trivs.
Men visst känns det ändå så, att sommaren inte riktigt kommit igång. Som om den väntar på något.

själv väntar jag åska, alltid åska.
Och så är jag sugen på äppelpaj och gelegodisar. Sen finner jag ett visst nöje i att göra smulpajsdegen, att skära smöret i bitar och sen stoppa ner händerna i mixen av smör, socker och glutenfritt mjöl. Och gegga.
Alla människor borde få gegga minst en gång i veckan. Ner med händerna i deg eller jord eller blanda färg med fingrarna, vad som får dig att vakna till och tycka att det ändå är lite schysst, det här vardagliga med livet, det enkla att förbereda en måltid eller skära grönsaker.
Jag föredrar smulpaj. Sen att jag planterar om mina blommor ibland bara för sakens skull har väl med saken att göra. Jag tycker helt enkelt om det; att skaka loss den gamla jorden från rötterna medan jag småpratar med blomman och förklarar varför den ska få en ny större kruka eller om jag måste klippa ner den eller dela den och göra två blommor av den så förklarar jag det. Det är sällan blommor dör för mig. Ett tag när jag bodde i örebro och var låg på alla sätt så dog de, som om vi var bundna till varandra. Jag vattnade dem men orkade inte prata med dem. Så de dog. Några gick att rädda.

men först, pajdeg. Klippa naglarna och tvätta händerna noga, dela smöret och hälla på det andra. smula, gegga, trivas.
För att det är enkelt.

fattar inte poängen med att skriva en sida. om det inte vore att den hamnade som ett ständigt stående inlägg vid sidan av de andra inläggen; för då vore ju en boktipssida som man kunde fylla på hela tiden, vara skitbra att lägga som sida istället för inlägg.

men jag ids fan inte sätta mig in i det där nu, ska fråga nån som har en wordpressblog om de vill upplysa mig lite närmare om det hela. Senare.

Jag är sjukt varm idag. Ja, jag är alltså inte sjuk. Jag är bara varm. Jag duschade kallt och nu är jag varm igen. Jag dricker kallvatten och sitter med fönstren öppna men det är varmt ändå.

och jag hittar inte min kam, den breda bruna, så mitt hår är trassligt och konstigt och borde klippas av jämns med käkbenet men jag gör det snart, snart tröttnar jag på det här trasslet och så åker det av. Det växer ändå ut på ett par månader så det bekymrar mig inte nämnvärt.

Jag kom på den lysande idén att dra med darling till bibblan så vi ska väl gå eller cykla dit. Helst inte cykla, min röv vrider sig i ångest av bara tanken. Jag tror vi går. Å på hemvägen kan vi köpa såna däringa silikongrejer till sadeln(sadelskydd heter det visst)
så att jag slipper få skav.

Jag får inte igen mina jeans. Det var väl rätt väntat men hur ska jag göra nu då? Knyta snöre mellan de två första hyskorna och ha det som bälte? Hm. På något sätt måste det ju lösas.

Jag skrev igår. Fick en rad i huvudet i början och skrev tre sidor rakt av, raderade en å en halv sida och skrev till lika mycket igen. Det kändes skönt. Tillfredställande. Märkte att jag inte är så bekväm med att skriva handlingar så mycket som att skriva tankar, så jag måste öva mer på att skriva handlingar. Dialoger är hur jävla trist som helst att skriva men jag får fixa det på nått sätt ändå. För skriva ska jag. Banne mig. Men jag märker att jag ibland lägger till med nån käck stil som jag inte tycker om. Den är tråkig, vanlig, opoetisk. Inte jag.
Öva öva öva.

Idag ska jag betala 2773 kronor till CSN.
Jag undrar hur man gör för att hacka deras datorer och nollställa alla lån tagna efter 1995. På allvar alltså. Jag är förvånad över att ingen hackat sig in där. Eller så gjorde nån det och de på CSN blev så skraja att de aldrig sa något om det till tidningarna för då hade folk fortsatt hacka. Gah. Ibland är jag så konspiratorisk i mina tankegångar att det är ett under att jag inte är mer paranoid.

Man förundras över människor som är färdigförpackade i livet. De med åsikter som de inte tänker ändra, med liv som de utåt sett är nöjda med. Deras huvuden går inte att vrida på och deras sinnen kan inget tränga in i. Nya tankar är inget för dem så det går inte att prata med dem; alla deras svar är färdigställda, färdigpaketerade. De är mekaniska människor, och i all sin mekanik är de dumma, korkade, tomma och ointressanta. De är mekaniskt pladdrande och rör sig ryckigt genom livet medan all denna mekanik styr deras liv och deras ord.