kanske inte så hemligt

Jag är uppriktigt trött på mitt gnälliga jag. Och nu idag bläddrar jag i The Secret och inser att jag faktiskt tar emot pengar varje dag. jag tjänar pengar. Jag förtjänar pengarna.

och jag är uppriktigt jävla trött på att alltid fokusera på skiten som händer och bara skita allt det positiva i ansiktet. Nog nu.
Det får räcka. Jag har ett liv, jag har kraft och energi.
Jag förtjänar att behandla mig själv bättre.

Till saken hör den att jag alltid vetat om att jag är oändligt förmögen, ofattbart rik. Jag har vetat det sedan jag var 14. Så nu ska jag börja leva det med.

 

titel

stannade hemma idag för jag känner mig skum. Kan inte riktigt sätta fingret på det men det är något fel i huvudet, lite yr och hela tiden början på huvudvärk, och musklerna värker lite i takt med halsen.
Men jag är inte trött längre för jag sov till halv ett idag och har härmed tagit igen förlorad sömn sen tidigare i veckan, men eftersom jag mår skumt så kan jag egentligen inget göra mer än att läsa, titta på teve och sova. Vilket är vad jag längtat efter sedan jag började jobba. Frustrerande nog så kan jag inte gå utanför lägenheten eftersom jag är sjuk men så inser jag att jag har böcker. Böcker.
Varför ska jag behöva gå någon annanstans då.

och vips så är det fyrtio minuter efter arbetstiden är slut och man borde äta mat men istället slumrar man ovanpå överkastet och drömmer något om att skriva en bok direkt på trappsteg av drivved men man tänker att det måste vara jobbigt, vilken tid det skulle ta och vilken jobbig ställning att arbeta i

istället börjar jag äntligen skriva på novellen om hemvändarna som jag funderat på i fyra år

 

Det finns en drömtydarblogg, det vet ni va?

Jag blir jätteförvånad när jag ser att jag har 880 träffar på “drömtydning + spindel”: Är det så många som drömmer om spindlar alltså? Det är jätteintressant, ur symboltänket sett. Nu håller jag på att bli sjuk och orkar inte analysera det där vidare men jag kommer halvfebrigt tänka på det där nu. Spindlar är tåliga, väver nät som saker fastnar i, i mytologin är det tre spindelkvinnor som väver tidens väv och moder jord tar spidnelns form, o s v.

Och många är livrädda för spindlar, det betyder en del i drömmarna när man ska tyda dem.

Och alla borde skicka sina drömmar till mig och K-kvinnan på drömtydarbloggen.

 

skvätta revir

på tal om att skapa sig platser så känns det ibland som om man måste pissa revir. Inte stora allvarliga revir utan små nödvändiga för att behålla integritet och personlighet. Skvätta hörnen i receptionen eller bordsbenen på sitt skrivbord, skvätta lite på cykelställ och skvätta lite på åsikter och upprätthållande och kissa runt sin plats för att det ska synas att det är min plats.

För det känns viktigt. Jag blir störd när och om någon sitter på min plats. Tidigare har jag ju inte haft en egen plats någonstans. Det är väl för det den här är så viktig för mig. Jag har alltid bara suttit vid andras bord, läst andras lappar och skjutit deras saker lite år sidan för att få lite plats de få timmar jag sitter där tills de kommer tillbaka. Men det här är min plats, datorn bär mitt namn, jag har post-itlappar lite överallt, och sprider ut mig just för att det är mitt bord.

 

fuggedaboutit

Få se här nu: det är torsdag och jag skriver lista på saker jag ska minnas nu när jag blir “ensam” här i växeln - ensam tillsammans med kvinnan som jag eventuellt kommer att strypa och som jag inte förväntar mig kommer att hjälpa mig ett skit trots att hon jobbat i den här växeln tills för något år sedan och nu spelar hjälplös för att jag ska tycka jag klarar mig bra utan henne, vilket jag gör men vägrar erkänna eftersom jag inte vill ge henne nöjet att slippa sitta här - och det är när man inser hur mycket det är att hålla reda på som man blir lite stissig men jag låter mig ändå behålla en illusion om att det här kommer att funka i tre veckor. Sedan sägs det att jag inte ska få ha mitt skrivbord för mig själv utan hon vill att jag ska sitta vid luckan så att hon kan få mitt skrivbord för att inte bli störd av luckan.

Glöm det.

 

mms

Nu i sommar när jag jobbat på det här stället har jag roat mig med att skicka meningslösa mms till Ozzy. Stackars Ozzy. Jag kan tyvärr inte lägga in dem här till allmän beskådan(men jag ska ta hem det där programmet från sonyericson-sidan och fixa ut bilderna från telefonen på något sätt, förr eller senare. Just nu känns det som ett heldagsprojekt eller snarare ett “fan, kan inte nån annan göra det där åt mig”).

Men det är rätt roligt ändå. Eftersom det är meningslöst.
Det känns som en stefan&kristervariant av Lars Norénpjäs going teletubbies. Ja, det där får ni klura ut själva. Men det har med meningslösheten att göra.
Och lallande.

Plus att jag börjat med att fota min frisyr när jag sitter här och inte kan gå ifrån till en spegel. jag raderar inte fotona utan tar bara nya och nu har jag över hundra bilder på mig själv. Jag funderar på att göra en utställning som heter “EGOBOOOSTJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!”
eller “Fan vad blek jag är, jag borde sluta jobba varje jävla sommar?”

och historien fortsätter i all oändlighet

 

Ajsing

Kalla mig Ronin Poppins. Jag vandrar på stadens gator om kvällen med paraply på ryggen(i stativväska) och en ständig vaksamhet.

Det var kul tills jag fick en blåsa på ringfingertån

Har egentligen tårna några namn? Medicinska namn funkar ju med, men lilla vickevire måste avlivas. Vad heter tårna?

Det var dock inget jag funderade över på vägen hem utan jag tänkte AJ. AJ. AJ. AJ. För varje steg jag tog. Tusen Ajsingar ekade genom skallen medan mörkret föll och jag talade om vänskap med D. Fast det var nog mest han som pratade. Jag ajjade mig.
Kom vi fram till något viktigt och storslaget? Antagligen.
Att om man som vän gör fel vill man veta det. Hellre än att det bara blir tyst och ingen ringer eller svarar på ens brev. Är man omåttligt egoistiskt så måste man ju få veta det, det är att föredrar framför att man blir ensam. För att egoismen är lättare att mästra än ensamheten?

Men vad är vänskap, och varför dör den så lätt ibland
Jag sörjer mina vänner. Inte alla, men många av dem. Känner de samma ordlöshet inför mig
vet inte vad de ska säga, vill inte vara ivägen, inte störa?
Och om man skäms för en vän, är man en vän då, eller hör det till; man tar dem för vad de är: högljudda eller alldeles för djupa och öppensinnade på fyllan eller gråtmilda

jag kan inte låta bli att tänka på det där

 

vännen min

Jag vill egentligen inte skriva brev till dig.
Jag tror inte att du kommer att svara. Jag är ganska övertygad om att du inte kommer att göra det. Istället kommer jag att få ett ursäktande sms om ett halvår med ett “jag håller på med ett brev till dig, ledsen att det fått vänta så men jag trodde jag svarat redan” och sedan kommer kanske nått kort inlägg med ett “Är allt bra med dig” och ett “jag är så lycklig med min nya pojkvän” på nån sajt och tiden kommer att gå och gå

och så en dag om några år får jag höra av någon annan att du fått barn och gift dig eller kanske till och med fått jobb i malmö men du har inte hört av dig för vid det laget har det gått för lång tid, och vad säger man egentligen sådär lång tid efter att man varit den som inte hört av sig tillbaka

jag vill egentligen inte skriva brev till dig
kanske är det enklare att låtsas att vi kommer vara vänner i all evighet om vi inte hörs av mer

 

och vips blev klockan halv tolv och det känns som nästanlunch
Korrektomundo - det ÄR nästanlunch, jag brukar ta den vid halv ett för att dagen ska kännas kortare men som det är nu börjar det kännas att jag är trött för jag säger fel i telefonen och måste verkligen koncentrera mig för att klara dagen.

så jag planerar att ta en promenad ikväll, färga håret och göra matlåda och sova tidigt och helst vill jag hinna med att måla något orange men jag vet inte vad och om jag hinner det. Jag har nog inte ens orange färg hemma mer än vattenfärg och hur kul är det egentligen att måla med vattenfärg

och var det inte ungefär femton år sedan jag senast sa Korrektomundo?

 

blomfluga

För de som ser mig men inte blomflugorna som jag viftar bort framför ansiktet måste jag se ut som Vänner-Ross som ätit för mycket socker.

För blomflugorna borde jag te mig som godisgubben i ghostbuster, han den vita bulliga som kommer mot slutet av första filmen.

Oh, the vardagsdrama.

 

bryt upp, bryt upp

igår hade jag en bild i huvudet av en ung kvinna som blöder och undrade vart den kom ifrån innan jag långt senare kom på att just den här nog är från en bok men den kan lika gärna vara något som bara dyker upp i huvudet, som en gåva(förbannelse?)
Jag vet inte var bilderna kommer ifrån, varför de plötsligt dyker upp mitt i allt, och jag vet inte vad jag skulle göra om de plötsligt skulle försvinna; om man plötsligt skulle bli någon annan. jag vet inte varför jag sparar vissa bilder och snabbt slänger andra; gör man den bedömningen så fort hjärnan registrerar

någon sa att man i dagens samhälle tar emot tolv miljoner intryck i sekunden
och jag tänker att det kanske inte är så konstigt att människor inte orkar; att social fobi är vanligare nu än för 20 år sedan och att människor med all information om våld och mord blir mer rädda för varandra

som om man väljer eländet för att det är så man tror världen ser ut, och glömmer det som är värt att hålla kvar, som vänskap, kärlek och vind genom träden

 

tick tack

jag vet att jag själv inte är en mästare på att stava men det är roligt när nån hamnar här på uppenbara stavfel. Väl komen til min blågg. Ja hetär Leeeeeeeenah.

Jaha, det är det humöret jag är på idag alltså…. Fan.

Inatt kunde jag inte sova. Inte nog med att man ligger där och vrider sig och inte vet hur man ska ligga; det är för varmt med täcke och för kallt utan. I-landsproblem. Istället låg jag där och tänkte på saker som var bra. Jag har tak över huvudet, ett täcke att värma mig med om jag fryser(även om jag inte gjorde det då)och en säng med rena lakan. Jag hade vatten att dricka och kunde gå upp och käka om jag blev hungrig

men ibland känns det så banalt att vara tacksam för det man är så van vid. Om ni förstår. Man ska givetvis vara tacksam för allt man har ändå, men i min sömnlösa vånda så var det så likgiltigt för jag var varm och rastlös och visste att jag skulle vakna, om inte med huvudvärk så i alla fall med nått konstigt symtom på sömnbristen(spricka i läppen blev det. Smärtsamt, jajamänsan)och dessutom skulle jag bli mer stressad under dagen eftersom jag visste hur trött jag var

men jag är tacksam för det jag har. För jag har så mycket. Och det leder lite in på något Ozzy och Laanna kommenterade om nostalgi i ett inlägg några inlägg under detta: Det är som med nostalgin; tacksamheten. Jag försöker sätta fingret på det, men det finns där ändå. Man är någonstans tacksam för det nostalgiska för det är ens liv, och det kan vara nostalgi även om det hände igår för det rör sig in och ut ur ens sfär. Saker jag gör nu kanske är detsamma som jag gjorde för några år sedan
rörelserna och händerna som tar i tingen, tanken om något som följer kan vara samma tanke som då

för det är jag som rör

och i det enkla ligger tacksamheten; jag rör vid, berör, rör mig stilla genom tid
och sluter händerna runt mina minnen och min nutid som runt vagt fladdriga vingar

 

som pekar åt öst och väst

måndag morgon och jag har en fråga till mina kvinnliga läsare:
Har även ni ibland stunder när ni plockar vilsekomna hårstrån ur bh:n*?
Man stressar runt där på morgonen, lägger damerna på plats och så får man dra nått hårstrå ur kupan för de ramlade väl ner där när man torkade håret eller borstade det, vad vet jag. Men ibland under dagen får man kika ner i klyftan och kolla om det ligger nått långt hårstrå där igen.

I-landsproblem, I tell you!

Hur som helst kan jag inte komma ifrån att det är måndag morgon. Jag kan ju vänta ut det men det tar för lång tid. Jag stressar till jobbet utan att skynda mig(för då slår jag mig bara och allt tar längre tid)och sitter här och fläktar mig en stund, pratar festival och dricker fuskkaffe och ringer syrran som kom tillbaka från sin semester idag och det ringer ofattbart lite men det gör ingenting, ingenting alls.

Samtidigt; Jag roas lite av att hyrbilen vi hade för att ta oss till festivalen kostade oss 666 kr. Oh, the irony!

* BH-n? bh:n? Behån? föresten köpte jag nya förra veckan och när jag provar Bh-isar så förundras jag över att brösten pekar åt alla möjliga håll: VEM är det som gör Bh-isarna så att brösten pekar åt sidorna och inte framåt? Vem vill ha bröst som pekar åt öst och väst liksom.

 

271 halv-/helgnälliga ord om min helg

Efter att ha konstaterat att alla vill ha makt och måste bossa på alla sätt de kan och många är oförmögna att vara trevliga så satte vi oss i bilen och åkte hem igen klockan två på natten.

Festivaljobb: nevermore.

Men tack för att jag fick frysa till en massa spelningar, tack för sörjan som ni kallade “vegetarisk och glutenfri mat”, jag kan värma konservgrönsaker i kastrull själv thank you very much, och tack för de spelningar som jag inte frös till men som fick mig att upptäcka lite ny musik som jag inte hört annat än på radio tidigare.

Och om man ska se det från det trevliga hållet så… vänta nu…
Jo, min chef var och är alltid jättetrevlig. Hon kommer få beröm i utvärderingen. Och jag lyckades prata med Timo Räisänen till och från i några timmar utan att inse att det var han förän just innan han klev på scen. Nå, han är bra, rolig. Han spelar på Malmöfestivalen om några veckor så då lär jag ju se honom igen. Amanda Jensen live är bra, och en annan trevlig sak var att jag tog två jättebra foton med min mobil.
Ja, om man ska se det från den ljusa sidan menar jag…. Man måste ju ta med de små sakerna. Och nu kan man ju säga att man har jobbat där och det är över nu, jag ska ha min lediga dag nu, d v s göra något åt min onda hals, dricka te och läsa bok. Imorrn ska jag jobba igen. Fast jag får betalt. Det är också något positivt.

Nå, 271 gnälliga ord om min helg.
Men, och jag måste ju tydligen påminna idioiter där ute om det, Det här är min blogg. MIN.

 

fredag

och man skriver med svart penna över himmelen istället medan man sitter på näsduk för att torka upp spill av läckande sadel

 

gummistövlar

Vart fan hittar jag ROLIGA gummistövlar som inte är tretorn och kostar 700 kr?

jag har bråttom, kom igen, snabbt snabbt snabbt, vart kan jag gå?

 

ibland vill jag

skriva så som jag gjorde förr.

 

gummi

Det här är vad jag ska gratisjobba med i helgen. Halleluja, jag tänker vara musikpåverkad och be att få bli fotad med Magnus Uggla! Hell yes.
Sen vettifan om jag kommer få höra eller se ett skit med tanke på var på området jag ska stå, och eftersom de säger att det kommer regna i helgen så ska jag ut idag och jaga vuxensaker. Nej, inte porr utan GUMMISTÖVLAR. Är inte det vuxet, så säg. Så gummistövlar och regnkläder av något slag; jag bär hellre det än blir sjuk i flera dagar eller halvsjuk(vilket nästan är värre; en långvarig förkylning). Jag är hellre vuxenklädd.

Fast helst får det ju vara regnfritt och lagom varmt, sådär att man tar med sig en långärmad tröja att sätta under den där festivaltröjan man ska bära, och sådär att man kan sätta på sig converse när mörkret faller

 

Psalm i juli

Efter säkert trettio år så vet jag ÄNTLIGEN vad låten heter, det är en psalm och när jag googlade på det namnet så fick jag en hel del träffar så jag undrar ju varför ingen sagt det till mig förrut, och är det inte så att den var med på nått barnprogram när vi var små(vi = födda på första halvan av 70talet)?

Den heter i alla fall Boeves psalm och jag har varit kär i den i ungefär hela mitt liv.

 

hon fick en röd ros av prinsen som hon pressade

fan, nu blev jag skrattig för nån ringde och formulerade sig märkligt och jag tänkte på när folk ringde banken jag telefonväxlade i och sa “jag har övertrakasserat mitt konto” och man alltid ville säga SLUTA MOBBA DITT KONTO och här finns det en till grej som sägs och som är rolig och i samma veva läser jag i drömtydarbloggen att någons pappa dött av en deprimerad sjukdom och visst är det jättehemskt att pappan tog livet av sig plötsligt men jag tycker lite synd om den deprimerade sjukdomen ändå plus att jag hörde nån som ville strö aska över sin pappa och är inte det lite elakt att göra så mot sin pappa eller ville hon strö askan efter sin pappa kanske

och kanske men bara kanske måste jag äta frukost nu, täppa igen lite innan mer kommer ut

 

inte så paranoid ändå, när allt kommer ikring

imorse stod det så klart för mig, ni vet hur man vaknar efter en dröm och allt verkar så glasklart men sen när man kommer ut i köket så tänker man att det är skitsamma, jag är knappast den enda som insett det och efter ytterligare fem minuter känner man sig paranoid och börjar bli ätt hungrig men hur tjänar han pengar på facebook om inte för att Någontinget använder våra foton där till ansiktsscanning för igenkänning för all framtid, vart vi än reser i världen, vilka övervakningskameror vi än hamnar under kommer det snabbt kunna avläsas och varje spår av oss finns för all framtid, skyldig genom att du är vän till en vän som är bekant med nån som en gång i tonåren hade facistiska åsikter och nätet spinns runt oss alla och knyts åt och även om människorna går under kommer tekniken att ha satt de spåren

sen tänkte jag sådär som många tänkte om FRA-lagen: jag har ju inget att dölja. Tycker jag nu. men skulle jag ha extrema politiska övertygelser och leva efter dem så finns allt där ute; alla mina vänner och sms vi skickat och mail och bekantas bekantas foton med mig i bakgrunden på en fest och vimmelfoton och hemligheter

 

bok bok bok

I lördags läste jag ännu en bok och eftersom jag knappt såg vad den hette när jag köpte den så måste jag googla på handlingen för att hitta den.

Ta daa: The Traveller av John Twelve Hawks.
Inte jättebra. Att han har med Herr Mumie på universitet-Bentham är lite roligt. Eftersom det var nått jag satt och skrattade åt under de få filosofilektioner som jag faktiskt var närvarande på. Annars vetti fan. Jag antar att mina syskonbarn kan gilla den så jag tror jag skickar den till dem tillsammans med några andra böcker som jag också råkade hitta(Läs: tvångshandlade)på SF-bokhandeln.

OCH så säger tjejen i kassan att Anne Rice inte finns på svenska.
Eh. Okej. Så mina Anne Rice-böcker hemma är en illusion. I get it…. Vad hon kanske istället skulle ha sagt är att DE inte har det på just den bokhandeln. Att de inte trycks längre är väl inga underligheter heller.
Nevermind, jag vet var jag kan hitta dem om det kniper. Mina egna ex ger jag inte bort även om jag har dubbla(jaja, Moi le vampyrnörd, oki?!)men de böckerna är ju så snyggt skrivna (POESI godammit!)att alla borde läsa dem. Helst i tonåren. Pick them when they´re young.

 

Femman har gjort det igen

Inte för att jag vill göra reklam för en kanal på det här sättet men jag är minst lika förtjust i “mosade myggan på halsen-loggan” som jag är i kycklingfemman från i påskas!

R O L I G T !
Kanske inte att jag skrattar rakt ut men jag gillar den verkligen!

 

kommentar överflödig

Efter lunchen gör jag misstaget att nappa åt mig ett ex av Nöjesguiden.
Carolina Gynning på framsidan, och jag minns fortfarande inte varför hon blev känd. Var det för att hon är osmart eller så korkad att hon är rolig? Eller är hon bara rolig och spelar på korkigheten

jag förstår inte grejen
Hyllar man bimbon för ATT hon är korkad eller spelar hon korkad för att bli hyllad som något hon egentligen inte är

Nå

Nöjesguiden är rakt igenom en ryggklappartidning för inbördes beundran bland skribenterna.
“Alla kan”-manifestet blir plågsamt slibbigt och gullegullandet mellan alla Knows it all-wannabez låter som BlondinBellas bloggkommentarer; ständiga applåder, stående ovationer och Gu va braaaaa du e ba. Så jävla braaaaaaa. Hubbabubbatugg, råsa blingbling och kärlek på avstånd tillsammans med en kaffe latte(kaffe med mjölk alltså. Lika nymodigt som köttbullar).

Måste jag fortsätta?
Nej.

Ytliga människor är dumma i huvudet, och just för det är de roliga att betrakta; lite som att kika in genom rutorna på ett dockskåp, och där sitter dockan Sandra H med sina solbrillor och ser ut som en anorektisk alien, och där sitter Schulmanbrorsan och slänger svulstigheter till höger och vänster och där sitter….

Nog nu.
Ni är så jävla fattiga.

 

Mig äger ingen

Jag har faktiskt glömt att skriva om den men för ett tag sedan köpote jag och läste “Mig äger ingen” av Åsa Linderborg.

Så förbannat jävla tråkig.
Det var för det jag glömde skriva om den. Det är väl trevligt att hon är uppväxt i Västerås och att jag bodde där i sex år och vet var platserna ligger

men det hjälper inte.
Jag är helt enkelt inte det minsta imponerad. Det jag gillade med boken var bilden av författarinnan själv för hon såg snäll ut. Titeln är väl fin med.

Så, vill nån ha ett ex av boken så kom förbi så får ni mitt.

 

snurrish

mitt skrivbord ser ut som kaos, det regnar ute och jag längtar åska och har huvvevärk men eftersom jag är yr tror hon jag jobbar med(f ö INTE den bitchiga kärringen jag kommer strypa)att jag är gravid men jag tror det är lufttryck, bristen på ordentlig lunch och sömnbrist snarare än bulle i ugnen.
Jag har varit lite ensam här idag, och det har funkat helt okej. Kanske för att det inte hänt massor av saker men hellre mjukstart än panikstart. Och sen ramlade en kille in från ett av mina förra jobbställen och kände igen mig och sa att han hoppades jag skulle komma tillbaka “för det är nån vikarie som jobbar där nu istället” fast E som är istället för mig där ute på landet är sommarjobbare som jag var, jag råkade bara sommarjobba där väldigt länge. Men ibland kan jag sakna det där stället. Mest för att jag kunde lyssna obehindrat på P3. Det jag inte saknar är restiden som är över en timme längre än vad jag har nu.

men vem klagar

Det är i alla fall roligt att bli igenkänd.

 

mitt hieeerta mitt hieeeerta

nu har jag hugg i hjärtat igen. antagligen för att jag är så jävla stressad. men jag vet inte om jag borde kolla det. När jag ringde och hade astmaliknande saker i halsen för några veckor sen sa hon på 1177(som jag tror är numret till sjukårefdsupplysningen)att det var hjärtat. Fast jag tror inte det. Inte då. Jag kan få så ibland när jag är allergisk. Att det liksom domnar i halsen.

D kallar mig hypokondriker och visst,låt gå för det, men kroppen har alltid ont av en anledning, man ska inte ignorera det. Fast är det träningsvärk vet man ju vad det beror på.
NÅ, skitsamma. Jag VET ju att jag ofta hamnar i nått slags smärttillstånd när jag inte vill vara där jag är. Ett tag fick jag ont i magen så snart jag blev nervös. Numera beror det mest på att jag ätit gluten eller stekt mat. halleluja, sjukdomsinlägg är så intressanta, ne ce pas?

nä, fan, hinner inte skriva nu, det ringer som fan nu

 

livslögn nr ett

En av mina medvetna livslögner är att jag inte tycker om att bada.
Det är fel. Jag tycker om att bada men det jag inte gillar är baddräkter eller bikini, men jag gillar dem mer än vad jag tycker om andra människor som ser på en halvnaken.
Egentligen handlar det om en nakenchock(jamen, jag var ju bara tvungen att använda det ordet, det är ju så bisarrt!)hos mig själv men om jag hade en pool hemma skulle jag bada mest hela tiden. Naken. Undert förutsättning att det inte var insyn, men ska jag ha pool hemma så ska det fanimej vara skyddat från alla ögon

Sen är jag inte extremt förtjust i slemmig botten där man inte ser något. Jag kan inte komma ifrån känslan av att det finns något där nere i mörkret som vill dra ner mig. Och det är inte ens på skämt jag säger det; det är så det känns. Nån av alla de där härliga hippie-mediala jag umgicks med förr sa att jag hade drunknat så, krampat och sjunkit eller fastnat och inte kommit upp till ytan.
Även om jag vet det så kan jag inte bada där vattnet inte är klart. Det finns något där nere. Dit där ingen människa når.

men är det relativt fritt från människor(de får gärna vara väldigt långt borta)och vattnet är klart, så badar jag gärna.
Egentligen handlar det väl bara om blyghet. När jag var liten badade jag hela somrarna. Mamma släppte iväg mig till kumlasjön med inträde plus lite pengar till glass. Sa att jag skulle komma hem när jag var hungrig, vilket jag alltid gjorde.
Sist jag badade var 2001, dagarna innan jag hamnade på akuten. Jag badade i turkos bikini och solbrillor och ser ungefär hur cool ut som helst. Det finns bildbevis.

 

sommarkväll

Efter att ha cyklat i flera timmar i lördags har jag motorstopp. Motorskav kanske vore en bättre benämning, eller cykelmotor. Hur som helst så har jag ont i rövområdet och det är inte så kul att sitta på en sadel. Ändå cyklade vi igår igen, ner till västra hamnen och tittade på kids som hoppade från bryggan ner i vattnet, kille som sov ihopkrupen på en kulle och folk som dansade tango.
och jag tänkte att det är somrigt och lite turistigt, vad tycker turister om sverige och malmö en söndagskväll i juli och vad tycker jag själv

jag känner mig alltid tvingad på sommaren. tvingad att vara på vissa sätt och klä mig på visst sätt och man måste vara glad även om man är något helt annat
men är det inte lite lättare att se på saker från den ljusa sidan när solen skiner, och är det inte lite lättare att se på saker från den ljusa sidan när man är svalkad av sommarvind och när det finns glass och skugga och dagarna är långa och natten tvekar in i det sista

nu ska jag bara önska mig semester samtidigt som det är sol. utlandssemester i september(det var nånstans där de sa att jag kunde vara ledig i en vecka)kanske vore bra, någonstans där det finns slott och ruiner och historia. ingen jävla strand och turistfällor.

på jobbet går det rätt lugnt till när det är semestertider men jag hoppas dagen går riktigt fort ändå.

 

störd

Jag kommer antagligen bli mordanklagad om några veckor eftersom jag känner för att strypa en av kärringarna på jobbet så snart jag ser henne. Nu under semestertider ska jag dessutom jobba med enbart henne i tre veckor. TRE VECKOR. Jag tror inte det kommer funka så lång tid, antagligen har jag strypt henne efter två dagar eller så kommer jag bli sjuk av att vara så jävla STÖRD på kärringhelvetet och får magkatarr för att jag pumpar så mkt magsyra de första timmarna av arbetsveckan.

Det är nästan så att jag saknar Maud. Ni vet, Måååååååd som jag jobbade med i växeln på fabriken under två somrar. Hon var rätt störig emellanåt men så kunde hon utbrista roligheter som “jag cyklade igår nu har min ena läpp blivit alldeles HÅRD här” med en gest mot sitt underliv.

Åh, Maud. Det trodde jag fan aldrig att jag skulle säga om henne.

 

dåna

igår letade jag present till min systerson och ramlade in på Sci-Fibokhandeln för att kolla, och gick därifrån med 500 kr mindre på kontot men med fem böcker och en t-shirt till D och tänkte att jag hade kunnat handla för minst femhundra till och det kändes så bra

i helgen vill jag låna en bil. dels behöver vi köra saker som har med filmen att göra och dels vill jag iväg en sväng till vartsomhelst, kanske med en släng hav och utsikt.
chefen sa häromdagen att man inte längre behöver lämna malmö för allt finns redan här, men jag måste slippa iväg från sirenerna och människorna och lukten av dem och det

för nog är det så, att lukten av dem och det lägger sig som en hinna över huden
man ser på människorna vilka som kommer från stan och vilka som kommer utifrån, de utifrån går med andra steg, med ett annat lugn och en annan slags stissighet inför trafiken och människorna och dånet

men, tänker du, vad snackar du om. Det är ju bara malmö

 

uh?

men uuuuh, nån har hamnat här på sökningen “nakenbad + barn” och jag undrar varför nån söker på det och vad fan har JAG skrivit som gör att de hittar hit.
Nå, jag vill inte svara i telefon just nu så jag kan lika gärna googla mig själv, hur lamt det än må vara

Jaha, det var det där Sally Mann-inlägget jag skrev för ett tag sen…

I mitt huvud lät den sökningen som något nån peddo satt och sökte på, och av träffarna att döma måste h*n ha blivit frusterad som fan. In your face peddosen, gå i terapi

 

oh yeah

Härligt välformulerat.

 

det går en vind genom skog

Läser Birros blogg under lunchen(är där inne alldeles för sällan och nu fylls jag av en slags saknad efter det där som ropar på mig, skrivandet och kanske dimensionslivet här vid sidan av)och han skriver att den nya tidens författare kommer vara annorlunda och skriva poesin som i bloggar.
Och jag tänker att det är ju något jag borde göra,
och tänker sen “är det inte det jag redan gör”
även om det är i improviserad form här, jag går sällan tillbaka och ändrar det skrivna här - vad är poängen med det - och jag skriver ju om det jag känner för

fast ofta vill jag skriva om helt andra saker
Kanske tillhör det någon av dimensionsliven jag lever; dem där jag i ett medvetande vid sidan om lever det skrivande livet, lever andra liv och ibland tänker jag att det är fantasier, för vad annat, men så vaknar jag med värk och minns ett slag jag fått av alla hemligheter jag bär på som inte kan yppas här för vad skulle folk tycka, och alla bot jag har till andras värk menså kommer en andedräkt mot min kind och jag tänker att livet är så stort så stort

 

det här om…

inte nog med att jag har en bad hairday[bäääääd häääärdäjj], jag har följt Ts inriktning på att vara fit* på sin 35årsdag och nu funderar jag på hur jag ska börja. Egentligen behöver jag en tränare som kan pressa mig och vara skitdryg sådär att jag hatar henom som fan för jag tycker helt enkelt inte det är ROLIGT att träna men look at me now

jag vill bli minst fyra storlekar mindre och även om jag egentligen inte tycker kroppen är viktig så märker jag ju att - och här kan man återkoppla till inlägget igår om kläderna och den inneboende coolheten - jag mår bättre när jag rör mig mer och att självförtroendet stiger, o s v, för känner man sig slashasig och sladdrig så mår man ju sämre av det, plus att känslan inte går att täcka med kläder(eller för mycket träning heller för den delen)för på alla sätt bär man ju på sin känsla.
Men om man tror man mår bättre av att agera efter vissa regler och göra på vissa sätt så låt gå för det. Jag tror och vet att jag skulle må bättre av att träna mer. Sen om självkänslan skulle ligga på topp av det, det återstår att se. Och jag vet att jag alltid mår bättre av att visa min inneboende coolhet genom kläder men att jag under flera år helt enkelt inte haft råd att köpa det jag velat haft och på vägen hit liksom tappat bort mig själv och mitt Jag men nu jävlar. Jag är för gammal för att mesa runt och inte våga och för ung för att ge upp banne mig

*”vara fitt”, bli fittad? “Vältränad” låter för muskligt för mig, jag vill inte vara musklig.

 

well, my mum thinks I’m cool

Läser på Listoplistos blogg att hon känner sig vanlig och vill vara cool och skithäftig och hänga med i senaste snacket: Jag förstår PRECIS vad hon menar

Men sen tänkte jag såhär: Ska kläderna verkligen göra kvinnan och coolheten?
Visst vill jag också ha nya coola kläder som man kan ha helt efter humör och färg och fan vet allt som nu påverkar(mensmage, bad hairday, o s v)
men skulle det inte vara mycket skönare om man bara kunde känna sig cool i vad man än tar på sig, om jag så går i badbrallor och gummistövlar till affären så ska man ju helst ändå röra sig med en grace och coolhet som får andra att häpna.
Nu säger jag inte att det är en möjlighet, inte heller en omöjlighet. Men vore det inte så skönt om man bara kunde gå runt med en grundkänsla av coolhet, skit i att kläderna är slitna och gamla eller att man har en tantfrisyr och kanske är för gammal för nitar egentligen, skit i allt det där nu för ålder HAR inte med saken att göra

för allvarligt: det finns ju tanter som är flickiga och som man ser försöker vara mycket yngre än vad de är, och sen finns det de i precis samma ålder som är coola på riktigt.
Vad är skillnaden mellan dem?

och varför kan jag inte bara få fem - tio tusen pix att handla kläder för? för om sanningen ska fram, och det dska den visst alltid, så KÄNNER jag mig coolare i roligare kläder, säga vad som helst om det men mig påverkar det i alla fall. Men hellre är jag ju cool inifrån på en gång.

Jag kanske ska skriva en bok om det där.

 

lev så

jag har en sådan längtan efter att skriva eller är det ett behov
jag ser ingen skillnad längre vad jag kan eller vill eller kräver, längtar efter, trånar framför eller måste utnyttja för att överleva

man kan trampa på allt som lever i jorden, men längre ner finns det alltid fler, mer

 

rum

Vännen, är du där?

 

1081

nån har sökt på “gud religion vandrarvild” och hamnat här, antagligen med avsikt att hamna hos just mig, men WHY?! OH WHY?! undrar jag ju naturligtvis.

och vilket inlägg hamnade de på. Måste jag verkligen googla mig själv

 

och man känner för

och man känner för att sitta sådär ute i solen och bara skratta så att huvudet ramlar bakåt av farten som skrattet far ut på, och man känner för att betrakta folk på något sätt, kanske på ett fik en förmiddag såhär på sommaren när man kan slänga av sig skorna så länge man passar sig för mosad tomat eller salladsblad på marken nedanför där någon satte ett spår av att ha intagit frukost och jag som inte vet vem han var ser ändå att han varit där och kan kanske tänka att det är storslaget ändå det här med människors möten i all tysthet

och man känner för att sitta med fötterna i blågrönt vatten och kanske bränna ett öra i solen eller två innan man sitter i skuggan av ett slott i annan stad för att känna in historien men allt man känner är i stället lukten av toaletterna som även de står i solen och nån tysk unge klättrar på en fontän och ropar på sin mamma att hon ska titta på hur duktig han är medan hans pappa går med fet kamera på fetare mage men sen kan jag sitta på fik igen eller kanske på en båt och hör hur det pratas av annat språk och skrattas om något jag inte förstår men jag ler ändå eftersom de skrattar med magen och jag sitter i solen och det kluckar mot kanten av båten och strax startar en motor med ett dovt mullrande och vi far iväg varsomhelst

 

morrnmorrn!

igår käkade jag kinamat med ketchup -Nä, inte på riktigt kanske men i allafall;
Vi cyklade en lång tur(det känns så jävla vuxet att cykla)och kollade hus i limhamn och jag hittade väl ungefär femton hus jag kan tänka mig att bo i, ett hus med ett torn i dessutom, fatta COOLT att ha tornrum att sitta och skriva i, och hade jag haft några mille hade jag gjort som Zlatan och knackat på och sagt att jag ville köpa det direkt “ni får en mille extra om ni är ute inom två veckor” men vi cyklade i alla fall til den där restaurangen i det höga blå huset(hotell?)och jag beställde käk och var hungrig som fan och tänkte att ‘Var inte maten god här förra gången’
men sen fick jag en sås till maten som smakade ketchup och som inte ska vara sådär tjock så jag undrade hur många timmar den hade stått i värmen och baskeluskat till sig och när jag sa till D att maten smakade taskigt sa han att jag inte ska vara så gnällig men va fan, jag blev ju sur för att jag var hungrig, och sen smakade han maten själv och sa ‘Fan du har rätt, det smakar faktiskt som ketchup’
fast det är inte sant för han svär inte så där. han svär som fan men det är jag som lägger till ett Fan i vilken mening som helst Fan vilken söt unge, fan vad bra, FAN(!) men han höll med mig och sen när hon dukade av bordet och frågade i samma mening ‘Smakade det bra, ska jag duka av’ svarade jag ja på den andra frågan och på vägen hem bland fler villor sa vi att vi i fortsättningen alltid ska säga om vi inte är nöjda med nått för vi betalar våra jävla (fan?)pengar för det där så fan, det är klart vi ska säga till och vill man inte veta det på restaurangen hellre än att kunderna bara droppar av utan att man fattar varför

 

dust

vissa dagar vill man efter ett antal duster med folk i luckan bara sjunka ihop med en lång utandning, som när badbollar trycks ihop och luften sakta försvinner ur en och jag blir en trasdockebadbollsvarelse som någon slängt i hörnet i väntan på ny ventil eller kanske bara lite luft
men sen kommer nån och ska boka bil och börjar prata film med mig av nån anledning jag glömt men Johnny Depp blev omnämnd en gång i varje mening. Oh, ja, prata film med mig! mer mer mer!

jag är hjärnsläppig och vill ha kaffe nu pronto

 

antimode

Idag kunde jag skriva en antimodeblogg: Jag har på mig sandaler(skitiga svarta som håller på att paja), oranga strumpor med glitter(fina), blå jeans som inte skulle må illa av en tvätt, vit tröja som är säckig och som jag hittade på Indiska för femtilappen. Linne(för stort och BHn hotar hela tiden att kika fram) och håret står åt alla håll.
Nå, det är inte så illa som, det låter. Visa BHn för gubbsen är väl okej?

för vem fan vill vara en ordinär receptionist

 

dagens lägsta

Hade jag haft en fiskelåda hade jag kallat den för RAJRAJ.

 

tyst

Ni har dem på ert jobb med, eller hur
männen i äldre åldrar, de där tysta ensamma, lite mesiga som man genast förstår är ogifta och kommer att tillbringa semestern med sin systers familj och resten ensam med en ölburk eller på ett fik i stan, törstandes efter sällskap, sådär att de kan komma förbi jobbet och prata med nån bara för att få sällskap, sådana där som tar minsta möjliga semester för tystnaden i lägenheten är mer än vad de klarar av

och ibland kommer de in på ens kontor och bara står tysta för att vara en del av saker som händer
och man kan känna irritation över dem men snart inser man att de är en av de där ensamma även om man vill ruska om dem och be dem ta en kurs i matlagning eller hänga på bibblan och skaffa sig ett liv

men det kanske är precis det de försöker

 

en storslagen tanke

eentligen är det bara en liten tanke, men man ska inte förminska sig så vi säger att den är storslagen istället. MEN: Löser inte den här strejken i Sthlm sig så kommer den till Malmö. Det gör mig inget, jag cyklar eller går till jobbet, men TANKEN jag hade var i alla fall att alla de där ensamåkarna i alla bilar på väg till jobb borde skämmas nu och göra bot(jaja, jag är katolik…)genom att se till att alla som bor i närheten av dem kan åka med till jobbet.

Äh, fan, nu kråglade jag till det. Men om JAG visste att nån på mitt jobb var beroende av att bussarna gick så skulle jag, om jag hade bil, sett till att de kunde åka med mig till jobbet. De som bodde åt samma håll.
För annars hade jag känt mig pinsam och usel, ungefär lika usel som jag gör när jag måste säga till ännu en uteliggare att jag faktiskt inte har kontanter eftersom jag alltid betalar med kort.
Men nä, man tänker “nästa gång ska jag ge honom cash, lovar!” och bilföraren passerar busshållplatsen och tänker att “Henne känner jag igen, jobbar inte hon på mitt jobb?” men kör ändå vidare.

Nå, jag hoppas att åtminstone NÅGON gör en god gärning idag.

 

pryl

Jag vet inte vilken av sakerna som var den där prylen jag ville ha. Men jag köpte en ny vetevärmare (och ville inte alls ha en med lavendeldoft för den luktar syslöjd)för jag hittar helt enkelt inte min gamla. Det kan kvitta. Det var ändå hål i den så det sipprade ut små korn i ytterpåsen som man sen spred över golvet och trampade sig halt på när man minst anade det. Så ikväll ska jag värma den nya och somna med fötterna nära den. Tänkte inte ens på att göra det igår.

Jag kom tre minuter för sent idag. Shame on me. Satte igång datorn när jag kommit hit, och en kvart senare började datorn funka normalt efter alla sega uppdateringar och säkerhetstjafs och fan vet allt den ska göra innan den blir normal.

Men angående prylar så vill jag ha något plastigt i skrikig färg. Jag tror Lagerhaus har det. Sneglade på en skrikrosa bricka igår men den var inte cool nog för att jag ska stå ut med den i några år, snarare var den av stilen “kul 2008 men hopplöst ute våren 2010″. Nä, jag vill ha något långvarigt.

 

grön

idag vill jag shoppa. Inget stort eller livsviktigt. Jag vill bara ha en pryl. Och lite sensha-té.
Medan jag väntar på att få sluta tar jag lite samtal(ty detta är mitt arbete)och målar naglarna. Jag lyckas smeta grönt nagellack på min tumme

men vad hade jag egentligen väntat mig

 

en frånvarande demonstrant

Jag vet inte när var och hur demonstrationerna, de förmodade demonstrationerna, mot FRA-lagen äger rum här i Malmö men jag vill bara säga att jag är med dem i hjärta och ande såhär från kontoret. Är de efter arbetstid, typ kl 16.00 idag så hänger jag givetvis på!

Och när jag ser och hör om demonstranter på teve så blir jag så stolt över att det äntligen finns nått som kan ena folk, ett motstånd mot något som vill ta ifrån oss frihet och självständighet och på längre sikt förvandla Sverige till Orwells “1984″ eller ett samhälle likt det i V för vendetta(superb film f ö).

Nu känner jag mig lite som en stolt moder som vill krama alla som är med på det här, som står upp och säger ifrån! YOU GO MOTSTÅNDAREN! NER MED FRA-LAGEN!

nå, mer frukostkaffe och en mental rensning eftersom jag på det här jobbet inte “får” ha några politiska(eller personliga?) åsikter. Med tanke på hur impulsiv jag kan vara och bara utbrista nått väldigt rött så är det lite drygt för mig. Det här med att vara trevlig och ‘lilla gumman’ och prydlig menar jag.

nå. FRA-lagen är hursomhelst skit. En folkomröstning kanske vore på sin plats?

 

Lena inventerar sin hjärna i ämnet städning

Insåg just att jag måste gå och handla en massa städsaker för att kunna damma: jag har slängt alla trasor för de blir äckliga och bara jag tänker på att städa blir jag arg. Jag tror, för att mata freud eller nån annan jävel med material värdig en session, att jag blir det för att min mamma har klliniskt rent hemma och jag måste vara en motsats.
Eller nått.

Hur som helst så är det vansinnigt trist att städa. Det är roligare när det är gjort.
Kan man inte anställa en sagofigur att göra sånt till en, roger rabbit eller mössen i askungen, eller en av disneys skorstensfejjare från mary poppins. De får betalt i leksakspengar som jag snor från Ds monopolspel. piiis åff kejk(pisskaka).

Men ändå slipper jag ju inte ifrån det faktum att allt slammar igen: varför kan man inte bara blunda för sånt och när man öppnar ögonen så är allt rent och fint igen? Eller varför kan man inte vara någon som inte ser stöket, som bara lallar runt där och blir glad för en gammal dammig godis som hittas bakom soffan eller som tänker “Alla smulor här på golvet betyder att jag haft mat. Mat är bra att ha.”

Som sagt: jag får leva på att det är skönt när det är gjort.
Men aj som fan vad jag drar mig för att börja. Jag hoppas att D ska börja nysa istället så att han tar fram dammsugaren för då kan jag ju inte bara sitta kvar här och lalla i min bingolingodimma och inbilla mig att dammråttorna på golvet bara är spindlar som följer efter en i vinddraget, för spindlar är ju typ bra att ha inne sa nån, och jag kan lalla runt och ignorera att jag inte vill ha spindlar inomhus eftersom jag inte gillar dem och

jävla tjafs, jag måste dammtorka bokhyllorna. Så kanske man vågar ta hem folk i veckan.

Fast då har man ju ingen anledning till att neka dem att hälsa på.
Hm…