Husbylogik

Jo, jag anställer ju gärna någon som eldar upp bilar för att staden och staten(!!!)inte bryr sig om dem….

Själv ska jag nog tända eld på något i helgen för att mitt barn är prematur.
Det känns ungefär lika logiskt.

Eller så kan man söka till KOMVUX, läsa upp sina betyg, söka till universitet över hela världen och bli precis vad man själv vill och sluta tycka synd om sig själv för att man är en invandrare i ett moderatSverige där de flesta bara bryr sig om sig själva och sina pengar.

Brev

Kanske en dag när M gungar Juno tills hon skrattar sådär härligt och de små fötterna är bara och hon vickar på tårna och skrattar när det blåser

kanske ska jag sitta intill och skriva brevet jag tänkt skriva länge, jag ska öva på snirkliga D och L och börja brevet med ”Dear Laura”.

 

Dearest Laura. Are you there?

 

lilla lådan

och vi betalade för mycket till bussen, för vi trodde vi skulle till Arlöv men det låg visst fortfarande i Malmö, men så köpte jag den dator som Simon rekommenderade och en garanti till det, fast inte utan att kommentera att det är så jävla vuxet att tänka på garantier och försäkringar när man köper nya tekniska prylar; det är som om det ungdomliga impulsiva är bortblåst och varje del av ens nya ego(eller vad det nu är)tänker genom ett försiktighetsfilter. Jag går inte mot röd gubbe längre, hur tom vägen än är, inte när jag har Juno med mig. 

Så på vägen hem täckte jag, med försiktighetsfilten, över datorerna under vagnen fast mest för att det regnade men lite för att ingen skulle se vad vi gick hem med, och så kom jag hem och stirrade på en dator som jag inte fattade ett skit av.

Den har appar. Jag vet inte varför. Vad ska jag med dem till? Jag vill bara ha en dator att skriva på, och på Word vill de att jag ska logga in för att kunna hitta mina texter vart jag än är. SkyDrive eller något.  Idén är lysande men jag lär inte använda den.

 

men det är lite trist ändå att jag liksom fattat beslutet om ett JA/NEJ om det mesta nu. Vad hände. Igår på H&M så gillade jag mycket lite av vad jag såg. Fula mönster, fula färger. Och jag tänkte att jag har barrikaderat mig i den här lilla lilla lådan av nejsägande och fördomar

 

det är inte konstigt jag ingenstans kommer

att inget rör sig där jag vill komma vidare.

Jag har ju antagligen redan bestämt mig för att vägen dit ska vara på ett sätt och då det är allt jag ser så går det inte att se något annat

Som t ex så vill jag ha ett hus men i min lilla låda finns det bara två sätt att få det: Vi säljer lägenheten, som är Mattias, eller så vinner vi på lotto/ärver pengar och ta daaaaa; hus. Och jag vill ha körkort, gå till tandläkaren(nåja, vill och vill. Jag behöver) och allt det står på paus för att jag inte tycker jag har råd att göra det.

 

Så i in längtan att hitta bort från min låda(som jag håller fast vid, för det välbekanta är tryggt även om det inte är bra för en)fick jag en bok av Maria om nya sätt att tänka. Jag återkommer om titeln för jag minns varken den eller författaren. I den står det i alla fall att en del människor kanske går runt och känner sig underliga och annorlunda på jorden, men att det kanske inte är meningen att alla SKA känna sig normala. Jag kanske kom hit för att vara annorlunda; för det verkar ju onekligen vara så att mina tankegångar inte riktigt går att förklara för andra annat än för Suz men hon har nog en intuitiv känsla av mig(plus att vi känt varandra i ungefär vartannat liv vi levt på jorden).

I å med det tänkte jag att man söker tröst där man känner att man kan få den. Även om den skulle vara falsk så är det en snabb trygghet, lättlöslig och snabbfattlig. De här böckerna är vad religionen är för andra; en tröst i livet på jorden. Vi fattar det kanske inte så ofta som vi skulle önska, men om man kan grepp om det några minuter i taget så sprider det sig genom dagar och veckor framöver. Det kanske inte är meningen att jag ska vara normal. Jag fyller snart *host host* och jag kan tycka att jag vid det här laget kunde ha hittat rätt på fler ställen och hittat hem.

 

nu är inlägget för långt, så…

I rest my case.

//Lena

Så nära

Jag är ledsen. Jag ville bara skriva till någon och så tänkte jag på dig, dig som jag inte alla känner egentligen men när vi ses känner jag mig så nära dig.
Jag är glad att du verkar må bra, glad att du löste dina problem och inte längre har tomhet långt bak i ögonen, inte längre hopplöshet i stegen.

När jag hör dig skratta sådär tänker jag att du är en sådan där person man vill vara lite mer som. En stark som blev starkare, den självklara närvaron på jorden. Ja, jag vill vara lite mer som du.

En gång sa du att jag var en sådan där stark en, som bara tog sig vidare och klarade sig.
Jag gick nog som på is. Halkade mig igenom livet och hamnade lite var som helst.
När våren kom föll jag igenom.

Jag har en dotter nu. Du skulle tycka om henne. Hon skrattar när jag dansar fånigt och sjunger när jag sjunger. Jag ska lära henne att kärlek är allt som finns, för det är något som jag fortfarande tror på, fortfarande tänker borde vara sant. Och så tänker jag på det som jag kommer lära henne utan att jag tänker på det. Som att jag hellre köper en bok än mat.
Eller att åsknätter måste ha öppna fönster och förväntan.

Kobra – en värld utan män.

I kvällens Kobra pratades det om en värld utan män, och en forskare sa att rent teoretiskt skulle en kvinna kunna göra sig själv gravid genom att befrukta ett av sina ägg med ett annat, nyare, ägg.
Vilket skulle ge en dotter. Jag undrar hur likt modern det skulle bli.

Ändå är idén fascinerande. Jag ringer nog och anmäler mig som försöksperson genast.

Ja? Och?

Inatt drömde jag om utanförskap.
Att jag var inbjuden på en fest med bara kvinnor(någon slags invigning av nytt hem som bara delvis var färdigbyggt)men jag var där på nåder, jag var inte välkommen egentligen.
Allas kläder och väskor lades på ett ställe men när jag skulle ha min väska hade någon lagt den vid sidan av, längre från de andras. Någon sa ”Ja? Och?” Med frågande min och jag gick först.

Nyss förstod jag drömmen. Någon jag trodde var mer Vän ska gifta sig. Om två veckor. Jag vill skriva något surt om att min inbjudan till både bröllop och möhippa kom bort i posten men jag lägger inte mer energi på det.
Ännu en vän försvunnen, och fler hål att fylla. Jag bär sorg.

Humor på hög nivå

Att Sverigedemokraten(han med järnröret)emigrerade till Ungern för att deras invandrarpolitik var mer i hans smak…..

Åh.
Humor!!!!

Även om du inte ser vägen framför dig så finns den där

Hon kallade det Den stora ledsenheten, mitt uppgivna besegrade Jag

Det är nog så att jag på något sätt är besegrad, har gett upp. Jag tror t ex inte att jag får ett jobb om jag inte startar eget. Jag får antagligen inte fler barn, kommer tydligen aldrig skriva några böcker

Det är som att sova och inte kunna vakna, att ha en förbannelse hängande i hasorna,

denna självuppfyllande profetia av tyngd och förbannad ensamhet

Jag hoppas innerligt att jag inte känner mig utanför i gruppen där de andra, de som är som jag, finns
för vad ska jag ta mig till då med detta mållösa sökande
denna storslagna tillvaro

Barnkalas

Vi har pratat om barnkalas. Mest för att jag redan är bekymrad över att det kanske är barn som tackar nej bara för att de inte har råd med present.
Kan verka dumt att tänka på det redan men vi kom fram till att barnkalasen helt enkelt får vara presentfria. Vill någon ge present kan de göra det innan kalaset.

En bekant ska ha barn med sin tjej och M frågade om de ville ha barnkläder. Det är ju inget vi ska behålla när Juno ändå växt ur det. Men nostalgin talar för att jag plockar ut några favoritplagg som dockkläder först. Minns att jag hade mina barnkläder till mina dockor när jag var liten, och att det fascinerande mig att jag varit sådär liten att jag rymts i de små kläderna.

Utomhus är det grått idag. Jag ska ut på nätet och se efter saker att lära och underhålla Juno med.

Och försäkringskassan; kan de inte skicka en jäkla blankett utan att man måste ringa dem tre gånger?!

Mjuka fingrar

Du vet, man läser en rad som går rätt in med mjuka fingrar i hjärtat och dimman skingras för en stund innan vardagligheten vräker sig över en med dammtussar och dumma flin

om ingenting vore omöjligt
Vem vill du vara då?

Sol över golvet och skuggan av en skata
en stunds tystnad då allt ter sig ofantligt och magiskt.

Tragikomiskt

Roande är det, att så många män kämpar så mycket och lägger ner tid och energi på att försöka hålla kvinnor borta från skolan och politiken

Nästan som om de instinktivt förstår att kvinnorna är på väg att ta över världen….

F-kassan

Jag väntar på att de ska ringa från försäkringskassan idag eller imorgon för att hjälpa mig att ändra mina föräldradagar

Och när vi rett ut det ska jag se till att Mattias får sina dubbeldagar innan Juno fyller ett år
så han kan vara ledig från första maj till första augusti ungefär

och sedan har jag inte mycket mer som ska göras den här veckan utom att ta hand om Juno och städa diska måla…

Jag har en barnboksidé som jag skriver ner på sladdrigt papper
och så måste jag visst ringa biblioteket om den där borttappade boken igen, för femte gången.

Ryssen kommer!

Mattias och jag bestämde just att om ryssarna invaderar vårt älskade land så tänker vi fly till Hawaii så kan jag bli fanatisk, förlåt, FANTASTISK, amatörvulkanolog och Mattias kan laga mat och fotografera och vi ska gå runt i flipflops och lösa kläder
och jag ska bli en underbar hippie som forskar i Hawaiis historia och naturgudar.
Juno kommer bli en mästerlig dykare och prata tre fyra språk flytande och tillsammans skulle vi tjata på olika länders regeringar om hjälp att köra ut de elaka vodkasluskarna från Sverige.

Så nu vet ni vart ni kan leta efter oss…

Det finns andra som är som jag.

Jag har en terapeut. Eller om hon är psykolog, det kan kvitta. Hon är rar och glad och säger att jag inte är ensam, det finns fler som är som jag

Jag vill träffa dem, säger jag.

De har en samtalsgrupp någon gång i veckan. Jag ska göra något slags test för att fastställa ordningen ytterligare, och sedan kan jag få vara med.
Hon säger att vi är lite likadana till sättet, hur vi pratar, skippar kallprat och går rakt på sak.

Jag sa att det låter som smarta bra människor, låt mig fylla i de där papprena nu så jag kan sluta vara ensam

Torsdag, antar jag

Hon sover i soffan(vi lever i soffan. Skjuter man ihop sofforna blir det som en fyrkant med kuddar. Som en lekhage. Bäst)och jag tänkte först på låga saker men så ville jag vända det och se det roliga med allt istället.

Det är ju saker som inte är tokiga ändå. Så vad kan jag göra för att de ska bli ännu bättre?

Mattias har en lysande bokidé. Jag tjatar på honom att sätta sig ner och göra en mindmap men när han kommer hem från jobbet är han så trött. Jag gör den snart åt honom. Behöver ändå sätta mig ner och lista saker jag har i huvudet så att där blir plats för annat.

Häromdagen kunde jag läsa en bok. Hela boken. Jag läste Maryan Keyes bok Hemligheterna på Mercy Close. Jag gillar att alla tillhör samma familj i hennes böcker. De är komplett galna. Jag blir så glad av det.

Har jag tur kommer jag hinna läsa Rowlings bok snart. Har den på både svenska och engelska.

Men nu måste jag ta sovbeppen och gå ner i tvättstugan igen.
Jag ser verkligen fram emot att ha hus och egen tvättstuga!!!

Svensk film

Har Sverige fem skådisar och ett filmmanus som alltid följs?

Det är inte konstigt att man vänder ryggen åt svensk filmindustri: Jag är trött på att se samma ansikten hela hela tiden. Jag är så galet trött på thriller, deckare, polisserier.
Sverige har ingen fantasi.

Nog nu.

Jag blir utmattad av så lite. Märkte att det försvunnit pengar från mitt konto och blev tvungen att gå till banken, spärra kortet och polisanmäla. Bara 800kr, tänker jag, men det är inte så ”bara” när man får fem-sextusen i månaden.

Så nu lär stresstankarna lagt sig lite så är jag så trött, känner mig så sårbar, attackerad av osynlighet. Jag är så trött på människor och tekniken, längtar ut i skogen och att köra ner händerna i solvarm jord, klappa solvarm päls och sitta tyst och lyssna på vind i trädkronorna.
Nog nu, med sirener och trafik. Nog nu, med köer och bussar, nog nu med girighet och rädslan. Nu räcker det. Jag är värd det allra allra bästa, och jag tror inte det finns i någon stad i någon värld.

Påsken drog snabbt förbi

Pappa köpte tågbiljetter, så trots att vi tänkt stanna hemma och pilla med lägenheten så åkte vi upp över påsk. Både jag och Juno var förkylda och jag blev mest inomhus. Det var inte jätteskoj, inte bara för att jag var trött och sjuk utan för att jag var så ofantligt irriterad och arg på mamma. Kvinnan som äger rättigheterna till ordet ”Nej!”.

Men de är så kära i Juno, både mamma och pappa, så när hon vaknade på morgonen gick jag ner med henne till dem, pratade om kvalitetstid och femtio mil mellan dem och henne. Sedan kunde jag somna om en stund, höra genom golvet hur de pratade och gullade och hon svarade.

Vi hann med en road trip iallafall. Mattias hade inte sett E-tuna, så vi åkte dit, stannade i superfula Köping på vägen, fotade lite byggnader

stannade på en kyrkas parkering och värmde mat till Juno och jag gjorde te av vattnet och konstaterade igen att jag nog skulle kunna bo nästan var som helst i Sverige när det ser lite ut som hemma var man än åker. Den där trista skönheten i frusna åkrar och spretiga träd, den välbekanta skönheten i smutsiga vägkanter och röda hus med sina vita knutar

och övervuxen översnöad skrot i någons trädgård och en betongsilo som det växer mossa på. Det gröna mot den disiga himmelen. Hemma.

Sjukbeppen

Juno är sjuk, förkyld, men förhållandevis pigg ändå. Vi ligger i soffan och väntar på telefontiden. Hon småpratar hela tiden och hostar och jag är beredd att sätta henne upp ifall hon måste kräkas. Hon åt iallafall upp all mat, det är ett hyfsat bra tecken, och så småpratar hon och blir glad när hon ser GulBarbis(Barbasol).

Jag antar att Bvc kommer ta sänkan på henne(sticka henne i fingret, det där lilla fingret) och konstatera att det bara är att vänta ut det hela, ge henne vatten att dricka.
Man kan undra när det kommer en mild hostmedicin till barn under tre år. Det är ju ändå 2013.

Suz sa att jag skulle lägga en akvamarin och någon mer sten hos henne men stenarna ligger på vinden.
Jag vill kunna sånt här, koka upp någon ört och ge henne mildrande avkok. Vara mer av en jordbunden mor. Jag ska läsa på. Litteraturen har jag ju redan.

Nå, bebbe is calling. Ska försöka blogga på datorn sen, har en massa blogg att läsa ifatt.

Nu

Nu sover hon i min famn igen, långa ögonfransar mot kinden, pyjamasens mönster ändras för varje andetag hon tar och då och då rycker hennes lilla hand till

Jag vågar inte röra mig och

Så jag blir här

Jaja

Jaja
Det är så jävla synd om dig och allt tycks olösligt

So fucking what

Ryck upp dig, gör en sak i taget
Skriv en halvtimme om dagen, läs en halvtimme
Plocka ögonbrynen, klipp håret
Förbered maten tidigare

Och för Guds skull
Sjung och skrik och vägra vara duktig rätt och korrekt

Det är jag och Märta Tikkanen

Efter att ha sett henne på Fråga Kultureliten
så är jag lite förtjust i henne. Vi tycker lika i saker så jag skäms över att jag inte läst något hon skrivit

Men, tänker jag
Själva livet stressar mig
när ska jag räcka till till allt jag måste göra och allt det där jag vill

Jag vill läsa litteraturvetenskap igen, öppna ögonen för fler saker
se obskyr film med andra mitt på dagen

känna igen mig själv i andra

Idag är en dag av bokade möten. Neo säger att Juno ska ligga mer på mage, att jag får sitta intill och hålla en hand på hennes rygg så hon inte rullar runt. En handduk under bröstet ska funka det med.

Och sedan doktor Humm som säger ”Hm, jaha” men som jag inte kan öppna mig för
Och sist Maria med massage som gör att jag kanske kan vrida huvudet samtidigt som jag lyfter en arm

Hur blev Jag-livet såhär galet?

Namnen

och samma fraser, om och om igen

Du berättar ju ingenting!

Jag har inget mer att säga. Vad gör jag hemma hela dagarna? Sköter barnet och disken, tvättar dina smutsiga strumpor och viker din tvätt

Försöker bli fri från en långvarig depression genom dina negativa bemötanden och inte så påhittiga namn och påståenden som jag förstår att du verkligen tror på

och genom att se fram emot morgonen när han gått och jag vågar sjunga igen
vågar drömma om storslagenhet och framtid med glädje

och så timmarna med henne och den där skulden som A sa skulle dyka upp, alla föräldrar ska tydligen bära den, att jag inte gör tillräckligt för henne, att jag inte vet hur jag ska underhålla henne och samtidigt lära. Jag sjunger för henne, och så busar vi och skrattar. Hon somnar i min famn, eller på golvet på filten och jag hinner diska och plocka, göra mat
låtsas att allt är toppen och jag är lycklig och har varit det den senaste tiden

För som han själv säger: Om man intalar sig själv någonting under en lång tid så blir det nog sant till slut

Vi har börjat köpa barnböcker, och jag tyckte den här delen av uppslaget var roligt. ”Titta Juno, hunden bajsar”!

Eld

Åh, jag vill sjunka ner i orden, dränka mig i poesi och citat, tatuera in dem längs med hjärtats alla vindlingar

följa stigarna mot ljus och mörker
se himlen falla och stjärnor dö
orsaka stormar och kaos
vara trygga vindskydd över krossade själar

Om igen, du visar mig askan i dina brännheta händer
men jag går aldrig samma vägar som du

Livet

Livet. Det här rörliga. Jag stannar upp ibland och ser på henne, detta hjärteknytte av värme och joller

stannar upp och tänker ”Herregud, det här är min dotter, mitt barn!” och så håller vi om varandra lite, hon försöker stoppa mitt finger i munnen och skrattar när jag gnuggar hennes kliande tandkött

eller så somnar vi, hon ovanför mitt lugnade hjärta och jag killas i ansiktet av hennes lockar, lyssnandes hennes andetag

Ikea i timmar

Och Juno charmade alla utom de avundsjuka barnvagnsknuffarna. Hon grät inte ens utan låg och tittade på allting och skrattade när Fi busade med henne.
Oh, the joy!

När vi kom hem var hon lite surare och nyss slocknade hon på mitt bröst och nu ligger jag här och svettas med varm Juno som har bakhuvudet mot mitt nyckelben. Hon suckar ibland och med tanke på att hon inte sovit så mycket idag så lär hon inte vakna när jag måste flytta på henne. Sötälsklingen.

Jag köpte nya snygga bestick som jag strax ska diska så vi kan äta med dem, och så är det fotboll…

Mystrött

Hon har ätit och nu börjar hon bli mystrött och sitter och liksom fnissar och har favoritskallran i ena handen. Och när jag tar fram telefonen för att fota stannar hon till, som om hon lärt sig efter alla gånger vi fotat henne.

Juno är hes

Och pratar och är livlig idag, hoppade ett mål mat men jag ska ringa Bvc imorrn och höra om de kan kolla halsen på henne.

Hon skrattar när man drar med lätta fingrar över hennes ansikte och så vill hon mest sitta upp, eller stoppa saker i munnen( gärna min telefon) och spelar jag spel på telefonen så petar hon på skärmen och blir arg om jag håller den utom räckhåll. Hon sover med armarna över huvudet och snarkar lite ibland.

Juno. Vår dotter. Hon somnar i min famn flera gånger om dagen och blir överlycklig när man tar bort blöjan så hon kan ligga och sprattla extra mycket. Hon har börjat att kasta sig bakåt, så man får passa sig. Och så skrattar hon igen.

Riddikulus

Barnvakten ligger hemma med feber så jag sätter Juno i bärselen och kånkar ner tvätten

ber gudarna och moder jord om ursäkt för att jag klant-färgade fyra vita tröjor rosa och måste bleka dem med klorin

M kommer hem och busar med Juno medan jag går ner igen

Det luktar avlopp där nere

ser i ögonvrån hur någon rör sig runt mig och en skugga drar över golvet men vägrar titta dit, bestämmer att aldrig mer boka kvällstid för det kryper och sticker i nacke och på kinderna av de döda närvarande

Z säger att jag ska tänka som i Harry Potter och ”riddikulus” och det fungerar ett tag så jag viker inte tvätten som jag brukar utan vräker ner allt i påsarna och blandar torrt med lite fuktigt

går snabbt därifrån
vill ha kaffe men klockan är efter 22 så jag låser dörren om oss och dricker vatten

Designparadox

Varför är inte skedar designade med samma rundning som skålar?

Det hade ju gjort uppskrapande av mat enklare.

Stig Strand och vitapro

”Innan jag lade min skitkarriär på hyllan”…

Artikulera!!!!

Jag ser

Och den där känslan att gå intill någonting

Känslan av närvaron av någonting större

fort, fort innan slöjan dras för igen och dunklet återvänder!!

Cyndi Lauper

Nu när jag lyssnar på skivorna igen* så minns jag att jag lyssnade på henne väldigt mycket när jag var tonåring, men jag minns inte om jag vågade stå för det. Jag minns att jag ville se ut som hon, våga ha en liknande frisyr och udda kläder och vara kaxigare och synas mer

Så jag kan inte låta bli att undra vem, vilken version av Lena, jag varit om jag vågat vara mer mig själv när jag växte upp.
Alternativen svindlar. Jag ville skriva böcker när jag var fyra år, och femton. Jag hade antagligen börjat med det tidigt, och sjungit i band ett tag men lagt ner det

De parallella världarna är ett tidsfördriv utan lyckligt slut, lika bra som vilket tidsfördriv som helst

*Bara att jag kallar det ”skivor” skvallrar om min ålder…

Idag är jag inte piggare

Men öronen kliar mindre. Jag kunde lagt mig igen för en timme sedan för Juno somnade, men jag läste på Twitter och lade till nya att följa, Seth Green t ex, har varit svag för honom sedan Buffy. Ska sluta följa Jessica Alba och Lady Gaga, totalt trista. Alba twittrar om mat. Jag tror hon har ätstörningar.

Bäst är Ricky Gervais och Fredrik Backman.

Mitt eget twittrande är väldigt sporadiskt. Har inte det rätta knycket. Idag insåg jag att RT antagligen står för retweet. Jag ville inte verka dum och fråga någon.

När jag matat Juno runt klockan sju så känns det alltid som om det är för sent att lägga sig igen, för då stiger M upp strax efter och jag är oftast hungrig ändå, så jag håller mig vaken till nästa Junomatning och somnar med henne på bröstet efter det.

Nevermind,

Egentligen ville jag bara sucka lite över hur folk överreagerar och ska vara så PK när någon konstaterar att f d centerledaren är svart. Att konstatera att någon inte är vit är rasistiskt, tydligen.
Och att säga att någon är man är sexistiskt…

Frisk

Juno är frisk igen, men nu är det min tur att bli sjuk
halsen o öronen kliar
näsan snörvlar

Det fungerar inte med te heller. Det är nu jag tar på min dramatiska min, lägger en hand över pannan som om jag ska svimma: Det fungerar inte med te!

Men…men…Vad ska jag ta mig till???

Inte pussa Juno, så mycket vet jag. Sprita händerna ofta. Dricka mycket, och vila. Låter verkligen skitskoj.

Idag var vi på Emmaus och jag köpte en version av Romeo och Julia plus en skål från 70-talet. Nostalgi, jag har den skålen i rött redan så när jag hittade den i grönt smälte jag lite.

Vi såg ”En gång i Phuket” nu ikväll. Den var mycket roligare än jag hade väntat mig. En av tjejerna från SVTs ”Högklackat” var med. Hon är något av en favorit sedan en sketch där hon lär sig av en kompis att man ska ”råka” smsa fel till en kille man dejtar och hon skriver något i stil med ”Hej mamma. Har diarré, det rinner som kiss”.

Jag skrattade i timmar åt det. Mattias har lärt sig det nu, att jag kan börja skratta långt efteråt bara för att jag tänkt på något roligt.
Mest skrattar vi åt Family Guy tror jag.

I morgon ska vi ev åka och köpa en laptop. Jag vill ha en egen dator NU!

G’natt.

Oh my world

Jag ser solen. Det känns som om det var flera dagar sedan.
Det var nog flera dagar sedan.
Jag sitter seg i soffan och försöker hitta ord
ser en man på tv som inte säger ”Oh ,my god!”
Istället säger han ”Oh, my world!”

Elin kommer för att vara barnvakt en stund idag, tillräckligt länge för att jag ska hinna gå ner med all tvätt. Lär inte hinna med allt, men det ordnar sig.

Jag gör en lista på saker jag borde göra och så funderar jag på hans förslag att flytta, för tydligen bemöter man ångest och depression med ilska, skäll och skuldbeläggande i hans värld. Att kalla någon för elaka saker ska tydligen få den deprimerade att rycka upp sig och börja vara rolig och glad igen. Vara pigg och aktiv, kreativ och social.

Jag ska ta Juno till Kumla för pappas 70årsdag och det kan nog vara lika bra. Syrran skämtar om att mamma nog ger mig biljettpengar för hemresan när hon tröttnat på mig men jag måste åka själv med Juno; det känns jobbigt. Fast jag kommer att klara det och inse att jag är starkare än jag tror.

Solen försvinner bakom disigheten igen.

Snöfall och beppekoll

Snö på marken, och när jag gick till bussen snöade det så att jag bara såg någon meter framför mig. Mysigt men jag har småfrysit sedan dess. Jag värmer mat och dricker både te och kaffe för att bli varm trots att jag vet att magen antagligen kraschar

Ungefär samtidigt som jag vägde Juno på neo så skedde en seriekrock några mil bort nära Helsingborg och jag hoppas innerligt att ingen jag kände var med i den. Änglarna var där och tog tre människor med sig hem direkt

och OleDolyckan var också där, uppenbarligen.

Juno väger idag 5,6 kg och läkaren var nöjd med allt, tyckte hon rörde sig bättre än förra gången, plus att Juno tydligen är tidig med sitt skratt och småprat. Fint!

Som vanligt

så gillar jag inte när någon säger till mig hur jag ska leva göra tänka

Jag blir alldeles fruktansvärt obstinat då

Och den där tanken jag haft nästan dagligen i mer än ett år, kanske dags art göra slag i saken

Man vill ju inte vara en liten lort som folk tycker det är okej att hänsynslöst respektlöst trampa på efter eget tycke

Hellre kasta sig ut i okänt läskigt

Mitt kungarike mot en egen dator!!

M fixar med bilder och jag vill skriva blogg och plöja igenom både pinterest och hemnet men gör det på telefonen istället. Någon dag snart kommer jag gå och köpa mig en ny laptop på avbetalning. Ska läsa klart Js bokmanus med, har inte hunnit, men jag planerar att städa lite idag och surfa imorgon.

Jag har hittat två fantastiska hus som jag vill titta på. Vi lämnade bilbarnstolen i Kumla, tyvärr. Barnvakt kanske, och åka bara jag och M.
Husen är båda två från tidigt 1900-tal, men jag måste ju ha ett hus med själ och även om det vore trevligt med helt nybyggt så tinglar det inte, lockar inte. Inga känslokrokar som drar i magtrakten

Söndagsförmiddag och min frukostmacka är torr och varannan tugga måste sköljas ner med minst en klunk te. Juno somnar snart i babygymmet och ute snöar det lite sparsamt

Måste älska det

Kommentaren hade inte varit rolig alla om det inte hade varit för sista raden:

Imorrn ska jag dit bara för att säga varför jag inte vill komma tillbaka

Det är inte utan att det känns rätt onödigt.

Saker man vill säga

Fast man inte borde.

Mest på fb då.

Jamen, ibland är man såååå nära att kommentera foton med saker som ”Snygga bröllopsfoton! Är gallret i bakgrunden menat som symbolik?”

eller ”Oj, ett foto på D där han inte sitter med mobilen när någon bjuder på middag…”

Men man är snäll och säger inte sånt, för det är ärligt talat jäkligt otrevligt och vill man veta vad folk skulle vilja kommentera på ens egna foton? Nej, vissa saker klarar man sig bra utan.

Samtidigt håller jag mig ifrån att kommentera när jag har snälla saker att säga med.
Det är en slags trötthet inblandad där.

Oh captain, my captain

*snörvel*

Döda poeters sällskap

Den visas på tv nu. När jag såg den på bio för första gången så grät jag när sötaste killen tar livet av sig, och för en tonårig författarsjäl satte den filmen djupa tacksamma spår i synen på livet för många år framöver.

På grund av den filmen började jag leta upp poesi mer på allvar, och känna att jag måste göra något storslaget.

Varje gång jag ser den känner jag samma sak: en upprorisk kärlek till det skrivna, till livet och skönheten.

Tvekan

Uttråkad och bedrövad, behöver kommunicera mera med M men vet inte hur jag ska börja. Vill hitta på något roligt, teater eller bio, eller bara en kort promenad ner till Hemköp för att köpa tvättlappar till Juno.

Dricker glögg och kokar nappflaskor, tänker att ingen längre hör av sig nu när jag har barn, fast jag förstår dem

på sätt och vis

Suck…

När vi kommer hem med tågbiljetterna, DÅ säger pappa att han kan tänka sig att köra hem oss ändå.

Biljetterna går inte att avboka.

Jag önskar de kunde avbokas. Ser inte fram emot att släpa bebis barnvagn bilstol och en hel del packning på tåget, trots att Mattias är med.

Dessutom finns det ingen vagn på X2000-tågen med plats för barnvagn och barn.
”Ställ dem där det finns plats” sa kvinnan på SJs resebutik.

Jamen, det gillar nog de andra resenärerna, tack för tipset…

(Jag saknar min bil!)

Resa

Vi ska till SJs resebyrån strax, för att köpa biljetter hem. Det känns som om vi kan göra det på nätet men vi vill höra hur vi reser med Juno. I barnvagnen, SJs vagn med lekplats och så, blir hon utsatt för en massa som Neobarn ska hållas ifrån så jag vill hellre höra om alternativen.

Jag är nervös inför resan. Inte för egen skull men för blickarna jag vet vi får om hon skriker hela resan…

Obstinat självbestämmande.

” Sitter man uppe och kollar på film sent så är det självförvållat så nu får du stiga upp” säger min mamma och dukar fram frukost. Jag tänker på det ologiska i det uttalandet. Om jag ser film till halv fyra och sedan vill sova så vill jag sova för att jag satt uppe sent, inte stiga upp bara för att min mamma tycker det är dags eftersom hon lade sig fem över tolv och sover fem timmar, max, varje natt.

Jag skiter i om jag ”borde” vara pigg, jag skiter i om det är soligt ute så att jag borde ta en promenad. Jag är 38. Jag vill sova en timme till. Så är det bara.