Nog nu

och dagen efter att min farbror dött så dör Mattias farmor, och jag tänker Nog nu och strax därefter Hoppas folk runt en inte dör i tretal sådär som kändisar brukar göra.

men nu är de över. På väggen har vi ett foto av en trumpen flicka i elvaårsåldern och igår dog hon, nästan precis 94 år gammal. I datorn ligger bilder av min farbror, glad och skrockandes, på min systers veranda, och jag tänker att vi skämtade då, i somras, att vi borde ses oftare ”för numera verkar vi ju mest ses på begravningar” och nu ska vi snart ses igen, allihopa, på ännu en.

Stjärna

Kommer gäspande en timme för tidigt till vuxendagiset – jag tog bara för givet det var kl tio och kollade inte ens vad jag skrivit upp för tid – och sitter och väntar genom att spela spel och lyssna på musik. Inte helt oväntat känner jag mig som en tonåring. Jag tänker på drömmen jag hade inatt, en sommarstuga vid havet och hur vågorna förde mig in i ett vattendrag. Hur stillsamt allt plötsligt blev. Jag vaknade med havets ljud i huvudet medan stillheten i vattendraget låg kvar vid hals och nacke i timmar.

Fredag idag. Igen. Jag föredrar Cat Stevens musik märker jag, och längtar ut i en stuga i skogen, en med sprakande eld i öppen spis och te som dricks ut plåtmuggar.

jag borde…

…men så vill jag skriva om livet som flödar, och hur jag sneglar mot böckerna och skrivböckerna medan jag fortsätter min te-avvänjning. Jag borde söka jobb. jag borde vara snällare, speciellt mot mig själv. jag borde vila, jag borde ringa CSN, pappa, läkaren och boka en klipptid. Jag borde laga mat men är bara sugen på päron, kött och röd paprika.
Jag har röd paprika hemma. Och kan göra sallad.

Jag borde laga mat.

Jag väntar på ett sms från Hemköpsposten om att mina tre böcker har kommit.
Jag borde betala räkningar och sluta vara besviken på lönen från bokhandeln. jag borde gå ut i solen men det är skitkallt och jag ska ändå vara på pub ikväll halv sju så jag måste ändå gå ut senare. När det antagligen är ännu kallare.

jag borde skriva ner allt som rör sig i huvudet på mig, speciellt skriva ner det som stelnat till och bleknat. Jag borde stöka till mer i världen, bre ut mig, ta mer plats, höja rösten och säga ifrån. Jag borde be vuxendagiset dra åt helvete, men jag behöver pengarna.

jag borde verkligen skriva. Det försvinner ju inte för att jag ignorerar det, allt Skriv samlas i magen, i drömmarna och jag vaknar orolig varje natt. Jag drömmer om spindlar, om vatten och om konstiga rum dit jag inte vågar gå in. jag kunde lika gärna drömma om någon som står och skriker till mig: ”SKRIV!”

Jag är rädd för att skriva för jag vet inte vad som kommer dyka upp. För att det som dyker upp kanske är för tungt och jag har inte direkt någon stark nog att luta mig mot, någon som kan hålla mig uppe, eller ta emot. Alla har så fullt upp med sitt, jag behöver ta mer plats än så.

Jag borde skaffa mig fler vänner men jag minns inte hur man gör.
Jag borde posta Lauras brev innan fredag.
Jag borde vattna blommorna och rensa frysen.
Jag borde leva istället för att bara låta mig överleva. jag borde skita i vad andra tycker och bara köra mitt egna race, dansa min egen dans som om ingen ser mig(Utopi har alltid varit ett vackert ord).

Svensk science fiction efterlyses

Reblogged from En udda verklighet:

Fel Förlag efterlyser bidrag till en science fiction-antalogi! Projektet utlystes i november, men jag kan inte hitta någon slutdatum, så det är väl bara att skicka då. Så här skriver de: Efter att tre av bidragen i vår första sf-antologi nominerades till årets bästa sf-novell 2010 och massor av fin respons från läsare och recensenter tycker vi det är dags att göra en tvåa! Något större, häftigare, blåare och ballare! Förlaget har vuxit ordentligt sedan vi gav ut den första antologin, …

Reblogged from En udda verklighet:

Fel Förlag efterlyser bidrag till en science fiction-antalogi! Projektet utlystes i november, men jag kan inte hitta någon slutdatum, så det är väl bara att skicka då. Så här skriver de: Efter att tre av bidragen i vår första sf-antologi nominerades till årets bästa sf-novell 2010 och massor av fin respons från läsare och recensenter tycker vi det är dags att göra en tvåa! Något större, häftigare, blåare och ballare! Förlaget har vuxit ordentligt sedan vi gav ut den första antologin, …

note to self; skicka in något!

till hans fördel

måste påpekas att trots detta är han det bästa jag vet. Han skämmer bort mig, igår köpte han mig en dyr klänning bara för att jag inte ska komma i klädpanik på lördag när vi ska på fest hos den s k TV-kändisen, och han hämtar alltid vatten om jag ber om det och tycker jag är söt även när jag är tjurig, och det är guld värt.

 

Det är bara det att jag verkligen avskyr att städa.

Så snart jag får jobb kommer jag att skaffa städhjälp. Så är det bara.  Tvätten gör jag helst själv men dammet, disken, skurandet. Nej, städhjälp. NU!

gnäll

ibland undrar jag om jag kanske bor med en tonåring. I ett hörn av sovrummet hittar jag en påse med ren tvätt lite intryckt och mosad. Det är som om jag måste säga, varje gång jag tvättat; ”LÄGG IN DET I LÅDORNA!”

Återigen tänker jag ”Gör jag inte det så blir det inte gjort” och så blir jag förbannad igen, på städandet och dammet och diskandet och jag vill packa en väska och åka iväg i några dagar bara för att

men det kan kvitta för när jag kommer hem igen så ser det ut som när jag reste, fast med mer disk, och torrare blommor.

Insåg nyss

att jag alltid blir lite rädd av bilder på blöta katter. De ser så jävla läskiga ut. När den första förskräckelsen lagt sig är det mest roligt att jag reagerade med att bli rädd, men jag addar det till listan ”Konstiga saker att vara rädd för”.

Andra saker på den listan är: Det gröna på tomater, för det ser ut som spindlar. Och dammtussar som rör sig av egen vilja, för de påminner som spindlar, OCH att jag borde dammsuga.
Jag tycker inte om att dammsuga.

Det här med döden

Min farbror ligger döende, i respirator. Magen och tarmarna har visat cancerceller. Hans son har beslutat att han inte ska återupplivas om hjärtat stannar, släkten samlas på det enda sätt vi kan, på Facebook, runt ett mail

och allt jag kan tänka på är en bild jag har av honom när jag är liten, han sitter på vår gård i solen och skrattar tillsammans med pappa, och hur jag noga studerar hans tatueringar på armarna och frågar hur de inte försvinner när han tvättar sig.
Han var sjöman i många år.

och en annan minnesbild av hur han blir generad, 81 år gammal, när en annan farbror frågar om en av hans resor när han var sjöman,

bilden av hur han sett ut sedan jag var liten men bara blivit äldre men ändå densamma

och snart är han bara allas våra minnen

ingenstans

ledig dag, fast den är inte ledig utan en återgång till arbetslösheten, har jobbat i fyra dagar och gissade väl att ingen skulle ringa idag eftersom de hade möte med alla ordinarie i morse så alla som ska jobba lär vara där, ingen extra behövs. Men jag är glad för mina fyra dagar, och tacksam för att jag bara råkade ut för två knäppisar och är glad för att regnmolnen skingras.

Jag är trött, nästintill utmattad. Det är egentligen ingenting jag behöver göra idag, allt är redan gjort. Jag har anmält mig till kören, rapporterat in arbetade timmar, ringt om glutenbidraget(som de dragit in. Tack moderaterna)och duschat, ätit frukost, klätt mig. Jag behöver inte vara någonstans, göra någonting just nu. Jag kan luta mig tillbaka i min underliga utmattning, se om jag hinner ifatt snart igen.

Jag har en bild av hur jag sitter på Waynes på Entré och skriver. Jag vet inte varför det ska vara just där, men går jag förbi idag kanske jag ska ta med mig den nya skrivboken och en penna och se om det lockar.

En sådan där kväll när man vill somna tidigt och sjunka in i vackra drömmar…

Inringd på jobb. Vinterkräksjukan går nu. Lugn dag. Trött vid halv fem men tänker att det är bättre än vuxendagiset jag skulle varit på. J gillar inte mig men hon är iallafall trevlig på ett avmätt sätt. Jag undrar under dagen hur många hon försökte ringa in innan hon ringde mig. Att jag ska jobba imorrn beror på att jag stod intill telefonen när butikschefen ringde T för att kolla om morgondagens schema var ordnat, och T gillar mig. Jag önskar min plats på ett jobb skulle vara självklart, att jag var inräknad från början, hörde till.

Känslan av utanförskap som dåligt passade kläder.

Märkligt

Flera timmar försvann framför datorn och Google Earth. Jag kollade alla ställen jag bott på.Min bil står framför mina föräldrars hus i lillstaden och det är både roligt och spöklikt. Ekon från tidigare år som kan jaga en i en livstid.

Jag tände ljus överallt och rensade äntligen bordet för att ha någonstans att sitta och skriva men så kom den där vanliga stelheten över mig igen. Den som lurar mig att stirra, det är som om man blivit förtrollad och någon för en lång stund tar över ens kropp medan man svävar bort i inte-tankar

sedan fastnade jag vid teven igen och stängde av mig själv medan teven fick stå på

Det blåser ute, det drar kallt över golvet, och M kliver in genom dörren och luktar sådär utomhus-kallt och friskt. Han har köpt med sig mat hem.

Om böcker jag läst hittills 2012

Som en julklapp till mig själv beställde jag, på självaste julafton, hem en mängd böcker.
De kom efter nyår, så nu kan jag med lätthet säga att hittills, i år, har jag läst fyra böcker: De tre böckerna om Hungerspelen, av Suzanne Collins; ”Hungerspelen”, ”Fatta eld” och ”Revolt”. Jag sträckläste den första bara för att börja direkt på boken efter, och sedan på boken efter.
”Hungerspelen” kommer på film i slutet av mars.

Den fjärde boken jag läst är Evermore, av Alyson Noël. Det är första boken i en serie visade det sig. Om tjej möter mystisk kille som kanske eller kanske inte gillar henne tillbaka, o s v. Jag gillade den, men mest för att jag intalade mig att det är okej att låta sig vara tonårsnaiv och icke-cynisk ibland.

Nackdelen är ju något jag tidigare beklagat mig över:
Min bokmani, min önskan om en bokhylla med ordning och vett kräver ju att jag köper ALLA böcker i en serie. Även om jag inte gillar dem.
Kanske är det inte en mani lika mycket som nått psykbryt jag får bara av att tänka på böckerna som jag inte äger, att det finns HÅL i mina imaginära hyllor(de flesta böcker ligger ff nerpackade. 95% av böckerna här hemma har jag köpt sedan jag flyttade till Malmö. Innan jul fyllde jag upp en ny stringhylla. Bara sådär. Men hellre det än att bokstaplar välter. Det är bara störigt.).

Nu hade jag ju den goda smaken att tycka Evermore var helt okej, men jag är osäker på resten av de böckerna och hur historien ska kunna fortsätta utan att vara aningens förutsägbar. Men jag kommer att köpa dem, allihop. Så är det bara.

De andra serierna har jag ju haft den goda smaken att gilla. Som True Blood-serien(böckerna är roliga. HBO-serien plågsam)och en serie om en shapeshifter som heter Mercedes och jobbar som bilmekaniker. Det är tur att en del författare(författarinnor, i det här fallet. De senaste serierna jag fortsatt på är skrivna av kvinnor. Yay girlpower.)lyckas skriva så att man genast gillar karaktärerna och vill veta hur det går för dem(annars hade vi levt i en värld utan teveserier?).

Nästa bok blir eventuellt ”Do Androids dream of electric sheep?”, boken av Philip K Dick som för den oupplyste senare blev filmen ”Bladerunner”. Fast den köpte jag egentligen till Mattias i hopp om att han en dag ska läsa en bok. Men tills vidare är den min.

bildande

jag hade ju tänkt blogga mer med bilder men när jag tittar på dem så ser min vardag så meningslös ut.
På min mobil har jag inga filter att lägga på, bilderna kan inte ljuga på samma sätt. Jag kunde ta en bild på min fina nya morgonrock, jag som önskade mig en viss typ av morgonroock och nu har jag TVÅ. Fugging lovely.

Och min frulle är hårdmacka med pepparsalami på; inga fotogeniska maträtter här inte, men temuggen är fin och det stiger ånga från muggen i tunna, nästan osynliga, strimmor. Jag önskar jag kunde fota det.
Nog för att M lämnat kameran hemma men ärligt talat har jag inte lyssnat på allt han sagt om inställningar och ljus, så jag låter det vara.

Det är sol ute, det lyser in på kaklet i köket sådär som jag hade en föreställning om för länge sedan.
Jag ska jaga kartonger idag och lassa kakelgrejerna upp på vinden.
Eller så ska jag läsa en bok och gå på Waynes och dricka te ur en av deras jättestora blå muggar, jag har länge tänkt att jag ska sätta mig där och läsa och skriva en dag. Idag är en lika bra dag som vilken annan.

Människor.

De där som låtsas vara stekare men som har hål i skorna.

jag har en lust att skriva idag
men ett besök på vuxendagiset kanske kväver det
eller förstärker det.

sol är det ute med.
till råga på allt.

madre

idag är jag sådär full av livslust och nyfikenhet igen att jag inte vet var jag ska göra av den, eller börja nysta. tick tack, tiden går

2012

Jag tänker att om jag inte kan förändra stora saker i mitt liv så kan jag åtminstone göra något med tiden jag har.

Så under 2012 ska jag lära mig bli en jävel på att göra lassi, glutenfria bullar(jag är redan bra på det men det ger mig ju en anledning att baka mer och jag ska göra krämbullar för är det ngt jag kan sakna så är det krämbullar!)och så ska jag börja baka paj. Matpaj. Jag gör aldrig det, jag tänkte att det är något jag borde kunna. Jag är fortfarande lyrisk över pajen man fick på Tärna folkhögskola.

Vad mer? Jo, min cheesecake på jul blev inte bra, jag ska göra en ny snarast, och med mer ost. Det ska jag också bli en mästare på. De brukar bli bra annars men den här gången vette fan vad som hände(ärligt talat så stör det mig en smula att den inte blir bra, jag var så jävla sugen på den och så var sylten lite för syrlig så jag lät den stå tills den blev gammal).

Och så blir det mer bilder i bloggen framöver. Min närvaro här vete fan vad det blir med, jag är inskriven på Eductus. Jag vet, det låter som ett skämt men jag vet ännu inte om det rör sig om dagliga besök där eller jobbcoaching en gång i veckan. Ärligt talat börjar jag bli så trött på det här lallandet att jag lär skaffa mig ett heltidsjobb innan sommaren bara för att kunna be min läspande störiga handläggare dra åt helvete.

men annars är allt bra, alla mår bra och nu är M klar med maten.
Jag är så jävla bortskämd.

Munspel tänkte jag börja spela. Och så lovade jag mig själv att göra något åt mina överarmar, och att börja använda tandtråd varje dag istället för en halv gång i veckan.

Självporträtt av författarinnan som 37-åring.

Det låter snyggare med ”Porträtt/Fotografi av konstnären som ung” men det är väl dumt att ljuga, för då måste man minnas vad man sagt. Jag är glömsk av mig.

missförstå mig rätt

Ibland kan jag uppskatta en fin telefonkö, där en förinspelad röst upprepar sitt budskap var tjugonde sekund. Man hinner göra så mycket annat under den tiden. Blogga, dricka kaffe, kommentera varje upprepning med roliga saker. Man ska uppskatta en telefonkö, den har sin charm.

Dessutom är den mycket bättre än att försöka ge sig på att skriva bokstäver via siffrorna och få ”Numret uppfattades inte, Försök igen och tryck fyrkant för att avsluta” i örat femtioelva gånger.

Varför är det alltid femtioelva gånger man använder för överdrift, eller, varför är det numret JAG använder? Jag ska ändra inställning där. Säga hundra eller tusen istället kanske? Hm, svårt.

Det är Transportstyrelsen jag försöker nå. Jag sökte jobb där en gång när jag bodde i Örebro. Jag hade varit bra på det jobbet. Och så hade jag hatat det efter ett år. När jag tänker på sådana jobb känner jag hur telefonskräcken liksom växer sig starkare genom kroppen. I bokhandeln svarar jag knappt i telefonen. Dels för att de som ringer ställer märkliga frågor men även för att jag måste prata med okända i en jobbsituation där andra (kunder)hör mig. Jobbigt.

Tio minuters kö för att en man med norrländsk dialekt ska säga ”Jaha, registreringsbevis, då har du det i början av nästa vecka.”
Jaha? Inget mer? Nähä, herrå.

…Alla jädra lösenord, överjävlaallt. Alla koder man ska ha, och minnas. Detta sifferflöde och miljarders intryck får mig att vilja flytta ut i skogen och vakta min tomtgräns med köttätande växter, gevär och stora bittra hundar.
Ibland.
Annars kan jag känna att man blir lätt bedövad och drar sig inåt. Att allt den här ”informationen” man lämnar ut om sig själv kan kvitta för ingen når mitt allra innersta, ingen ser det, ingen vet vad jag egentligen tänker(men det är ju därför de gjort människor så paranoida att man ”ska” bete sig som om alla är en potentiell fiende och antagligen komplett galen istället för en förmodad vän.)eller känner så jag är ändå trygg i mig. Allt annat är yta och ord men inte ett jag Själv.

Inte underligt att människor verkar bli mer och mer galna. ”Ta ifrån honom allt han älskar och har, och kolla så konstigt han beter sig!” ungefär.

men annars är allt bra med mig. Jag har fyra påsar tvätt som jag ska hinna tvätta i en maskin(den andra är trasig, eller så är det en granne som strulat till programmeringen och hängt på trasigskylten själv för att dölja hur tekniskt korkade h*n är. Det är en tvättmaskin liksom. Hur svårt ska det vara)på fyra timmar. Eller så är det ännu en övning i att prioritera och välja vad man vill ha på sig tills nästa gång man hinner tvätta. Eller gå runt i fultrosor och tredjehandsvalet av toppar ett tag till.

I-landsproblem. Vilka mästare vi har blivit i att göra dem gigantiska och viktiga..

Jag har tänt ljus överallt

och lindat en ljusslinga runt kökshyllan. Alla ljuspunkter i köket blänker i kaklet. Rummen är varma och det luktar glögg. Jag har inte mindre än två oöppnade paradisaskar och en stor burk med kola.
Jag är inte ens godissugen. Ibland undrar jag om jag inte bara äter godis för att jag inte borde. Nu när jag kan och borde(det är jul, man får ju passa på)så vill jag inget ha.

Igår var det tyst och mörkt i nästan hela huset. Det lyste här hos oss, och i en lägenhet på andra sidan gården. Hissen rörde sig inte på hela dagen, hundarna som rastas på gården var borta.
Jag undrade över vart alla de där hemmen ligger, där folk samlas. För det är ju inte här.

Idag är det mer ljud runt omkring. Man hör hur folk går runt. TV-apparater står på och skickar ordlösa mumlande genom lägenhet efter lägenhet innan de når hit. Jag gissar att någon snart kommer att ha fest. Juldagen har blivit en festardag- Till och med vi funderade ett tag på om vi skulle ta oss upp till Möllan och ringa dit lite folk men nu lade vi ner det. Vi har blivit sådana där som myser hemmavid. Inte konstigt kanske, när vi efter fem års velande har blivit nästan-klara med köket. Jag kände mig tvungen att skicka en bild av det till mina föräldrar, kanske lägga upp de bilderna på FB.

Det är ändå lite roande hur andra extrajobbare verkar bli så himla hotade när de först möter en. Ser jag ut att kunna allt om böcker? Kommer jag att ta ifrån dem deras chanser att jobba extra under 2012? Det finns ju MASSOR som jag inte läst ännu, och inte vet när jag ska hinna läsa, för om jag är såhär trött varje kväll när jag kommer hem så kommer jag bara orka äta innan jag vill sova.
Ibland ser jag lite kulturig ut. För det är ett ord. Numera.
Eller vänta nu, det skulle betyda att jag ser ut som någon slags kultur_tant_.
Fan!
Bort med scarfsen NU!

Idag var J trött och C skrattler fortfarande sådär så snart vi ses och T blev glad när hon såg mig och kom med bra goda råd och jag fick lite uppdrag att ha koll på medan jag är kvar där. Och nya exctrajobbaren frågade mig om saker och undrade hur länge jag jobbat där. ”Öh, sju åtta dagar?”

Klockan fem hade alla ordinarie utom S gått hem så vi extrajobbare kan ju inte sköta oss allt för dåligt, tänkte jag. Den sista kvarten innan stängning var seg, men jag rätade till saker och plockade. Det blir en hel del plock. Jag har koll på mina favorithyllor och hoppas ingen köper de där tre böckerna jag trånar mest efter.

Oh, idag fick jag även nöjet att träffa Kartmannen. Han samlar på kartor.
Jag kan inte säga någonting om det, jag samlar ju på mig allt möjligt utan att det gör mig speciellt mycket intelligentare. Men han, han vet säkert en massa om vägarna i vilken europeisk stad som helst.

Jag tänker dock inte fråga honom.

jag försöler sriba medan jkag ligger i soffan men jag ser inte vad jag skrivert så det får b li fingerminne men va fan e det bverrkar ju fungera ganska bra ändå kan jag rtcka. tycka. Hah!

I rule.

bra

Jag gjorde en bra dag på jobbet och hamnar ibland i den där känslan av att inte vara van vid att folk är trevliga mot en. Men jag kommer tillbaka till det snart igen. Jag pratar med en tant om Anne Franks dagbok och hon tycker vi borde ha den inne, för det ska man ha. Jag försöker förklara för henne att en del böcker går lite ur tiden och därför är det bättre att man kan beställa dem när någon vill ha dem än att de ska ligga på lagret eller stå i hyllan.

Ni vet, en sådan där tant som är trevlig men som har bestämda åsikter. Det finns bara vissa böcker i hennes värld, det är inte som om det kommer in nya böcker som vill ha plats, som folk frågar efter oftare än ”Anne Franks dagbok”, eller ”Dorian Grays porträtt”.

Jag förstår henne, samtidigt som jag förstår varför den inte finns hemma. Visste man att det fanns människor till att köpa av alla böcker så skulle man ju kunna ha en gigantiskt bokhandel på flera våningar. Det finns säkert en sådan bokhandel i New Tork eller kanske London. Dit måste jag åka i så fall.

När jag varit hemma i två och en halv timme är jag beredd att gå och sova igen. Jag är trött, och har ont i halsen. Imorgon är det Lucia men jag lär väl inte se någon lucia som kan sjunga. Det är trist, jag saknar att gå i kyrkan i Kumla och höra hur kören inleder med ”God afton mitt herrskap!”. Det var alltid så fint.

En bokrecension jag skrivit

ligger ute på nätet och jag trodde det skulle kännas konstigt men jag inser att jag har samma typ av nära distans till det som jag har med vissa blogginlägg: Att jag genom det jag gör blir en annan men förblir densamma. Jag har tänkt på det där med att avanonymisera sig på nätet. Ja, jag har bara tänkt på det. Jag har egentligen inte kommit fram till något speciellt, mer än att det ju inte är så hemskt att vara ett Jag Själv, en person.

I helgen har jag skrattat och lekt tittut med småbarn som kommit in på butiken med en eller två föräldrar. De flesta av dem har lett tillbaka och vinkat hej då när de gått. En av dem vägrade sätta tummarna i vantarna och sa OJ! till allt. Jag tänkte för en stund att jag kanske vill ha en sådan där ändå. Barn, ni vet. Jag ska fatta det beslutet till våren.

jag tänder ljus överallt i lägenheten där det finns plats för det. jag har ett lugn i mig som inte funnits där på länge. Jag betraktar det en smula häpet men tacksam, för vem vet hur länge den stannar, den här nåden att vara.

Tid över

Jag inser att morgonens stressande gav lite utdelning; en timmes fritid där jag kan läsa bloggar, äta frukost och lyssna på the Black Keys på hög volym. Klockan är elva och jag skiter i om grannarna sover.
Jag tvättar och börjar jobba om två timmar men är redan duschad och vet vad jag ska ha på mig. Bara det ger ju tid över. Sen kan vi bortse ifrån att jag aldrig gillar kläderna jag valt ut när jag väl tagit på mig dem. Och att jag inte sminkat mig. Nu när jag jobbar sminkar jag mig ordentligt.

Ja, vi bortser från det, så kan jag dricka mer te, och ha håret i slarvig knut som, när jag tar ur snodden igen, ger stora fina lockar som tyvärr aldrig stannar vidare länge. Men för en stund har jag lockigt böljande blont hår, och man får väl vara glad för det lilla….

det händer att:

Malmö mitt i allt exploderar ut i ljud; det klättrar snabbt upp mot himmelen som om vägarna mellan husen är för trånga för att hålla alla ljud. Från det vanliga trafiksuset utanför så spränger det plötsligt fram sirener från tre fyra fem bilar och då känner man att det är något stort som hänt och att man är glad att de rör sig bort från en själv och dem man älskar mest

T

ni vet hur man sitter och väntar på att téet ska svalna så att man kan dricka det och så märker man att man glömt socker/sötningsmedel så att första klunken smakar dunkelt

det är så jävla störigt

Ba´gört!

jag älskar, och beundrar, sådana här bloggar när flödet på något sätt är konstant och deras liv verkar så roligt(inte haha-roligt utan mer äventyrs-ryck-på-axlarna-roligt) kaosartade på något sätt. Jag är en trygghetsjunkie, så är det bara, men andra människor klarar av den där livet-grejen så jävla lätt. De bara GÖR. Och jag kan läsa om det, och för det är jag glad och tacksam.

Ibland tänker jag att jag kanske vare sådan en gång själv, men då ljuger jag. Jag har nog för det mesta föredragit hemmakvällar och min egen ensamhet. Jag har alltid varit relativt ohäftig, tyvärr.

spegel

I rummet vi haft kören i är väggarna klädda med speglar. Rummet fungerar som dansstudio om dagarna, det ligger paljetter på golvet ibland, blänkande små rundlar man sträcker sig ner efter och häpet inspekterar där den ligger på ens fingertopp. Tre av väggarna är klädda i speglar från golv till tak.

Den jag ser i spegeln där. Det är inte jag. Inte jag-jag, utan den där rädda lite nervösa jag som bär det yttre svaga överviktiga trots att det inre vrålar av liv, ofantlig styrka och eld

Jag vet plötsligt inte vem hon är. Jag sneglar över axeln och C frågar vad jag tittar på men jag ljuger och säger ”Så långt hår jag har fått” för det är sant det med, det går nedanför axlarna men jag tycker inte att det är tillräckligt långt

förmodligen kommer jag att tröttna innan det vuxit ut helt, tröttna och klippa av det igen

men jag
vart tog jag vägen

spring

Jag kan inte låtsas vara någon annan så länge någon tror att de vet vem jag är.

Ungefär så är det jag tänker när jag läser ännu en ny blogg och lägger den på bevakning* för att jag måste läsa den för att drunkna i någon annans ord för en stund, när jag måste ha det för att andas just för att jag tänker att utan mig själv måste jag fylla på med andra(jag saknar mig)och jag blir inte ens avis på hur de skriver utan bara glad för att jag tycker så mycket om det. Det måste väl vara en bra förbättring antar jag, att jag inte ens orkar vara bitter eller cynisk efter all den här tiden av cyniskt tantgnäll. Inatt vaknade jag och undrade hurdan jag hade varit om jag inte haft M, om jag fortfarande varit mig själv eller om jag vägt 150 kilo,bott kvar hos Sura Gubben, och gått över till The Dark Side eller om jag bara tagit mig i kragen

tagit mig upp

jag älskar M men det här ska inte handla om honom, jag älskar honom men jag tänker ibland att jag inte tycker om mig själv såhär som jag har blivit

så självmedveten, det var så skönt att vara omedveten och en smula naiv. Naiv är bra, då sveps man inte in av mörker och mental kyla, då skuttar man runt på moln och fattar, verkligen fattar, att saker faktiskt ORDNAR SIG trots att man har nej-sägare som hänger från ens rygg och säger ”Inte ska väl DU och som inte tror man klarar av någonting alls sådär som många verkar göra nu, de tror jag inte klarar någonting
att jag spenderar dag efter dag med att göra ingenting för att jag inte klippt mig eller skaffat mig ett jobb – för det är typ viktigt i deras liv, viktigare än andra människor och kärlek

varför är jag ens vän med dem, har dem i mitt liv

Jag vet vad Z hade sagt, hon hade sagt SPRING SPRING och jag hade svarat ”Men de är ju inte sådana hela hela tiden” och hon hade sagt SPRINGSPRINGSPRING och puttat på mig för att jag skulle börja
byta ut vänner och stad och tankar. Mest tankar.

jag tänker att jag stannar här ett tag till och att det kanske räcker med att starta en ny blogg som ingen vet om
men om ingen vet om den är det ingen som läser
och då kan man ju lika gärna skriva pappersdagbok
för man skriver ju med en evig längtan av att någon ska läsa och förstå och tänka att de vet precis vad jag menar, vet precis hur det känns

*”Bevakning av bloggar” låter så jävla fascistiskt när jag menar att det är en blogg jag följer bara för att jag tycker väldigt mycket om att läsa vad de läser. Men det är ju för långt, så ”bevakning” kanske får duga ändå

Kass film med Malin Åkerman.

Och både jag och M ser hellre på våra mobiler än film. Regissören vill så jävla gärna vara Tarantino, eller Rodriguez, att det är pinsamt. Jag tror jag ska värma mer glögg. Eller somna i soffan. Eller klia mig i örat med en elkabel.

skymning

Köket ser ut som kriget och det har börjat skymma ute. Jag går runt och tänder lampor, plockar in tvätten, diskar och hittar en klutt kakel-gegg i pannan så det kanske är läge att ta en till dusch.

Snart. Jag ska bara vila i den här skymningskänslan först. Den där känslan när det annalkande mörkret är ett smygande lugn som sprider sig genom hela tillvaron och skuggorna försiktigt lägger sig i hörnen för att vila.

Jag kunde ringa pappa och beklaga mig

men det kommer ju kvitta för jag har kollat varje platta och de sitter rakt! Men ändå blir det en jävla glipa på ETT ställe som inte är några 3 mm utan snarare 5 mm.

Störigt? Jajamänsan! Så jag kommer ta bort den enda plattan och sätta upp de andra så länge, för de sitter rakt och har rätt avstånd. Djup suck. På plussidan är att det är nära elurtaget, så man måste ändå klydda ihop och skära plattor där men…

men ändå.
Så jag säger att väggen är ojämn… Okej!?!

(Det är helt enkelt inte lika roligt att kakla ensam)

Jag har sett bilder på Josh Robert Thompson(väldigt snygg för att vara så rolig. Ja, jag har födromar om killar som är lite för snygga; annars tenderar de att vara tråkiga som fan) och nu nynnar jag på en visa: ”sometimes its good to be a gay robot”.

Nej. Jag vet inte vart jag får allt från.

Den där lilla stunden

mellan att tänka tanken och fatta beslutet att resa sig och faktiskt göra

jag glömmer bort att jag faktiskt tycker att det här är roligt. att det inte kommer ta hela dagen och att det inte gör något för när timmar försvinner sådär av att man agerar

så känns det som om livet är värt

Vackert

En av mina absoluta favoritbloggerskor Suziluz är outad och jag blir lite glad över att jag känner igen henne(någonstansifrån) och så får man ju äntligen det där (vackra)ansiktet till alla de vackra orden hon skriver. Någonting faller på plats.

Jag ska absolut läsa hennes bok när den kommer i mars.

hjärnsvämmning

Jag har väldigt mycket skriv i huvudet idag. Nästan så att det svämmar över. Det flimrar förbi bilder i huvudet och ord som inte fastnar hoppar förbi, jag vet inte vart jag ska börja. Jag ska ge skrivandet en timme och sedan ska jag återgå till läsandet och linux-systemklurandet.

Mina bästa idéer får jag i duschen.

Tänk då bara vilka storslagenheter jag kunde komma fram till om jag bara hade ett badkar!

bralla

Dagens infall nummer tre: Jag ska gå och köpa mig ett par byxor som inte är jeans.
Yay Lena, vilken utveckling! Inte.jeans alltså! Shittpåmmfritt!

(Dagens två andra infall: Att spika upp ett grön glashängegrejs ovanför fönstret och att koka kaffe och dricka upp ALLT. Stirrigheten är ett faktum.

…Moa ha haaa)

Är inte Bralla/Brallor märkligt roliga ord?

Julklappar

I år är det busenkelt(och jag använder ordet ”busenkelt” som om det vore vardagsmat. Jaha…)att komma på julklappar till M.
Han behöver ett nytt stativ till kameran, för det andra har spruckit och går inte att laga(stativväskan är paj på samma ställe så jag vette fasen vad vi gjort med det)och så vill han ha en gele-eld till vardagsrummet. Ni vet, en sådana där i glasskål.
Och så behöver han en ny cykel som har stänkskärmar och eventuellt cykelkorg(Varför ska något så praktiskt vara ”omanligt”. Det där går jag inte på). Mamma frågade som vanligt klart ledande frågor när jag sa det där om cykeln: ”Men han använde ju pappas cykel i somras, tyckte han om den?” sådär som hon gör när hon funderar på om hon ska ge pappas cykel till M och köpa pappa en ny. Hon gör så.
Vi fick en ny kaffebryggare förra veckan bara för att hon tyckte den andra var dags att byta ut. Det är inga fel på den gamla, den är gulnad och fungerar finfint men hon tyckte vi skulle ha en ny så vi fick en i present. En som matchar min brödrost, och som kommer matcha kylen vi ska köpa. 2011 flyttar snart in i vårt kök. Snart. När vi lånat Es bil, köpt bänkskivan som ska ligga framför fönstret och jag kaklat den där sista snutten av vägg vid fönstret. Gonna be great!

MEN för att återgå till julklapparna: Att fixa köket är vår julklapp till oss själva. Planen är att fixa det hela innan jul och pilla lite i mellandagarna att vi eventuellt ska ha nyåsfest här, beroende på alternativen. John lär ha fest i år igen men han har två katter och jag har ingen lust att gå dit och bli så allergisk att jag är sjuk i fyra dagar efteråt.
Inte värt det. M och jag pratade om att ha nyårsmiddag, casual style, här och sedan kanske vi går vidare till annan fest. Eller så har vi en Old Time Vinkvällsmiddag här. De brukade ju alltid urarta till vardagskvällsfester. Åh, those were the days!

”Här sitter jag och ugglar”? Eller är det bara för lamt

I går fick jag en uggla av sötaste Fi.
Av någon anledning tycker hon att jag är uggle-galen.
Av någon anledning så är det mycket ugglor i mitt liv just nu. Det gör inget alls.

Storm

Jag behövde sova, så mycket är klart. När jag vaknade var det tio minuter innan vi skulle träffa T för att fira hennes födelsedag, så det blev ju att snällt smsa och säga att vi inte kunde komma. Med tandvärk, halsont och huvudvärk, och ta sig till Möllan på den tiden: Njae. Jag är inte i bästa form idag, helt klart. Det blev bättre framåt tretiden. Många saker blir bättre med smärtstillande. Som sagt; är inte i bästa form nu i dagarna.

Det stormar ute. De(vem det nu är. SMHI+ trafikverket+???)har utfärdat en Klass 3-varning på Skåne. Smart av dem. Herrejävlars vad det blåser. Det dånar och piskar mot rutorna, det flyger förbi små grenar utanför fönstret, och vi bor på femte våningen.
Halva Skåne har strömavbrott. Jag väntar nästan på att vi ska få det här med. Lamporna har blinkat till ett fåtal gånger. Det är bara att snällt rida ut den här stormen.

Vi har pratat om min mamma idag, jag och M. Nuff said. Det är en annan typ av storm att rida ut.

ifrån dem

padre, sådana här stillsamma nätter med ensamhet och te så känner jag mig lite mer som mig själv. Det stormar ute, jag såg just en ny filmversion av min favoritbok och ute i köket glänser väggarna sådär nytt och fint.
Mina föräldrar har varit här i flera dagar och hjälp oss med köket(Jag är tydligen en jävel på att kakla. Go figure!)och när de äntligen åkt hem känner jag en obstinat lust att springa runt naken och säga saker som är olämpliga för andra att höra. Bara för att jag återigen kan. Jag kan inte riktigt med det där att ha andra boendes i mitt hem, det skaver och rummen har aldrig plats för tankar.
Bilen tog de med sig, så att den slipper stå på en parkering över vintern, insnöad och med batteriet urladdat. Men så står vi plötsligt inför det där dilemmat: Hur var det nu man roade sig på söndagar utan bil, utan att lämna stan?

Jag älskar mina föräldrar, men ibland märker jag att mamma säger väldigt okänsliga saker utan att ens tänka på det. Eller tänker hon på det och säger sådant för att kontrollera sin omgivning.
Att jag växt upp med det och tänkt att det är så det är, så det ska vara.
Är det inte märkligt hur någon kan påverka en människa bara genom att hålla kärlek ifrån dem

Morgon, trött, TCoB

Strax reser jag mig ur soffan för att duscha och gå till jobbet. Alldeles strax….

…Anytime now.

Jobbdag

Ibland känns det som om man hittar hem. Alla är hjälpsamma och trevliga. Jag är inte van vid det, men jag gillar det.

Jag är numera ledig hela fem dagar i december. Efter allt hemmasittande är det som ett helt nytt liv. Idag delade jag ut flyers med rabatter på varorna och tyckte det var märkligt att folk tackade nej.
Men de vill väl betala fullpris antar jag…

…Det där med att ge upp sin kraft för någon annan, som om de vet bättre vem man är och vad man vill…

Himmelen är full av vita molnstreck, som om någon ritat dit dem med pensel

…och morgonen kommer med sol som sträcker sig genom hela vardagsrummet, in i sovrummet, trevar längs med väggarna där man ligger där och väntar på att klockan ska ringa.

Jag drömde om en ring med en vit sten som bara lyste av en anledning, hur mitt dröm-Jag(Sofia)fick den av en halvsöt liten mesig kille, och när stenen började lysa blev han glad för det betydde att hon älskade honom utan att hon förstått det ännu. Men han visste, han som var huvudet kortare än henne och ungefär tre snäpp under hennes nivå, att hon gjorde det. Och det betydde allt för honom. Allt. Hon frågade varför den lyste men han ryckte bara på axlarna och log.

Sedan var det någonting med ett tivoli med. Jag önskar jag kunde drömma att jag sov i åtta timmar. Eller flög. Jag älskar flygdrömmar.

Drömmar

Jag minns bara en sekvens av min dröm inatt: Jag har flera ankägg som jag måste placera i en låda bland andra ägg, för det är varmt där i lådan och jag har burit äggen länge och nu ska jag lägga ner dem bland andra ägg i lådan. Det är med en känsla av slutet på en resa, jag har klarat det, alla ägg är levande och ett av dem har kläckts och en liten våt, svagt lilafärgad, ankunge ligger i min hand och ska läggas ner bland de andra. Jag försöker hitta plats bland de andra äggen men hur jag än drar i papperstussarna och tygbitarna som äggen ligger bland så blir det andra runt omkring påverkat. Det oroar mig en smula men jag måste ändå göra det. Jag är på rätt plats, jag ser ju det.

Det är först när jag vaknat som jag inser att varje rörelse, varje litet ryck i någonting, påverkar någonting annat. Att det bara är ringar-på-vattnet-effekten. Nystarten/födelsen det handlar om kommer att röra allting runtomkring, vilket håll jag än försöker placera äggen i så kommer det omkring att ändras.
Nykläckta fåglar i handen, värmen, oron över att kanske göra fel, att jag inte borde vara där även om jag uppenbarligen är på precis rätt ställe, det är där jag ska lägga ner det som snart ska kläckas.

Drömmar, jag har tappat det där, jag måste hitta tillbaka till dem.